Godaste bärpajen smakar skit!
”Den godaste bärpajen” står det i inledningen till receptet.
Inte "En riktigt god bärpaj". Det står "Den godaste bärpajen".
Hur kan jag låta bli?
Jag prenumererar på tidningen Lantliv för att jag ska veta hur mitt liv ska se ut när jag är femtio. När jag är femtio är mitt yngsta barn tjugo, då ska jag dricka ur slipade glas till lunch och göra likör på slånbär. Jag ska såpa mina golv och tvätta mina trasmattor vid bryggan.
Lantliv är så vackert att man varligt måste ta ett uppslag i taget och försöka tänka att man ändå har det ganska bra i sitt radhus som är från 1966 istället för 1866, som saknar genomgående tema och där det inte står ett stort vackert linneskåp från släktgården i Dalarna.
Det går ju så bra ändå. Så får vi gäster och jag följer recepten som jag rivit ut ur tidningen och tejpat upp på kylen. Jag gör marinerade räkor som vi ska lägga på grillen och avnjuta tills fingrarna dryper av olja och persilja. Jag förbereder en Romescosås som innehåller allt jag inte har hemma och tio ingredienser i dyra burkar som jag aldrig kommer använda igen. För hur ofta bjuder man egentligen barnen på grillad paprika med pimento (paprikapulver)?
Jag köper fantastiska limpor från Joachims kusins bageri, surdeg och italienskt lantbröd. Surdegen ska stekas i vitlök och sedan mixas i romescosåsen, lantbrödet ska sedan doppas i romescosåsen. Ja, ni hör ju, det blir matkvällarnas matkväll.
Och det blir det. Sedan ska bärpajen tillagas.
Det är då jag upptäcker att den som uppfann Den godaste bärpajen kanske har haft lite för mycket ledig tid. Pajen tar nämligen ett dygn att tillaga. Spelar roll, tänker jag för mig själv och istället för att ta exakt 360 gram smör, knåda degen lätt, tillsätta vattnet, knåda försiktigt igen, lägga degen i kylen ett dygn, dela i sex delar och sätta ihop delarna igen så geggar jag ihop allt på en höft och trycker in i ugnen.
Jag trillar bären över det förgräddade skalet, blandar potatismjöl och rårörssocker och sprider sedan ut det över blåbär och vinbär. Just när jag gjort detta ser jag i receptet att potatismjölet ska ”doftas över bären”. Jag förlorar mig för en sekund i fantasier om hur man doftar något över något sedan sätter jag på en kanna kaffe.
En halvtimme senare sitter vi i soffan och jag presenterar Den godaste bärpajen! för våra gäster. Jag tar en stor bit av Den godaste bärpajen och det kan jag berätta att det smakade verkligen skit.
Gästerna är artiga men deras munnar ser ut som EKG-kurvor. Springer bort till kylen. ”7,5 deciliter mjöl, 1 matsked socker, två matske… EN MATSKED SOCKER?” Så jag har alltså bakat en mjölpaj med lika mycket socker som ryms i min högra bh-kupa? ”Det är äckligast i kanterna” konstaterar mitt förstfödda barn ”diplomatiskt”.
Den godaste bärpajen är godast på pappret. Och pappret smakar förmodligen godare.
