Ann Söderlund: –Ett stycke kvinna au naturel, merci!
Ann har tröttnat på det tillgjort perfekta. Hon vägrar haka på trenden och kämpar för att bli så där perfekt operfekt som kanske egentligen bara hon kan vara.
Att vara naturlig, visst är det bara för härligt?
Ta i morse.
Då vaknade jag upp efter en stärkande natts sömn. Solen sken och när jag leendes såg min bild i badrumsspegeln så kände jag bara ”mys”. Mitt blonda hår föll i en spontanvåg ner över axlarna, äppelkinderna lyste röda som Signe Tiilsh (ett svenskt ekologiskt äpple odlat på dvärgäppelträd) och munnen var som en kletig Mums-mums. Jag drog ett svep med mascaran, lite rouge och så naturellt läppglans på det. Det är inget fel med smink, bara det inte är för mycket (typ som hon elaka i svenska Hollywood-fruar). Tricket är att se naturligt fräsch ut. Tänk er Monica Ahlberg när hon är ute på Rosendahl en söndagseftermiddag och plockar människostora kirskålsblad med Thommy (Berggren, reds anmärkning).
Hur som helst.
När min man mötte mig i köket med en rykande kopp örtté (från egen odling) gav jag honom en lagom het morgonkyss. Med den lilla inviten gav jag intryck av att vara sexuellt öppen men inte för vulgär. Att vara en slampa är så 2007!
Sedan dök barnen upp ett efter ett, påklädda, och visslandes en liten truddelutt ur en Gullan Bornemark-dänga.
Sedan åt vi frukost på hembakt veteklibröd och pratade om alla storslagna planer i helgen. När jag gick till jobbet gladdes jag åt en föreläsning om inre drivkraft som jag ska på efter helgen. Det vittnar om att jag månar om min egen personliga utveckling, även om jag är skitnöjd med precis ALLT som det är nu! Så himla himla lycklig och snygg känner jag mig. Likson naturligt lycklig!
Nä, nu ska jag sluta med mina sarkasmer, det är ju ändå fredag! Men ärligt talat tjejer, är inte ni också trötta på de här jordnära kraven som bullas upp överallt? Det är ju helt befängt att den här äppelknyckartrenden håller oss i ett sådant fast grepp. Eller är det bara jag som tycker att det är jobbigt att alla ska se ut och agera som Jennifer Aniston-mamman i den där filmen om hunden som förstör hennes och Owen Wilsons sexliv/inredning/middagar men ändå är sjuuukt gullig och gossig?
Nä, jag sätter ner foten och vägrar låtsas. Och vet ni vad? Jag är inte det minsta pepp, härlig eller sexig klockan sju på morgonen. På helgerna vill jag hellre ligga i sängen och läsa amelia än plocka trattisar i ett fuktigt barrträsk. Till middagen dricker jag hellre tre glas rött en smuttar på ett glas vitt och mitt hår är varken nytoppat eller inpackat. Det händer att jag tjafsar med barnen, mannen och syrran samtidigt. Jag handlar glittriga kläder som inte alls liknar en poncho. Kort och gott försöker jag finna vägar bort från det perfekta. Det är ett tufft jobb, men någon måste ju göra det!
I helgen ska jag...
fredag: Ta en promenix längs vattnet
lördag: Gå i finkläder på Berwaldhallen och symfoniorketserjubiléum
söndag: Åka hem till Stina och Robban och inflyttningsgrillar
