Tatuerings-guide! 5 kvinnor om sina tattoos: “Texten är för min bror”
Liten och snirklig, stor och färgglad eller grafisk i svartvitt. En tatuering är ett smycke som sitter för livet. amelia har träffat fem kvinnor som berättar historierna bakom sina gaddade kroppar.
Innehåll: Tatueringar
1. Anki, 31 om sina tatueringsmotiv: "Min hund hjälpte mig att bli frisk"
2. Pauline, 26, om sina tatueringsmotiv: "Jag gjorde duvan för min sjuka mamma"
3. Amie, 24, om sina tatueringsmotiv: "Texten är tillägnad min storebror"
4. Nathalie, 40, om sina taturingsmotiv: "Jag vill bära den vid hjärtat"
5. Nathalie, 30, om sina taturingsmotiv: "Min kropp är smyckad av livet"
6. Experten: "Våra kroppar är som vandrande dagböcker"
7. Blev du nyfiken på en egen tatuering? Läs det här
8. 5 populära motiv
Anki, 31 om sina tatueringsmotiv: "Min hund hjälpte mig att bli frisk"
Jag var 16 år när jag gjorde min första. Det var lite rebelliskt. Jag fick hitta en liten studio i Huddinge och var tvungen att ta med min mamma. Då var det inne med tribals så det blev en sådan, klassiskt placerad i svanken. Idag är den halvt borta. Den betyder inget för mig. Jag håller på att lasra bort den, det är en jätteprocess, bläcket kommer att försvinna men ärrvävnaden blir kvar.
Anki Annika Åhsberg
Ålder: 31.
Familj: Pojkvän.
Bor: I Stockholm.
Gör: Är ekonomiassistent, pluggar grafisk design, jobbar extra som illustratör.
När jag var 18 och fick bestämma själv var jag väldigt inne på bandet Red Hot Chili Peppers så jag tatuerade in deras bandlogga, den sitter lite längre ner på magen. Jag hängde mycket på Tumba tatoo när jag var ung, och lärde känna dem som jobbade där. Då fick jag upp ögonen för tatueringskonsten. Men det är en väldigt dyr hobby. Idag ser jag mina tatueringar som konstverk. Och jag ritar mönster till andra som vill tatuera sig.
Johnny Depp var min stora ungdomskärlek, när Pirate-filmerna kom ut blev jag besatt, den tatueringen gjorde jag på en håltimme i gymnasiet.
De tatueringar som betyder mest för mig är de som påminner mig om min familj och mina djur. R och T är mina föräldrars initialer. Det står för Robert och Tuija, mina ankare i livet.
Hundarna är skapade utifrån fotografier. Min första hund hette Kiedis efter sångaren i Red Hot Chili Peppers, Anthony Kiedis. Min andra hund heter Hermanito. Jag tatuerade in deras namn samtidigt. Min katt heter Kira och jag har tatuerat hennes ansikte på mitt bröst. Jag älskar djur.
Kiedis har hjälpt mig genom min anorexi. Därför var det viktigt att ha honom på mig för resten av livet. Han gav mitt liv ett syfte, han hjälpte mig att sluta fokusera på mat, träning och mig själv, och gjorde att jag kände mig behövd. Nu är jag frisk och fri, men det har format mig till den jag är idag. Och jag har det med mig hela livet.
Mina tatueringar är konstverk
Kvinnosymbolen gjorde jag med en kollega. Vi var ute en hel del på krogen och kände att fy fan vad jobbiga snubbar är, vi ville bara vara ifred och hänga, vi gjorde den tillsammans för att visa girlpower.
När jag var yngre tyckte jag att det var coolt med tatueringar och följde trender. Nu ser jag dem som konst. Jag skulle inte välja samma motiv idag men jag ångrar dem absolut inte.
Min kille har inte en enda tatuering, men han gillar mina. Det var aldrig fokus på mina tatueringar när vi träffades, vilket var skönt. Jag är van vid att det är det första som folk kommenterar. Jag skulle inte tatuera mig i ansiktet, det känns för hårt, men det kommer att bli fler på kroppen.”
Pauline, 26: "Jag gjorde duvan för min sjuka mamma"
Jag har tre tatueringar på min kropp. Min första är en musiktrudelutt, den gjorde jag på min 18-årsdag. Musik är en viktig del av mitt liv, jag har spelat i flera band och musik påverkar mig positivt. Jag hade bestämt mig redan i tidiga tonåren, och det kändes så självklart att motivet var musikinspirerat. Idag är den tatueringen dold under g-klaven som täcker min ena sida. Jag byggde på min första tatuering när jag hade gjort min andra, för då kändes helt plötsligt musiktrudelutten superliten.
