Carolina Gynning om livet efter separationen: "Ett stort trauma"
Hon beskriver sin kvinnlighet som en urkraft. Och sig själv som en power-singel-mamma. I det senaste numret av amelia berättar Carolina Gynning om livet efter separationen.
Watch out, för idag känner jag mig som en power-singel-mamma, skrattar
Carolina Gynning.
Hon kommer insusande i cowboyhatt, långväst och yogatights. Efter en morgon där hon styrt upp skolgrejer och papper med sin exman. Med ansiktet fullt av fräknar efter sitt 40-årsfirande på Ibiza. Leende. Munlädret går. Som alltid har hon vovven Ziggy tätt intill.
– Jag skaffade honom i samband med min separation. Jag behövde den healing som djur ger, framförallt om natten, och jag kunde ju inte gärna sova hos hästen i stallet, haha. Det var meningen att Ziggy skulle komma till oss, för han är en gammal och klok själ som ger mig och flickorna kärlek och trygghet.
Redan här framträder en av Carolina Gynnings styrkor: Hon hymlar aldrig med hur det ligger till. Och i en värld av polerade fasader känns det uppfriskande, modigt och medmänskligt.
LÄS OCKSÅ: Hannah Graaf Karyd om sitt nya liv: ”Jag har inte mått bra ”
Carolina Gynning separerade från sin sambo våren 2018
I mars 2018 lade Carolina ut ett inlägg på instagram där hon berättade att hon och sambon Alexander Lydecker hade bestämt sig för att separera.
– Mentalt tror jag att vi hade gjort slut för länge sedan, men tanken på att ha barnen på deltid fick mig att tveka.
Dagen efter skrev hon på sociala medier hur hon ställer sig till krisiga situationer: ”Min attityd har alltid varit att om du gör ett magplask så rör du dig i alla fall framåt. Allt du behöver göra är att resa dig och försöka igen.”
När vi ses har det gått drygt ett halvår sedan beslutet.
– Jag befinner mig i en extrem utvecklingsfas. Vi var ett par i åtta år, skaffade hus och två barn. Och jag har varit så fokuserad på att de små änglarna ska få växa upp i trygghet och kärlek att jag själv har stått lite still.
Men så rämnar familjebygget, och det uppstår ett utrymme som inte funnits förut.
– Det är på gott och ont, men för mig var det i början ett stort trauma att vara utan tjejerna. Alexander har alltid jobbat mycket, så jag har saknad och fyller den med så mycket jobb att jag nästan storknar. Fast jag är i alla fall medveten om problemet. Det håller ett tag, men inte i längden.
LÄS OCKSÅ: Isabella Löwengrip: ”Min adhd är en kraft som tagit mig långt”
"Att stanna kvar i en dålig relation för barnens skull finns inte i min värld"
Separationsbeslutet tog lång tid att fatta. Carolina behövde som andra i samma situation nå ett slags försoning med att livet blev som det blev, och att barnen inte skulle få sin kärnfamilj. När funderingarna fortfarande snurrade i skallen på Carolina fick hon ett citat av en väninna: ”What if I fall? Oh, but my darling, what if you fly?” (ur en dikt av poeten Erin Hanson).
Beslutet fattades. Carolina klev ut genom dörren. Men hon flög inte.
– Det kändes som att ramla ner i avgrunden. En gång kom panikångesten på ett flygplan, jag var på väg hem från jobb i Sundsvall och trodde att jag skulle dö, säger hon.
– Men jag tror ju att det här är en sorgeprocess man måste igenom, annars kan man inte gå vidare.
Text: Linda Newnham. Foto: Marcus Oliveras. Hår & makeup: Linda Fernström.
LÄS OCKSÅ: Carolina Gynning 2017: Det tog sju år att förstå varandra
