Peter, 38: "6-åriga Manja matas med retuscherade kroppar varje dag"

Det var efter att Peter Svensson, 38, hade sett en reklampelare med en utmanande klädd kvinna som han kände att det var nog. Och i ett öppet brev till Stockholms stad frågade han, å sin 6-åriga bonusdotters vägnar, hur de egentligen tänkte när reklambilden kom upp.

Det var på sin privata Instagram samt Facebook-sida som Peter Svensson från Stockholm valde att skriva ett öppet brev till Stockholms stad där han ville ha en förklaring till varför staden accepterar och låter den här typen av annonser sitta uppe – och hur det är ett svek mot framtida generationer.

”Ni har alltså en möjlighet att sätta upp kluriga rebusar, räkneexempel, viktig samhällsinformation, antirasistiska budskap, bilder på medmänniskor med stort mod och civilkurage som Tess Asplund och Anders Kompass, budskap om solidaritet som vi kan prata om på väg till skolan.Istället så möter Manja bilder på retuscherade kroppar, bilder som ofta förmedlar skeva ideal och reproducerar både könsmaktsordning och idén om att utseende har betydelse för hur lycklig eller lyckad du är”, skriver Peter på sina sociala kanaler.

Foto: Privat

Peter berättar för amelia.se att han länge tänkt över den här typen av reklampelare och att han och hans sambo diskuterat det hemma.

– Min sambo Nina Rung jobbar med både konsekvenser och förebyggande av sexualiserat våld. Så samtalen hemma har varit både många och långa. Och sexualiserande reklam är en del även av det problemet. Nina och krafter som Stina Wollter och Kitty Störby Jutbring finns i min vardag genom sociala medier och synliggör och motverkar det här föredömligt varje dag.

 

–Manja har tack och lov barnasinnet kvar och min reaktion är ur en vuxens mer medvetna perspektiv. Den påverkan den här typen av bilder har på Manja och hennes jämnåriga sker nog mer undermedvetet och under en alldeles för lång tid.

Peters öppna brev har delats över 5000 gånger på Facebook och fått väldigt många att engagera sig både där och på hans Instagram-profil, något han inte riktigt var beredd på.

– Verkligen inte. Det finns så många, framför allt kvinnor, som drar de här frågorna och brottas med de här idealen och normerna dagligen för att få till förändring och det är deras kamp som ger mig möjligheten att bidra med med. Det tydligaste är de många nya vännerna och delningarna på Facebook, likes och peppande kommentarer. Många nya tittare på Instagram också. Det verkar som många har tänkt de här tankarna och det råkade vara jag som fann orden just den här dagen.

Har du fått något svar från Stockholms stad eller Jc decaux som sätter upp reklamtavlorna?

– Nej, inte ännu.

– Just nu är det frustrerande men jag hoppas på förändring i både reklamvärlden och i frågan om vems röst som får höras.

Vad tycker du att vi som medmänniskor kan göra för att påverka samt uppmärksamma frågan?

– Medvetandegöra, ifrågasätta och försöka förändra är min önskan, säger Peter Svensson.

Läs Peters inlägg till Stockholms stad i sin helhet här under:

Hej Stockholms stad, på bilden ser ni Manja 6,5 år. Nej inte hon på reklamtavlan, utan flickan framför med katten på tröjan, det är Manja.Hon passerar den här reklamtavlan och flera andra varje dag. På väg till och från skolan har ni möjlighet att inspirera, utbilda och upplysa Manja om saker och händelser hon kan användning för i livet. Manja är nyfiken, vetgirig och har både öppet hjärta och sinne. Hon har ett stort rättvisepatos, brinner redan för antirasism och jämlikhet.

Hon snappade upp att just det är viktigt genom att ställa massor med frågor om alla de budskap vi kunde läsa på stan under senaste valet. Hon var 4,5 år då och kunde bättre än många Sverigedemokrater redogöra för grunderna i rasism och varför feministisk politik behövs. Idag passerade vi den här bilden, eller bilder som den här, för tredje eller fjärde veckan i rad. Därför blev jag överrumplad över den klump jag fick i halsen just idag. Falling down -uppgiven känsla. Genuint ledsen och arg.

Det är inte det att jag inte tänkt på tavlan som Manja möter förut men jag insåg plötsligt vilket oerhört slöseri och svek det är mot Manja och alla andra kloka, nyfikna, vetgiriga barn. Ni har alltså en möjlighet att sätta upp kluriga rebusar, räkneexempel, viktig samhällsinformation, antirasistiska budskap, bilder på medmänniskor med stort mod och civilkurage som Tess Asplund och Anders Kompass, budskap om solidaritet som vi kan prata om på väg till skolan.

Istället så möter Manja bilder på retuscherade kroppar, bilder som ofta förmedlar skeva ideal och reproducerar både könsmaktsordning och idén om att utseende har betydelse för hur lycklig eller lyckad du är. Jag vet inte, kanske överdriver jag. Kanske var jag påverkad av att Manja grät i hallen tidigare i morse för att en klasskompis skor fick mer uppmärksamhet än hennes, kanske var det för att jag somnade sent å vaknade tidigt eller att jag läste om ännu ett exempel på mäns våld mot kvinnor redan innan frukost?! Kanske allt det, eller så är det för att jag helt enkelt är övertygad om att målet med reklam är påverka och förmedla budskap. Jag skulle önska att ni berättade hur ni tänker om detta. Tack på förhand. P

Vill du läsa mer sånt här? Gör som 23 000 andra ochfölj amelia på Facebook!

Mest läst just nu:

Psykologen Kristina, 51, om att bli utbränd: ”Trodde jag skulle dö”

Linda, 36, blev utbränd: ”Jag kom inte ihåg hur man tar på sig byxor”

Bloggprofilen Rebecca: ”Inget jobb är värt att gå in i väggen för”

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av amelia - få rengöringsborste och hudvård. Läs mer!