Stjärnskottet Yohanna Idha hyllas för Katinkas kalas

2011 var första gången på sex år som en svensk blev utnämnd till bästa skådespelare på Stockholms filmfestival. Hon heter Yohanna Idha och spelar huvudrollen i kritikerrosade Katinkas kalas.

Yohanna Idha


Ålder: 33.
Bor: Riddarhyttan, Skinnskatteberg.
Gör: Skådespelare och skribent.
Aktuell: I Katinkas kalas och utnämnd till bästa skådespelerska på Stockholms filmfestival.

Grattis till priset!
– Det var galet, jag var chockad. Jag hörde motiveringen läsas upp, och så lutade sig Fredrik (som spelar Joel i filmen) fram och tittade på mig, och jag bara: ”Nänänä.”. ”Men, Yohanna, det är ju du!”, sa
min syster. Jag fortsatte förneka, men när de började prata om hipsters fattade jag till slut. När jag gick upp på scenen var jag som i en bubbla, stod där och försökte få ur mig nåt, hade verkligen inte förberett mig.

Du har sagt att du älskar din karaktär?
– Det jag älskar med Linda är att man från början dömer ut henne som ytlig dokusåpatjej, men hon har ett sånt djup, så många fasetter. Jag skulle vilja träffa henne när hon umgås med sina vänner. Få veta vem hon är när hon kommer hem på kvällen. Hon är så duktig på att utnyttja fördomarna om vem hon är, och sedan gömma sig bakom dem. Men hon
gömmer ett helt universum, och det gjorde mig jättefascinerad.

Genombrottet har låtit vänta på sig. Var du nära att ge upp?
– Jag har alltid velat bli skådespelerska, när jag inte fått göra det har jag blivit väldigt olycklig. Det är mitt sätt att få utlopp för allt jag ser och tar in. För mig är världen ett skådespel hela tiden, med människor och deras öden. Det är ett enkelt sätt att kunna påverka samhället eller visa vad man
upplever. Med film kan man helt utan motprestation säga: ”så här tro jag att det skulle kunna vara”. Och sedan kan folk ta in det och hålla med eller inte. Det är ett fint sätt att få förståelse för andra.

Du är skribent också, aldrig sugen på att ändra i manus?
– Det är nog svårt att jobba med mig i en produktion som inte är genomtänkt. Då lägger jag mig i rätt mycket. Ofta är ett manus skrivet av en man för kvinnor. Jag kan uppleva att en viss replik är skriven av en man, som kanske har en viss fördom om en kvinna, och
då har jag svårt att leverera den. Då kan jag verkligen lägga mig i.

Du är allt annat än blyg framför kameran!
– Jag är nog lite dum på det viset, kan säga ja till saker utan att tänka på det. Och sen när jag precis ska göra det är det som att ha klättrat upp på 10:an och vara i färd med att hoppa. Då kan du inte gå ner
igen. Då känner jag ofta: ”Vad har jag gjort?”. Men jag tycker den situationen är mycket mer intressant; att våga hoppa i stället för att gå miste om saker för att man resonerat sig fram till hur det ska vara
redan innan.

Hur gjorde du för att få till Lindas utseende i fillmen?

– I manuset var hon en blandning av Maria Montazami och Carolina Gynnig, men jag kände inte till dem. Har inte haft nån tv på hur länge som helst. Men det var bland annat tack var det som jag fick rollen; jag förvandlade inte Linda till en karikatyr, vilket tydligen andra
som sökte gjorde, de härmade Maria och Carolina.

NUVARANDE Stjärnskottet Yohanna Idha hyllas för Katinkas kalas
NÄSTA Katrin Zytomierska: ”Jag såg ut som ett fläskberg”