Strax efter bröllopsresan skilde sig Emma, bröt ihop – och blev bergsbestigare.
Strax efter bröllopsresan skilde sig Emma, bröt ihop – och blev bergsbestigare. Foto: Emma Svensson

Emma, 37: ”Jag blev lämnad sex veckor efter bröllopet”

Redan på bröllopsresan börjar deras relation skava. Men när Emmas man säger att han vill skiljas, efter bara sex veckor, rasar hennes liv samman. Hon kan inte sova, inte äta. Då väcks en gammal dröm till liv – hon ska bestiga ett berg.

Det är vinter i Stockholm men inne på Café Rival vid Mariatorget är det varmt. Emma Svensson kommer in med ett stort leende och slår sig ner. Efter intervjun måste hon hem och packa – för ikväll tar hon flyget till Argentina. Där ska hon bestiga landets högsta berg.  

– Jag har varit på Aconcagua två gånger tidigare men inte kommit upp till toppen. Första gången var det för kallt och andra gången var det dåligt väder, så vi fick vända. Men nu har jag gott om tid, jag har ingen hembiljett och ingen pojkvän, säger hon och skrattar. 

– Fast, lägger hon till, jag var på dejt igår. Men han får vänta. När jag åker iväg vill jag ha hundra procents fokus på klättringen. Om jag går omkring och saknar någon tappar jag prestationsförmågan. Jag behöver inte någon pojkvän, livet är så fantastiskt ändå. Det jag kan önska ibland är att jag hade någon att dela mitt intresse med. 

Att vi börjar prata om dejter och pojkvänner, när samtalet egentligen handlar om alpinklättring, är inte så konstigt. Skälet till att Emma överhuvudtaget började klättra var, enkelt uttryckt, att hon fick hjärtat krossat. 

I maj 2016 gifte sig Emma med sin pojkvän Kalle, som hon träffat fem år tidigare. Det var ett bröllop som varade i tre dagar, med 220 gäster, åtta tärnor och en klänning från designern Ida Sjöstedt. Allt var perfekt.

Spenderade sista tiden av bröllopsresan isär

Måndagen efter gick flyget till Tokyo. De visste att de var olika, Kalle älskade storstan medan Emma ville ut i naturen, men att det skulle skava mellan dem så mycket att de bestämde sig för att tillbringa de sista dagarna av sin bröllopsresa på varsitt håll hade de inte kunnat förutspå.  

Bröllopet var storslaget med 220 gäster och drömklänning. Foto: privat

– Ja, vad ska jag säga. Den där bröllopsresan var inget kul, säger Emma och tar en tugga av mackan. 

Det fanns fler skäl till att det sedan gick som det gick. Bland annat hade de redan försökt få barn – men när det inte blev något kändes det sorgligt och hopplöst, och Emma tappade sugen. 

Skilsmässan kom som en chock

Men även om relationen just då kändes sval räknade Emma med att hon och Kalle skulle leva resten av sina liv tillsammans. De hade ju precis gift sig. 

Därför kom hans ord som en chock. De hade varit gifta i sex veckor, och Emma kom hem från en resa i USA. 

”Vi måste prata”, sa Kalle när han mötte henne i hallen. 

Hon beskriver det som att dö lite, att det kändes som att få knivar stuckna i bröstet och i magen. Veckorna efter kunde hon varken äta eller sova. 

– Jag kunde knappt existera. 

Bergen en del av sorgearbetet

Den sommaren kom mobilspelet Pokémon go. Emma gick runt i stan och spelade och grät, det var det enda hon kunde företa sig. 

Men så småningom fick hon en ny sorts energi, trots att hon fortfarande grät hela tiden. Hon rensade lägen­heten, gick på festivalen Way out west, tränade och ordnade kräftskiva för hundra personer. Och hon åkte till Norge för att vandra på bergskammen Besseggen.

– Det var ett sorgearbete. Jag vandrade och grät, jag paddlade kajak och grät. 

Hon gör ett uppehåll i berättelsen och samlar tankarna en stund. 

– Först är det ju en akut smärta. Efter det hade jag två val – att vara arg och må dåligt över det som hänt eller att se det som en möjlighet att fokusera på mig själv. Jag vill inte vara en bitter person, jag är inte en sådan som går runt och är arg på andra. 

Emma var helt oerfaren när hon bestämde sig för att bestiga USA:s högsta berg. Foto: EMMA SVENSSON

Det var något med bergen som hela tiden lockade. Några månader innan hon gifte sig hade hon av en slump sett filmen Everest. En Hollywoodfilm baserad på en verklig händelse, där en expedition på 33 personer bestiger Mount Everest men bara 25 överlever. 

– Jag kan nästan inte beskriva vilka känslor som satte igång i mig när jag såg filmen. Händerna skakade, och jag såg den tre gånger i rad. Det var något livsomvälvande som hände där och då. Jag bara visste att jag måste bestiga Mount Everest någon gång i mitt liv. 

Mindre än ett halvår efter bröllopet anmälde hon sig till en expedition som skulle ta sig an Mount Whitney, USA:s högsta berg. 

– Idag är jag inte rädd för någonting, säger Emma. Foto: EMMA SVENSSON / EMMA SVENSSON

Orutinerad och oerfaren lyckades hon ändå ta sig till toppen. Trots att hon ville spy på grund av höjden hade hon aldrig mått så bra. I gästboken som fanns på toppen skrev hon: ”I feel badass.” 

