Fjällridning - amelia testar westernridning i norr

Foto: Carl Klingspor

Tusen meter över havet kan man inte klaga på utsikten. Man kan inte klaga på någonting, egentligen. amelia åkte till Trumvallen utanför Vemdalen och testade fjällridning i cowboy-anda.

Ämnen i artikel:

Vi är en liten grupp som samlas på ranchen, som ursprungligen är en gammal fäbodvall, utanför Vemdalen. Den drivs av Hanna Person och Johan Högberg, som möter oss klädda i rutiga skjortor och cowboyhattar. Låter det som en kliché, eller kanske som människor som drabbats av någon sorts medelålderkris? Nej då, känslan kunde inte vara mer genuin. Det här är deras liv och hem.  Jag blir tilldelad hästen Coyote, ett brunt sto av rasen quarter. Hon ska bära mig hela vägen upp på Mörkfjällets topp, om allt går väl.

– Det är en fantastisk häst, mycket erfaren och säker på foten, säger Johan.

Snart är vi mitt i en riktig urskog, opåverkad av människans framfart. Hanna, som är vår guide på dagens topptur, pekar på ett kalt, gråskimrande trädskelett.

– Sådana här silvertallar kallas för torrfura, de har levt hela sin livscykel och kan ha stått här i 800 år, säger hon.

Syftet med turen är inte bara att vi ska rida. Vi ska också lära oss om fjällnaturen. Då och då stannar Hanna och berättar om djurliv, fjälltypiska växter och traditionella läkeörter. Under turens gång ska hon komma att peka ut både ripa och fjällpipare för oss. Hon visar spår av gamla avverkningar och berättar om hur man slet i de oländiga skogsmarkerna förr, hur trädstockarna fraktades nedför fjällbranterna och sedan vidare via vattendrag.

– Är det det som kallas forsränning? frågar jag och alla skrattar. Nej, timmerflottning är visst det rätta ordet.

Terrängen är tuff de första kilo­met­rarna, det är brant och blött.

– Det är bara att följa med. Hästarna fixar det här. Låt dem gärna stanna och dricka, säger Hanna.

Jag glömmer bort att jag aldrig har suttit i en westernsadel. Nu känner jag mig som en sann cowboy, med ena handen hängande fritt och den andra i tygeln

I en ljus fjällbjörkskog tar vi en paus. Vi serveras torkat renkött och vilar lite innan vi fortsätter genom myrmarker och vattendrag – och slutligen: ut på kalfjället med utsikt över mil efter mil av hedar och fjällkedjor. Där borta tronar mäktiga Säröfjället, Lundörrs­passet och Anarisfjället. Vi ser Helags glaciär och Sonfjällets nationalpark.

Nu rider vi bland molnen, bokstavligt talat. Ibland är vi långt ifrån varandra, vi väljer olika vägar och tempo.

– Det är bra att vi sprider ut oss över fjället, ropar Hanna.

Här behöver ingen rida på led, vilket ökar frihetskänslan ytterligare. Vi tar en galopp (för ja, några galopper blir det ändå under dagen) och jag glömmer bort att jag aldrig har suttit i en westernsadel och att jag köpte en rutig skjorta på H&M igår. Nu känner jag mig som en sann cowboy, med ena handen hängande fritt och den andra

i tygeln.

Det är dags för höghöjdslunch, 1 000 meter över havet. Hanna gör upp eld, blixtsnabbt som det proffs hon är. Har en chili con carne någonsin smakat så gott? Vi sträcker ut oss i mossan och lavarna. Här finns ingen stress. Det är okej att vila länge. Hästarna slumrar i den svala vinden.

Foto: Carl Klingspor

Chili con carne på kalfjället.

– Jag flyttade hit från Göteborg för sex år sedan. Jag hade varit här och ­jobbat som fjällguide, och när jag återvände till min vardag så kändes det instängt och tungt, berättar Hanna.

– Jag ville bara tillbaka till Trum-vallen, hästarna och fjällen.

Och så blev det. Hanna sa upp sig från jobbet som gymnasielärare, sålde lägenheten och flyttade till Härjedalen.

Jag tänker att jag förstår henne. Det här är livet, på riktigt liksom.

Foto: Carl Klingspor

Vila med vacker utsikt.

Åska mullrar på den norska sidan. Hos oss skiner solen men ett mörkt moln ­närmar sig, så vi sitter upp och fortsätter.

Vi rider genom regnet, nedför en fjällsluttning som skiftar i blått och grönt. Tack vare våra låneoljerockar är vi helt torra och snart värmer solen igen.

När vi kommer tillbaka till ranchen nere i dalgången efter sju, åtta timmar känns det lite tomt. Visst är det skönt att sitta av, rumpan värker vid det här laget. Men jag vill stanna på ranchen, dricka öl vid en eld och somna i en stuga utan el. Nästa sommar tänker jag boka en tredagarstur, med kofösning (!), stugnätter och lägereldshäng. Men en dag räcker ändå för att samla på sig oförglömliga minnen av vildmarken och känslan där ute.

Trumvallen Fjällridning

• Var: I Vemdalen, Härjedalen.

• Vad: Topptur till häst med lunch och fika.

• Pris: 1 800 kr.

• Mer info: På ranchen ordnas turer av olika karaktär året om, från korta äventyr till övernattning i flera dygn. Du behöver inte ha ridit ­tidigare. Läs mer på Fjallridning.se.

LÄS OCKSÅ: GUIDE! Campa dig genom Sverige – 69 sommartips från norr till söder

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!