Ann Söderlund vägrar att hetsa - och stannar i soffan
amelias krönika Ann Söderlund har tröttnat på "att-vara-på-gång-hetsen". Hon vill bara ligga i soffan i ett berg av kuddar och göra ingenting.
Jag är jetlaggad som en klubbad säl. Ligger i sängen och äter tidig middag. Grillchips med lökdipp. Perfekt tempererad. Al dente som en vårprimör.
Barnen verkar ha fått någon sorts stelkramp och sitter tysta framför teven. Lika bra att skynda på med efterrätten, lakritsfiskar, innan dom börjar hojta om vatten. Det är svårt att förklara i korta penseldrag hur otroligt nöjd jag är med att ligga här på ett berg av kuddar och göra ingenting.
Jag skulle inte ens vilja byta liv med Maria Montazami (men hon fick gärna komma hit och bulla upp kuddarna).
Är det bara jag som är trött på att-vara-på-gång-hetsen? Flicka lilla, man kan ju knappt sticka ut näsan och dofta på asfaltsblommorna innan någon frågar vad man har på "gång". Så hittar man på en nio,tio grejer om kurreduttyoga eller ett "superhemligt" och "löjligt" spännande projekt som man pratat med någon om på en after work när alla var på julglänsarhumör.
Jag vet. Visst är det skrattretande och alldeles omöjligt om det fanns någon som faktiskt inte sneglade på någon annan utan bara gick sin egna väg rakt fram med sprallig blick och avslappnad rygg. Tänk vad många nya vänner man skulle få om man öppnade dörren för varandra utan att bry sig om vem eller vad alla okända människor gjorde hela dagarna. Vilka spännande samtal det skulle bli! Vilka sprittande fester! Roliga barn!
Hela helgen ska jag träna som en iller på att vara en person utan förutfattade meningar eller grejer på "g". Vänta, jag känner igen det där någonstans ifrån. Haha, just ja. You can call med Jesus!
Trevlig helg! Titta gärna förbi på en kaffe om ni vägarna förbi på Söder. Ingen chailatte eller dekal, bara vanligt kokekaffe. Bara du och jag och så himlen.
