Foto: Sofie Sarenbrant

Drabbats av laptop-love?

En ny, trådlös relationstrend är på frammarsch. När barnen har somnat sitter vi och myser – fast på bloggar och facebook med varsin dator. Är det verkligen så vi vill ha det?

– Har de somnat?

 – Nej, går du och köper godis?

 Jag och min man snackar ljudlöst med varandra mellan våningarna. Via sms, någon av mina tre mejladresser, blogg eller på facebook.

 Jag vet inte hur vi skulle klara oss annars. 

 När barnen sover, får vi äntligen första lediga stunden tillsammans att prata om dagen, massera varandras ryggar, planera härliga middagar och mysa med varandra. Eller? Tanken är god, men verkligheten ser en aning annorlunda ut: Vi slår oss ner i soffan, bredvid varandra, och konstaterar att vi ”bara” ska kolla några grejor på nätet. ”Bara” är ett underbart odefinerbart uttryck, vilket kan innebära fem minuter, en halvtimme eller en timme. Ibland är det akuta jobbmejl, ibland något helt oviktigt som att adda en kompis på facebook och scrolla igenom den personens vänlista.

 Plötsligt ser jag att min man har kommenterat min facebookstatus. Jag svarar honom med några tangenttryckningar och sedan är diskussionen i gång. På datorn. Någonstans här skrattar vi lite åt hur sjuka vi är som sitter bredvid varandra med varsin dator och chattar med varandra. Även om vi har sjukdomsinsikt båda två, sitter vi likt förbannat där kväll efter kväll. Vi skyller på viktiga saker (vem vill inte känna sig viktig?), men större delen av datortiden handlar bara om underhållning och socialt umgänge. Dyker det upp något kul klipp från YouTube, kan vi göra något så ovanligt som att titta på en och samma skärm.

 Efter någon timme i den trådlösa soffan, inser jag att vi är tragiska. Jag kan inte acceptera att det är viktigare att berätta på facebook om en kul sak som hänt, än att säga det till den man sitter bredvid (0ch som man dessutom är gift med). En släng av den ångesten kan jag få varje kväll och påpekar då att det vi håller på med är helt galet, borde vara en dödssynd i en relation. Min man instämmer alltid och vi ställer datorerna åt sidan, kokar lugnande kamomillte och njuter av hur sunda och teknikfria vi är. Vi bryr oss inte alls om vad som händer i den virtuella världen. Och njuter i några minuter till, kanske firar med en choklabit. 

 – Ska vi åka till Thailand över jul?

 – Eller Aruba?

 – Det låter superhärligt, säger min man och sträcker sig – inte efter min hand som jag tror – utan efter laptopen.

 Jag tar det inte personligt, han ska ju söka efter en underbar resa till familjen. 

 En minut senare sitter jag där med min överhettade mac i knäet och kollar om jag fått mejl, om någon kommenterat mitt superroliga inlägg på bloggen, nähä, och sedan letar jag också resor. Uppdaterar statusen på fejan till ”Thailand eller Aruba?” och retwittrar* en rolig grej som Jenny Östergren skrev. Det bara händer, utan att jag vet varför.

 Ögonen håller på att rasa ihop och jag inser att det är mycket vi borde ha gjort, som att plocka leksaker, fixa barnens kläder inför morgondagen, planera matinköp och diska efter middagen, men så hamnade vi framför datorn igen. Och igen. Och igen. ?

 * Föra vidare någon annans inlägg på Twitter.

Debattera i Damrummet!

Till debatten om laptop-love!

Är ni drabbade? Gör Sofies test!

Till testet!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av amelia + bäddset i fyra delar för bara 199 kr. Köp nu!