Rebecka Åhlund: "Jag orkar inte välja mer"

Det är dags för amelias krönikör Rebecka Åhlunds femåring att välja skola. Men hur ska man egentligen bäst använda valfriheten? Och spelar det någon roll varifrån köttet i köttbullarna kommer för den unge smo går med oupptäckt dyslexi i sex år. Eller för den som blir utfryst. Det svåra går ändå aldrig att välja bort.

Bland andras barns halvlyckade teckningar och grusiga gummistövlar går vi, mitt stora barn och jag, och försöker se ut som om vi fattar något. Hon ska börja sexårs till hösten och nu är det dags att välja skola. I vårt område väljer i princip alla samma plugg, och sedan portioneras ungarna ut lite som det blir ändå. Men vi har fått pedagogiska broschyrer hemskickade, med uppfordrande information av typen: ”Valet du gör nu kommer att vara avgörande för ditt barns skolgång många år framöver.” Ansvaret, som jag i praktiken alltså egentligen inte ens kan ta, tynger ner mina axlar i aulans linoleumgolv.

Ett av de första val jag gjorde som vuxen människa var en brödrost till min första egna lägenhet. Jag valde en bullig, fräck i rostfritt som fortfarande hänger med. Krispiga kolhydratskivor sedan 1995! Jag gick helt på utseende och har fortfarande i dag ingen större koll på brödrostar. Av en slump gick det ändå bra.

På informationskvällen räcker en pappa upp handen. ”Det jag vill veta är hur många personer mitt barn förväntas bygga relationer med under första året i skolan?” Är det utifrån det man ska välja skola? Är sexårs ungefär som Facebook? Vad betyder hans fråga, ens? Är det bättre med många personer, eller få? Nå? Femtio eller två? Hur länge har han haft sin brödrost?

Flera andra ställer också frågor. Vi är skickliga konsumenter som sitter som räkor på små trästolar och grunnar på hur vi bäst ska använda vår valfrihet. Många som sitter och låtsas ha koll och kontroll. Är maten ekologisk? Och så äter man isglass och halvfabrikat hemma. Finns långdistanslöpning som tillval? Och så sitter barnet i själva verket alltid inomhus, stilla, och spelar Toca House. Men varifrån köttet i köttbullarna kommer spelar ingen roll för den unge som går med oupptäckt dyslexi i sex år. Eller för den som blir utfryst. Det svåra går aldrig att välja bort. Det kommer om det kommer.

OCH JAG ORKAR INTE VÄLJA MER. På Apoteket väljer jag whitening tandkräm i stället för den som motverkar karies. Tänderna blir inte vitare. Å andra sidan får jag inte några hål heller. 

Hur väljer man skola? Räcker upp handen på informationsmötet och frågar med myndig stämma: ”Jo, det jag vill veta är vad ni lär barnen om brödrostkvalitet?”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!