De nya möhippe-männen!

Stefan är till vardags som vilken vanlig 33-åring som helst. När han inte jobbar som personlig assistent, styrketränar han eller fixar med sin båt. Jobbet som strippa halkade han in på utan närmare eftertanke. Första gången gjorde han det på skoj, som en tjänst till en tjejkompis som ville överraska en väninna på hennes födelsedagsfest. Väninnan hade alltid haft en faiblesse för poliser, så därför fixade Stefan en polisuniform genom en kompis som är polis, och tog sig skrattande an sitt första uppdrag.

– Efter det fick jag blodad tand, jag gillar uppmärksamheten och hymlar inte med att det fanns en erotisk laddning som jag gick igång på.

Stefan lät den nya upplevelsen sjunka in och växa. Men varje gång han fick höra om en ny tjejfest eller möhippa så skojade han om att han kunde erbjuda den bästa stämningshöjaren – han sålde in sig själv, fick några fler gig och kände snabbt att det här ville han fortsätta med. Varför just polisförklädnaden är så uppskattad har Stefan en bra förklaring till:

– De flesta upplever ju polisen som en auktoritet och den här respekten blandad med viss rädsla bidrar till en häftig laddning. Från det att jag kliver in i ett rum så har jag kontrollen och det gillar tjejerna. Även när kläderna börjar åka av så åtnjuter jag ändå den respekt som polisuniformen inger, kombinerat med en sexuell spänning. Tjejerna vill alla bli uppläxade av polisen, säger han och skrattar.

Upplägget brukar vara följande: Polisen – Stefan – blir inkallad på grund av ett (påhittat) klagomål från grannar. Han plingar på dörren, bruden eller födelsedagstjejen öppnar. Polis-Stefan visar brickan och säger att det kommit in klagomål, och att han därför vill kontrollera att allt står rätt till.

– Här tvivlar tjejen aldrig på att det är en riktig polis, utan stammar nervöst fram en ursäkt och garanterar att de är skötsamma. Man tycker nästan synd om henne, stackarn.

När Stefan sedan gått in och tittat runt i lägenheten så konstaterar han att tjejen ändå måste följa med ner till polisstationen, och så sätter han handklovar på henne.

I samma sekund trillar polletten ner och förvirringen byts ut mot ett nervöst men förlösande fnitter.

Musiken går igång, gärna Marilyn Manson, ganska hårt och samtidigt catchy, och tjejen trycks ner på en stol.

– Sedan ställer jag mig nära henne, hon kan inget göra för hon sitter fast, och så gör jag min stripp framför henne tills jag står i enbart stringkallingar med batongen hängande från midjehölstret. 

Ibland är detta helt tillräckligt, tjejerna skriker av upprymdhet och är mer än nöjda, men ibland kan det vara uppenbart att situationen och tjejerna kräver lite mer, och då brukar Stefan även låta stringen åka av.

Precis som en brandmans vattenslang kan en polismans batong bli en riktig ”firestarter” om den används på rätt sätt.

– Batongen är ju en oerhörd fallossymbol och när jag har den som redskap i dansnumret så blir jag rejält upphetsad och ja, jag får stånd. Det generar mig inte utan jag gör något roligt av det, använder den som hatthängare till exempel. Jag visar verkligen att jag gillar mitt jobb som lagens väktare, skrattar han.

Stefan är försiktig med vilka han berättar om sitt jobb för. Några nära vänner vet och tycker det är en kul grej. Stefan poängterar att han inte skäms för det han gör, han vill bara inte gå ut med det.

– Det är så många som tycker och tänker så mycket om sånt här och då är det bättre att låta dem slippa tänka för mycket. Själv är jag stolt, och det är skönt att få vara på andra sidan batongen för en gångs skull... skämt åsido, jag ser det här som mitt speciella sätt att hylla poliskåren.

I det senaste numret av amelia (nr 1) kan du även läsa om Marcus, en manlig strippa som brukar låta tjejerna leka ringkastning.