Både tonårsmamma och mormor
Kan ett barn som blir förälder verkligen ansvara för ett barn? Kanske måste vi vuxna hjälpa till. Men får vi lägga oss i hur mycket som helst? Vill vi det?
Vi väntar med barn allt längre. 35 år är inte längre någon ålder för en förstagångsmamma. Men i kölvattnet av trenden finns även många unga mammor. Tjejer i tonåren som fortfarande bor hemma. Det betyder att det finns en mormor i samma hus, kanske en kvinna i sina 40 som inte alls vill höra bebisskrik hela nätterna. Måste nyblivna mormor gilla läget då?
Signaturen "Mormor", 44, skriver:
"Min 16-åriga dotter kommer inte att klara detta själv. Men jag vill inte ha mitt barnbarn boende hos mig! Jag måste väl få ha mitt eget liv också?"
Signaturen "En medmänniska" tycker att hon borde vända sig till socialen.
"Du tar inte makten över ditt liv utan är ett offer. Be socialen om en lägenhet till din dotter. Du behöver jobba med din egen situation först innan du kan vara ett stöd för dotter."
Men signaturen "Maria" tänker annorlunda:
"Barnet är din dotters ansvar, inte ditt. Om hon tog beslutet att behålla barnet så måste hon ta ansvaret eller lämna bort barnet."
Hur tänker du? Har du egna erfarenheter? In i Damrummet, berätta och diskutera:
