Hon har 6000 döttrar

Kambodjanskan Somaly Mam har befriat tusentals tvångs-prostituerade flickor från våldtäkter och tortyr. Hon vet precis
hur de har haft det. Som liten såldes hon själv till en källarbordell.  
   

Den tunna morgondimman bränns bort av solens första strålar. En tupp gal som om det gällde livet och Somaly Mam kliver ur den svarta Landcruisern med tonade rutor, vinkar med den ena handen och hälsas av skriken att döma välkommen som en popstjärna.

– Mamma är här! jublar flickorna.

– Jag älskar er allihop! ropar hon tillbaka, skjuter upp solglasögonen i håret och sätter med kraft ner de lila pumpsen på den torra, röda jorden.

Den lummiga innergården på frivilligorganisationen Afesips härbärge i Siem Reap, några kilometer från det berömda khmertemplet Angkor Wat, fylls snabbt med flickor. Det märks inte på utsidan, men alla här har en sak gemensamt – de är före detta sexslavar eller barn till sexslavar. När bordeller sprängs i Kambodja förs de som
räddas hit till hjälporganisationen.

Somaly Mam sätter sig på en stol i havet av överlevare. En av flickorna ställer sig upp och börjar berätta. Som de flesta historier om tjugohundratalets sexslavar börjar den med en flicka och en lögn. Moleka lurades som
barn att lämna sin by med ett löfte
om ett jobb på
en restaurang. ”Restaurangen” visade sig vara en bordell på andra sidan den vietnamesiska gränsen.

– Jag vägrade att låta någon ta på mig. Jag grät, skrek, sparkade och
bet mina angripare, berättar Moleka.

Men inget hjälpte. Människohandlarna tog strypgrepp om hennes hals tills hon gav med sig. Vägrade hon göra som de sa piskade de henne med elkablar eller brände med cigaretter.

Efter fyra år på bordellen räddades hon i en polisräd organiserad av
Somaly Mam och lever därefter på
centret. Hennes familj vägrar ta tillbaka henne eftersom stigmat som före detta prostituerad är stort på landsbygden.

– Min dröm är att återvända,
säger Moleka.

Längre hinner hon inte innan
rösten stakar sig, orden blir som
blåsor i munnen och tårarna tar över.

– Du är min hjälte, min drottning, säger Somaly Mam och omfamnar
Moleka och håller henne tätt intill sig.

Hon har varit i exakt samma situation själv.

Det har i dag gått över tio år sedan Somaly Mam återvände till Kambodja för att inleda sitt korståg mot sexslaveriet. På väggarna
i centret sitter bilder på henne tillsammans med Angelina Jolie, Hillary Clinton, Ben Affleck, Donna Karan och Susan
Sarandon
. Frivilligorganisationen
Acting for Women in Distressing Situations, Afesip, har sedan den grundades 1996 räddat över 6 000 flickor ur den kambodjanska sexindustrin.

Men sin egen historia vill Somaly Mam inte prata om nu. Det har hon redan gjort i självbiografin ”De oskyldigas tystnad”.

Där berättar hon att hon föddes i en by i den fattiga provinsen Mondulkiri i nordöstra Kambodja – tror hon i alla fall. Sin exakta ålder kan hon bara gissa sig till. Hon lärde aldrig känna sina föräldrar, de försvann i mitten av 1970-talet när Pol Pot och hans röda khmerer mördade tusentals oskyldiga.

Uppväxten som föräldralös var hård, och när en man som påstod sig vara hennes morfar sa att han skulle ta henne till föräldrarna grät hon av lycka. Men den okände mannen tog henne istället till sin fru, misshandlade henne regelbundet och sålde henne efter några år till en källarbordell.

En av utlänningarna hon träffade under arbetet på bordellen var den franske biståndsarbetaren Pierre Legros. I sin bok avslöjar Somaly Mam inte om han kom till bordellen för att köpa sex eller för att rädda henne, men hon fick förtroende för honom och berättade sin historia. Han greps av hennes öde och ville ta hand om henne. Eftersom hon var över 20 år och inte längre lika värdefull för inkomsterna, tillät ägaren att hon lämnade bordellen. Hon följde med Pierre Legros till Frankrike där de gifte sig 1993. Hon fick jobb som hembiträde, lärde sig franska och byggde upp ett nytt självförtroende. Till skillnad från så gott som alla som lyckas befria sig från sexslaveriet gjorde hon inte allt för att glömma sitt förflutna.

NUVARANDE Hon har 6000 döttrar
NÄSTA Kulturtips