Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

"Jag tycker synd om männen - de missar ju allt och fegar ur"

KRÖNIKA.

Jag tycker synd om män. Jo, men det gör jag faktiskt. De tar ju inte ut sin föräldraledighet. Försäkringskassans familjeekonomiska talesman Niklas Löfgren, pratade på tisdagen i SVT om att pappor inte tar ut sin lagliga rätt till ledig tid. Och nu när de får en tredje pappamånad från 1 januari är det verkligen dags att fundera på varför de inte tar ut sina dagar. Fattar de ens vad de missar?

Jag känner många män som inte ”kan” vara borta från jobbet. Då tycker jag lite synd om dem för de har inte råge nog att stå upp för sina rättigheter mot chefen. De förklarar också ofta att de inte hann söka föräldraledighet i tid och planerade dåligt. Då tycker jag också synd om dem för att de inte kan planera saker ordentligt. Stackars män, fega krakar som inte kan planera. Oj,oj.

Nä, men allvarligt talat. Pappor missar att anknyta till sina barn. Det vill man inte missa. När ska en generation barn växa upp som har lika mycket tidig anknytning till sina pappor som till mammor?

Niklas Löfgren kom emellertid med ett förslag: män behöver mer pepp. De behöver ett pepp-talk för att ta ut fler dagar för att vara med sina barn.

Låter ju helt sjukt. Men tänk på det. Det kanske inte är så dumt.

Vilken typ av pepp-snack kan man tänka sig då: Du fattar inte vad du missar! Det handlar om så få år i livet! Du kommer få mycket bättre kontakt med dina barn. Anknyta!

Nä, Jag tror det behövs en annan typ av pepp. Pappa-pepp i form av:

- Du kommer klara det här.

ALLA föräldrar vill skydda sina barn, man är rädd för om man kommer göra fel, laga fel slags mosade grönsaker, mosa bananen på fel sätt, byta blöjan på fel sätt, leka på fel sätt, man måste se till att ungen inte ramlar, inte stoppar något farligt i munnen. Mammor är ju såklart lika rädda som pappor för det här. Men ibland blir det skevfördelat på vem som vet vad som är ”rätt” sätt. Och det är här jag delar ut en känga – kan vi sluta mobba papporna? 

För den förälder som är hemma mest har ju mest koll och oftast är det mamman som är hemma till en början. Sen när pappan kommer och ska natta, mata, leka då låter det ofta så här:

- Nej, inte så. Du gör fel. Så kan du väl inte göra med maten? Du kan inte hålla bebisen så. Du fattar inte ens vilket håll blöjan ska sitta på! Har du packat våtservetter? Du är ju hopplös.

Också klassikern: Flytta på dig, jag gör det.

Vore det inte bättre om vi faktiskt peppade varandra? Speciellt mycket pepp till den som inte har lika bra koll i början?

Jag beundrar män som vågar ta plats i det här. De som ringer upp sin chef och helt sonika säger: ”Du, jag tar ut min pappaledighet om ett halvår. Jag ska vara borta 6 månader från jobbet. Och när jag kommer tillbaka ska jag ha samma tjänst och inte missa något lönelyft som är garanterat det året.” Det är väntat när kvinnor säger det, men jag tror inte det är lika väntat när män kräver samma sak. Det är modigt att göra det. Och de kanske till och med vågar säga till sin fru: Nähedu. Det finns flera sätt att uppfostra barn på. Så här gör jag när jag matar och nattar och det funkar precis lika bra. Punkt.

Mod och pepp. Det kan faktiskt vara en del av lösningen.