– Det var mitt första stora berg. Efter det spårade det ur. 

Emma skrattar högt. 

Skilsmässan gav livet en nytändning

Ja, vad var det som hände egentligen? Hon fick blodad tand. Eller drabbades av passion. Från att ha varit ganska bekväm i samborelationen, och ha haft en förkärlek för soffan och Ben & Jerry’s-glass, började hon nu träna för att klara nästa expedition. Och nästa.  

Nästa bergstopp blev Elbrus, Europas och Rysslands högsta berg. 

När hon hade varit hemma i två timmar efter den expeditionen kom hon på idén att bestiga det högsta berget i varje land i Europa.

Redan samma kväll hade Emma en lista på 49 berg, och hon bestämde sig för att bestiga allihop på ett år. Hon förstod inte att det var ett vansinnigt projekt. 

– Jag har alltid haft en stark passion för att gå utanför min egen trygghetszon. Jag är inte rädd för någonting. Det gör mig fri att testa saker som jag verkligen vill, det gör mig lycklig. Jag älskar känslan av att inte hållas tillbaka. 

Redan när Emma var 20 startade hon sitt eget företag, Rockfoto. 

– Jag var väldigt blyg när jag växte upp. Men min passion för att fota var så stark att jag var tvungen att övervinna blygheten. Jag var tvungen att ta för mig när jag fotade konserter, och gränserna för vad jag var rädd för flyttades framåt.  

Hon beskriver klättringen på samma sätt. 

– Det är inte kickar jag får av att klättra, det är mer att jag klarar av utmaningen. Jag drivs av ständig utveckling. Alpinklättring handlar mer om uthållighet än om adrenalin. Man vandrar i tolv till sexton timmar, på is och glaciärer. Man lär känna sina egna gränser och hur mycket man kan pusha sig. 

Hon gjorde det. Hon besteg 49 berg på mindre än ett år. Blod och tårar. Besvikelser och lyckorus, och en halv miljon kronor i utgifter.

Bedriften är ett världsrekord, men anmälan till Guinness rekordbok var alldeles för krånglig – och dessutom gjorde hon det för sin egen skull – så därför finns inte hennes enorma prestation registrerad. 

LÄS OCKSÅ: Maria var nyförlöst när hon blev lämnad ”Min värld rasade” 

”Hoppas att jag kan inspirera fler till att hitta sitt äventyr” 

När hon pratar om bergen låter hon förälskad och en smula besatt. 

– På berget kan du inte tänka på annat. Det är du och naturen. Det är monotont, du är målmedveten och fokuserad, det är som att meditera. Vartenda steg, varenda sekund är viktiga. Ramlar du ner dör du. 

Alpinklättringen är mansdominerad, Emma suckar när hon berättar om de oräkneliga gånger hon har fått frågan om var hennes guide eller bärare är. 

– Det behövs fler kvinnliga förebilder. Jag har startat en youtubekanal för att visa att vem som helst kan klara det här. Jag är ett bevis för att det går, och jag vill inspirera andra – särskilt kvinnor – att vara modiga, att inte bry sig om vad andra tycker. 

Hon har varit nära att dö på berget en gång, hon fick en sten i huvudet och föll tolv meter. Men inget kan få henne att sluta klättra. 

– Jag ser framför mig hur jag blir jättegammal och kanske dör på ett berg. 

Ändå är framtiden inget Emma lägger mycket energi på. Hon lever i nuet, och planerar som mest två år framåt.

Livet ser väldigt annorlunda ut nu om man jämför med några år bakåt i tiden – då levde hon tryggt i sin relation och planerade att skaffa barn, nu bor hon i sin van eller i tält nio månader om året och riskerar sitt liv på glaciärerna. 

Emma bytte soffmys mot bergsklättring och älskar sitt nya liv. ”Varje steg är viktigt. Ramlar du ner, då dör du.” Foto: Emma Svensson

Men det har inte varit lätt, världsrekordet kostade henne en halv miljon kronor och under samma period kraschade fotobranschen vilket drabbade hennes företag hårt. Hon var tvungen att betala sina anställdas löner. Det hela löste sig på ett annorlunda sätt.

– En kille jag träffade på Tinder behövde någonstans att bo, vi dejtade aldrig men blev vänner. Han köpte halva min lägenhet. Nu bor vi där som kompisar, men jag är nästan aldrig hemma.

Varje månad är en ekonomisk kamp.

– Jag jobbar fortfarande som fotograf för att försörja mig. Att bestiga berg är inget man blir rik på, men jag är glad för att det blev så här. Jag hade kompromissat bort mig själv i vårt förhållande utan att jag hade märkt det. Kalle var den första som förstod att vi inte var rätt för varandra. Vi har en okomplicerad relation idag, och vi hörs ibland. Jag önskar naturligtvis inte att någon får sitt hjärta krossat för att tvingas gå utanför sin trygghetszon. Men jag hoppas att jag kan inspirera fler till att hitta sitt äventyr. 

LÄS OCKSÅ! Frida Fontell, 32: När jag släppte mitt ex hittade jag min dröm-man 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av amelia och få in-ear hörlurar på köpet. Läs mer!