Pauline Svorono
Ålder: 26.
Familj: Fästman.
Bor: I Stockholm.
Gör: Är personlig tränare och egenföretagare.
Min andra är stor. Den planerade jag länge, ungefär i två år. Det är en tatuering som symboliserar liv. Rosorna står för skönhet och kraniet för ondska. Det är tre rosor för att vi är tre syskon. Jag ville ha det i ett flöde av liv, som en storm. Tatueraren ritade fritt på min kropp. Jag tänkte att den skulle bli mindre, men idag är jag supernöjd.
Mina tatueringar är placerade på kroppen så att jag kan dölja dem med kläder. Det var viktigt för mina föräldrar. Dessutom tycker jag att det är supersnyggt att den stora sitter på sidan av min kropp. Den tog 22 timmar att göra och är en rejäl investering.
Förut ville jag dölja mina tatueringar – nu har jag vant mig vid att bära dem. De är en del av mig, en del av min kropp, som ett födelsemärke.
Duvan på foten gjorde jag spontant, det var när min mamma drabbades av cancer. Min mamma heter Paloma, och det betyder duva på spanska. Mamma tappade sitt hår under behandlingen. Då gjorde jag duvan för henne, för duvor har inte heller något hår. Min mamma är emot tatueringar men hon gillade den, och idag är hon friskförklarad.
Jag får uteslutande positiva reaktioner, en del blir lite överraskade eftersom jag ser helt vanlig ut när jag har shorts och t-shirt. Jag skulle inte tatuera mina bröst eller armarna. Det är snyggt på andra, men jag tycker inte att det passar mig.”
Amie, 24: "Låttexten är tillägnad min storebror"
Min första tatuering var den på handleden. Det är min mammas och min lillebrors personnummer. Jag tänkte att om jag gör ett motiv som är till min mamma så blir hon inte så arg. Jag var 15 år och gjorde tatueringen i Tyskland. De frågade mig inte om leg ... Mamma blev lite småsur men det gick över ganska fort. Sedan la jag till min lillasysters personnummer efteråt.
Amie Martling
Ålder: 24.
Familj: Mamma och fem syskon.
Bor: I Nacka.
Gör: Är servitris på nattklubb.
Det var direkt en så häftig känsla. Adrenalinet i kroppen som pumpar eftersom jag visste att det skulle göra ont. Jag tycker om ljudet av maskinen, det blir jag taggad av. Och så ville jag ha fler och fler. Men det tog ganska många år innan jag gjorde nästa.
Diamanten på revbenet gjorde mest ont. Och dödskallen på låret. Då fick jag bedövning när vi hade lagt konturerna, annars hade jag inte klarat det.
Dödskallen har jag ritat själv. Jag hade en idé i huvudet och sedan skissade jag lite. Jag får ofta positiva kommentarer, många tycker att dödskallen är häftig.
Diamanten är resultatet av en vadslagning som jag förlorade. Jag var i Berlin och slog vad med en kille, jag förlorade och fick tatuera in hans initialer.
På min vänstra arm har jag en låttext av Ken Ring från låten Du och jag: ”Jag kan inte se mig utan dig för då förstörs jag helt”. Den är tillägnad min storebror för jag tycker om honom väldigt mycket. Han blev väldigt glad för den. Jag har fem syskon och min familj är superviktig för mig.
De romerska siffrorna är min mormors och morfars personnummer. Jag såg en bild på någon som hade romerska siffror på axlarna och tyckte att det var snyggt.
Jag har elva tatueringar. Den minsta är på fingret, den största är dödskallen på låret. Alla har kommit till ganska spontant. Jag gillar att tatuera mig när jag är ute och reser.
Jag ångrar bara den på revbenet, den är ful och ganska svår att täcka över. Den är inte bra gjord. Jag har tänkt att jag ska täcka över den men vet inte vad jag ska ha för motiv istället.
Min senaste tatuering gjorde jag bara för någon vecka sedan (april 2019, reds anm.). Det är en liten text under bröstet där det står ”wild at heart”. Jag tycker att den passar in på mig.
Mamma har säkert en åsikt om mina tatueringar även idag, en mamma tycker väl alltid att hennes barn är finast som de är, men hon tycker att jag är bra ändå.”
