Familjen Widmark tog timeout i Indien

Ann-Sofie Widmark.


Ålder: 40.


Familj: Tomas, 53, Philip, 13, Linda 11 och Albin 5.

Gör: Journalist.

Bor: Värmdö.

Så länge bodde vi i Indien: 6 månader.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

För oss började allt med en diskussion vid middagsbordet. Min man, Tomas  Widmark, 53, sa i all enkelhet: Korsord kan man ju konstruera var som  helst i världen. Bara det finns internet.

– Varför gör vi inte det då? svarade jag och sen fanns det ingen återvändo. Idén hade slagit rot. Saken var den att Tomas nyligen hade blivit frilansande korsordskonstruktör på heltid.

Det här var i februari, och den 6 september landade vi på flygplatsen i Trivandrum, den sydindiska delstaten Keralas huvudstad. Vårt äventyr hade börjat och skulle inte sluta förrän sex månader senare. Vår vinter skulle bestå av kokospalmer, het indisk mat, mycket sol och bad och ett möte med en helt annan kultur än vi är vana vid. Ett myller av folk, ljud, dofter och nya intryck.Men planeringen för att nå hit var ingen lek, och det var nog tur att vi inte visste det när vi började. 

Den allra första förutsättningen för att kunna åka iväg en längre tid utomlands är ju att man måste  kunna lösa det med jobbet. Antingen har man möjlighet att ta tjänstledigt och leva på sparade medel, eller så måste man ta jobbet med sig. För de allra flesta går det inte med något av dessa alternativ. Ibland kan den ena ta jobbet med sig och den andra vara ledig, som för oss. 

Nästa förutsättning för att vi skulle kunna åka iväg var att vi fick huset utanför Stockholm uthyrt och därmed alla kostnader hemma täckta. Vi hittade ganska snart en väns bekant som var intresserad. Eftersom hon ville flytta in lagom till skolstarten valde vi att flytta den inplanerade avresan från i början av oktober till i början av september. Ledighet för skolpliktiga barn i Sverige beviljas normalt sett i max tio dagar per läsår, men om man ska vara borta länge gäller andra regler. I skollagen står det att om eleven anses vara borta ”varaktigt” upphör skolplikten. Vad som är varaktigt är dock inte angivet och därför föremål för diskussion. Det är kommunen som tar besluten. Det tog ett antal samtal, mejl och skrivelser innan vi fick igenom vår ”ledighet”.

Att få med sig skolpengen hade ju varit praktiskt, men den fryser inne hos kommunen när skolplikten upphör. Trots att skolorna i vårt fall har ställt upp med en ordentlig planering och uppföljning av elevernas fortlöpande arbete. Vissa kommuner är mer frikostiga med skolpengen, men enligt Sveriges kommuner och landsting (SKL) är detta inte lagligt. Ett gott råd är att kolla upp vad som gäller i just er kommun i god tid. 

När vi väl bestämt oss för Indien och Kerala valde vi att åka just till staden Varkala för att det där finns en liten svensk skola. Läraren Kerstin Lindbom är utbildad lärare med lång erfarenhet, och hon arbetade en säsong på en skola i Thailand innan hon drog igång verksamheten i Indien. Det är nu tredje terminen skolan är öppen, och den består av en klass med runt tio elever mellan sex och tolv år. Kerstin har hjälp av ytterligare en lärare och klassrummen är egentligen två rum i det lilla hotell som livskamraten Niklas Pehrson driver. 

De här indiska skolflickorna tyckte att Linda var minst lika spännande som djuren på zoot i Trivananthapuram där vi stötte på dem.

När vi kom var det monsun och lågsäsong och västerlänningarna var lätt räknade här. Vi blev väldigt snabbt kända på byn. Men det berodde nog mest på vår minsting Albin som var 4,5 år då och påminner en hel del om Emil i Lönneberga. Såväl till hårfärg som till lynne. Inte för att de vet vem Emil är, men många av dem som jobbar här har sina familjer på helt andra ställen såväl i andra stater i Indien som i Nepal och saknar sina barn mycket. Då vill man gärna krama eller busa med något annat barn en stund. Albin kunde inte många ord engelska när vi kom hit, men efter tre månader hade han snappat upp tillräckligt för att svara på alla nyfikna frågor. Det är en av de positiva effekterna med att vara borta länge i ett land där många pratar engelska och dessutom är väldigt barnkära. Man måste vänja sig vid att bli uttittad och pekad på, för det gör man här utan att skämmas om det är någon som ser tillräckligt exotisk ut. Och det gör vi. De första två månaderna av vår vistelse var det hemstudier som gällde, vilket var kul i början men blev tråkigare och jobbigare med tiden. Sedan blev det skola för vår dotter Linda.

– Den sociala biten i gruppen är viktig eftersom barn kommer och går under terminen. Vi jobbar mycket med gruppkänslan. Eftersom gruppen är liten passar vi på att öva mycket muntlig framställning och ser till att ha mycket kul tillsammans, berättar Kerstin.

Linda som går i femman gick nästan två hela terminer i den säsongsöppna skolan i Varkala och trivdes väldigt bra.

– Det är mycket lugnare och skönare här eftersom det är en liten grupp, menar Linda. Det är kul att vara blandade åldrar och att lära sig om Indien. Att få det praktiska att fungera kan vara en prövning men löser sig till slut – oftast på ett helt annat sätt än man tänkt sig.

Livet är inte alltid en dans på rosor, ens om man reser till paradiset. Det är underbart att få så mycket tid med familjen, men det är också påfrestande att leva nära varandra så lång tid. Utan sitt vanliga sociala nätverk är man helt utlämnad till varandra. Ingen fika med väninnan. Inget dagis. Kanske inte ens en tv att gömma sig vid. Konflikter kan ta orimliga proportioner. Slutsats: Man kan aldrig riktigt föreställa sig hur det kommer att bli.

Precis så är det."

Vid skolstarten gjordes en traditionell hinduisk puja för att ge skolan en bra start med rökelse, blomblad, bönesång och kokosoffer i en salig blandning.

Tänk på:

¦ Boka första nätterna på hotell redan hemifrån, men vänta med resten av boendet tills ni är där.

¦ Ordna hämtning på flygplatsen.

¦ Försök hitta den som känner alla och kan hjälpa till med att till exempel hitta ett hus att hyra.

¦ Ett nätverk av andra svenskar på plats är bra att ha för till exempel barnvaktsutbyte.

¦ Ett nätverk av lokala personer är också ofta väldigt värdefullt, och kul!

¦ Ordna lokala kontantkort till era mobiler.