Grekland: Peloponnesos — här startade OS
Det var här de stod, de atletiska nakna männen. Lika nervösa och laddade då som nu, och lika inställda på att vinna. Här, på Olympia, satt domarna på stenbänkar i mitten av arenan och delade ut inte medaljer, men väl olivkransar och i bästa fall en vacker prinsessas hand.
Grekerna brukar säga att halvön Peloponnesos liknar ett flikigt löv från ett mullbärsträd.
När jag kör hyrbilen västerut från Atens flygplats kommer jag efter några mil ut på bladets stjälk, landbryggan mellan Aten och Korint, på vilket Peloponnesos tycks hänga med sina pinjeklädda flikar och knottror av berg. Stor som sju Gotland. Naturskön, bergig, skogklädd, omgiven av två djupblå hav, det Joniska och Egeiska.
Efter en timme är jag framme i antikens Korint. Utgrävningar har frilagt resterna av denna tretusenåriga, kosmopolitiska stad känd från Bibeln. Aposteln Paulus vistades här 57–58 e Kr och hans brev till församlingen i Korint ingår nu i Nya Testamentet som Romarbrevet och Korinterbreven.
Här formulerade Paulus snitsiga penna klassiker som att »kvinnan skall tiga i församlingen«.
Jag kör västerut mot antikens Olympia på nordvästra Peloponnesos, längs serpentiner som slingrar genom bedövande vackra bergslandskap. De som vandrade dessa vägar för att delta i de Panhellenska spelen skyddades av soldater i fält. Spelen var nämligen tillägnade de olympiska gudarna och segrarna upphöjdes till hjältar med gudomlig status. Folk kom för att tävla från många av de hellenistiska rikena runt Medelhavet, även om de låg i fejd.
Min första rundvandring inom det utgrävda området blir en intensiv upplevelse.
Jag kommer sent, när busslasterna med turistgrupper har börjat försvinna över backkrönet. Solen sjunker mellan kolonnerna som kastar allt längre skuggor. Jag försöker besöka magiska platser på udda tider och brukar få god utdelning i form av atmosfär och upplevelse.