Nathalie, 40: Jag vill bära den vid hjärtat
När jag hade fått mitt första barn ville jag ha något på min kropp som symboliserade min son Ozzy. Jag ville bära tatueringen nära hjärtat men ville inte att den skulle synas hela tiden. Placeringen på insidan av armen är perfekt. Den har en röd färg för att passa ihop med körsbärsblommorna som redan fanns på min kropp. Jag ville inte ha ett alltför vanligt motiv, min son är ju unik!
Nathalie Wallin
Ålder: 40.
Familj: Barnen Ozzy, 10 år, och Lilja Rose, 1 år.
Bor: I Stockholm.
Gör: Jobbar i butik och är hunduppfödare på fritiden. Designar hundkläder.
Jag hade hört att det skulle göra superont så jag hade med mig min tjejkompis Annika till studion. Det satt tre unga killar där när jag klev in. Jag såg på dem att det gjorde ont men att de försökte hålla emot, så jag var lite nojig innan. Men det visade sig att jag har en hög smärttröskel. När jag frågade när det skulle börja göra ont, så jag kunde förbereda mig, fick jag veta att det värsta redan var gjort.
Körsbärsblommorna gjorde jag för tio–elva år sedan. Jag tycker att körsbärsblommor är väldigt vackra. Enligt den kinesiska betydelsen står de för kärlek och styrka. I Japan symboliserar de döden, förmodligen för att blommorna lever en så kort stund, blommar upp och sedan dör. Livet består ju av kärlek, styrka och död. Man måste vara stark för att orka med både kärlek och död. Det är det som är livet.
När folk ser Ozzy-tatueringen så får jag positiv respons. Och viktigast av allt: Min son gillar den. Han vill gärna ha egna tatueringar när han blir äldre. Och så undrar han när jag ska smycka min kropp med en tatuering till hans lillasyster. Hon heter Lilja Rose så det kanske kommer att bli två blommor för henne, en lilja och en ros.
Jag har aldrig ångrat en tatuering. Man gör ju tatueringar som passar i ens liv just då, jag kanske inte skulle gjort ett kinesiskt tecken idag, men när jag gjorde den kändes det rätt.
På vaden står det Texas. Jag velade lite med typsnitten, till slut blev det ett i graffitistil, så man måste kika lite noggrannare för att se vad det står. Texas var min första hund. Jag är hunduppfödare på min fritid. Jag får inte plats med alla hundar på kroppen, men det kommer att bli fler tatueringar. Först en för min dotter och sedan en som redan finns på skiss. En av mina bästa tjejkompisar har ritat min franska bulldog Katla. Den ska sitta bak på min vad.”
Nathalie, 30: Min kropp är smyckad av livet
Min första tatuering gjorde jag på foten. Det var precis när jag fyllt 18 och fick tatuera mig. Jag hade det ganska tufft i tonåren och mådde väldigt dåligt. Jag hade problem med kompisar, ångest och depression. Tatueringen ”one step at a time” var ett sätt att påminna mig själv om att sakta men säkert kommer jag framåt om jag bara fortsätter att gå. Även om det går långsamt.
Nathalie Agnekil
Ålder: 30.
Familj: Sambo.
Bor: I Stockholm.
Gör: Är webbutvecklare.
Mina tatueringar symboliserar olika delar i livet, de påminner mig om att allt kommer att bli bättre. Alla tatueringar jag har betyder någonting. Ja, alla utom en är väldigt genomtänkta ...
Den spontana tatueringen kom till samtidigt som jag gjorde de tre prickarna på handleden. Prickarna står för att min berättelse kommer att fortsätta. Då passade jag på att göra en fjäder på höger långfinger också. Jag älskar fjädrar. Och drömfångare!
Drömfångaren har jag velat göra jättelänge. Jag hade sett en kvinna som hade en, och då tänkte jag att en dag ska jag också ha en sådan. Det är min största och mest omfattande tatuering. Den kostade 6 000, och det var så värt.
Jag tatuerar mig för min skull. Folk som träffar mig skulle nog inte gissa att jag har så många tatueringar. Alla utom jordgloben är dolda under kläder. Jag har placerat dem så att de inte ska vara synliga eftersom folk har så mycket fördomar om vilka som tatueras.
Idén till jordgloben dök upp när jag var i Brasilien med en kompis. Jag ville ha världen i min hand. För mig är det viktigt att se, uppleva och möta nya kulturer. Och det kommer definitivt att bli fler. Jag har redan gjort en till sedan fotograferingen. Det är en kanin på min vänstra underarm. Jag blir aldrig klar. Jag vill bara ha mer och mer.”
