Tilde de Paula gillar jul
Alla förknippar vi julen med olika saker. För en person är julen köket, där knäcken kokas. För någon annan är det kyrkan, där det finns tid för eftertanke. Tilde de Paula berättar var hon finner sin julefrid.
"Jag tycker mycket om julen, men det är ganska nytt för mig. Tidigare tyckte jag att den var alldeles för pressad. Det ligger en ständigt spänd känsla över högtiden. Det handlar för lite om julens grundvärderingar och för mycket om: Hur mycket hinner jag baka på en månad? Hur många glöggpartaj hinner jag gå på – och fixa? Har man köpt barnens luciakläder på Åhléns eller knåpat ihop dem själv?
Och skickade jag de handskrivna julkorten innan Postens sista datum, eller misslyckades jag i år igen? Tidigare gillade jag därför att åka bort på julen. Åkte en gång till Brasilien med två goda vänner och använde en ananas som julgran. Vi fick ge varandra julklappar, men bara något vi själva gjort eller hittat i naturen. Härligt avslappnat!
Men nu har jag som sagt var börjat uppskatta julen – för att jag har mina härliga barn som hjälper mig att bli en klokare, bättre människa och se saker för vad de är. Vi har skapat våra egna traditioner, som vi trivs med. Jag har exempelvis aldrig fattat varför man köper granen dagen innan julafton – för att snabbt klä och sedan kasta den. Vi köper alltid granen första advent, så att vi riktigt hinner njuta av den. Och vi öppnar julklappar den 25 (min mamma är amerikan, och där firar man på juldagen) och har ingen skrämmande gubbe som ropar ”Ho-ho. Finns det några snälla barn här?”. Nej, presenterna ligger där och väntar när barnen vaknar.
På morgonen är det presentöppning och senare på juldagen kommer stor-familjen hem till mig: mamma, hennes man, mina fyra bröder och deras familjer. Julbordet är knytis med allt ifrån skinka och prinskorv till sojakorv (jag är vegetarian). Vi har ingen alkohol, jag tycker inte att det hör julen till. Detta är barnens högtid, och de är inte ett dugg roade av att ha sliriga föräldrar. Om du frågar mig är alkohol på julen lika logiskt som att ha barnkalas och bjuda in massa vuxna som sitter där och dricker…
Jag försöker också tänka på och prata med mina barn om vad julen egentligen handlar om. Vi pratar om Jesus och budskapet om kärlek och godhet. Själv finner jag stor tröst i tron. Jag är konfirmerad i svenska kyrkan, men kallar mig inte kristen. Jag tycker inte att man behöver definiera exakt vilken gud man tror på, det viktiga är att man tror på något. Problemet i världen är ju inte tron, utan religionen.
Olle Carlsson, präst i Allhelgonakyrkan i Stockholm, har rätt idé. Han har tagit tron till hjälp för att förändra sitt eget liv ut ur alkoholen, och har sedan hjälpt andra. Till hans kyrka är alla välkomna. Här får man ha sin egen tro, så länge man också respekterar andras. Jag har också pratat andlighet med Ma Oftedal, som inte heller är särskilt traditionell i sitt kristna tänkande och Stefan Einhorn. Dessa samtal har varit viktiga för mig som människa.
På julen går jag gärna på midnattsmässan, en av årets mest fantastiska kyrkliga högtider. Jag är ingen morgonmänniska, så den där jädra julottan skippar jag, ha, ha. Men midnattsmässan är fin!" ?
Tildes julönskning:
Det är alltid samma sak. Mina barn skulle kunna rapa ur sig denna önskning i sömnen. ”Ja, ja mamma, men vad önskar du förutom att vi får vara friska och lyckliga”. Just det är vad jag önskar mig, att människor i min närhet får må bra.