Experten: "Våra kroppar är som vandrande dagböcker"
Författaren Elisabeth Åsbrink som skrivit boken Bläck – Tatueringar, hud och minnen menar att tatueringar fungerar som en dagbok som är vänd både utåt och inåt.
Varför har vi ett behov av att smycka kroppen?
– Det är ett sätt att stärka oss själva. Det är en signal både utåt och inåt. Trenden är stark nu, men beteendet har alltid funnits. Det är urmänskligt, som att sjunga, dansa eller måla på en vägg.
Många gör sin första tatuering precis när de fyllt 18 år. Varför då?
– Det är ett sätt att signalera till omvärlden att nu har jag makten över min kropp. Nu tar jag kontroll över mig själv. Det är ofta det som kvinnor
använder tatueringar till.
Du menar att kvinnor tatuerar sig för att visa att de har kontroll över sin kropp?
– Ja, min erfarenhet är att det är en väldigt stark motivation för många som bär på ett smärtsamt minne, att de vill markera det på sin kropp, lite som årsringar. Vi vill berätta för omgivningen att något som förändrade mig hände här och det måste få synas.
Elisabeth berättar om kvinnor som väljer att synliggöra istället för att dölja. Om kvinnor som förlorat brösten efter en bröstcancerbehandling och som tatuerar ärret där bröstet satt istället för att sätta in ett implantat.
– Det är en otrolig kraftfull markering. Det är som en dagbok som både är riktad inåt och till omgivningen.
Här finns en tydlig könsskillnad. Män tatuerar sig för att få respekt och visa att de tål smärta.
– Kvinnor behöver inte bevisa att de klarar smärta, det ingår i kvinnligheten.
Däremot strävar båda könen efter uppskattning. Enligt Elisabeth funkar en exceptionell tatuering lika bra som hundtricket. (En vedertagen taktik för att få kontakt med en potentiell partner.) Men det kräver en tatuering utöver det vanliga för att få uppmärksamhet idag.
– Inom den tatuerade världen finns det en enorm hierarki. Vissa ser man på med förakt, andra hyllas som konstverk. De stora japanska konstverken klassas högst. De kräver högst smärttålighet, de är dyra och de fyller en stor del av kroppen.
Varför är det så viktigt att vara unik?
– Det hänger ihop med att många människor idag längtar efter att synas och vill skilja sig från alla andra. Individen vill sticka ut. För bara 20–30 år sedan handlade det mer om att inte avvika från majoriteten och om andra ideal, som att förändra världen eller få ett bra jobb och familj.
Vad säger det om vår tid? Och hur vi ser på våra kroppar?
– Vi ser mer på kroppen som ett ting idag. Vi behandlar vår kropp som en grej som man kan fixa till så som vi vill ha den.
Blev du nyfiken på en egen tatuering? Läs det här!
Rebecca Ryrberg, ordförande i Sveriges registrerade tatuerare:
När är det högsäsong för tatueringar?
– På våren när folk tar av sig kläderna och visar mer hud är det fler som blir sugna.
Var på kroppen är det mest populärt att tatuera sig?
– Handleden är populärt, och det är trendigt med smågrejer på fingrarna. Många väljer också att täcka underarmarna.
Vad kostar det?
– Det går inte att svara på. Oftast är det fasta priser på mindre motiv, medan större tatueringar görs med timpris.
Hur ont gör det?
– Det är såklart individuellt, men handled, knäveck och armhålor gör mer ont. Mitt på armen är det minst smärtsamt. På kroppsdelar som det är naturligt att skydda, som halsen, gör det mer ont.
Hur lång är läktiden?
– Det tar 1–2 veckor innan det är ytläkt och minst en månad tills man kan se det slutgiltiga resultatet.
Vad ska jag tänka på innan?
– Välj tatuerare med omsorg. Kolla att hen har en hygienutbildning, fråga efter diplom och intyg, och kika igenom portfolion.
Hur förbereder jag mig bäst?
– Ät och sov ordentligt innan. Det är bra att vara utvilad innan du ska utsätta din kropp för stress och smärta.
Och vad ska jag tänka på efteråt?
– Att sköta den ordentligt. Åk inte till stranden eller på en smutsig festival. Bada inte förrän sårskorporna har släppt – du kan få infektioner och tatueringen kan bli ful.
5 populära motiv
• Evighetstecken
• Små texter
• Fjädrar
• Fickur
• Kompass
LÄS OCKSÅ: 14 tatueringar som lurar ögat
