Andrea Edwards: Mordhotad för sin konst

SCUM-manifestet var ett litet projekt, vi skulle spela runt 15 föreställningar. Premiären blev en succé och vi fick lysande recensioner. Tre dagar senare när jag kom till jobbet satt teaterns ledning likbleka i ansiktena och frågade om jag hade varit ute på nätet. Där var en sådan massiv icke-övergripbar massa av hat mot mig som person.
Jag tyckte att jag var smart när jag valde en manlig regissör och en manlig tekniker, men trots det var det jag personligen som var uthängd.
Först var det långa trådar om hur äcklig jag var. Sedan kom Medborgare X med ett inlägg på sin blogg där det stod: ’En mördad feminist är en bra feminist.’ Han hade länkat kontaktuppgifter till alla kvinnor som var inblandade i projektet, till och med vår praktikants.
På facebook skrev någon ’Tänk att man ska behöva åka ändå till Kalmar för att få tag på en AK4,’ ’Nu får det vara nog’ hette tråden. Då fick jag panik och vi ringde till polisen.
Det är en väldigt speciell känsla att människor som man inte vet vilka de är hatar en. Jag fick hjälp av en hatbrottspsykolog som sa att det fanns tre sätt att reagera i en sådan här situation: runner, freezer eller fighter. ’Vad vill du?’ frågade hon och jag svarade: ’Jag vill inte dö.’ Hon förklarade att jag inte skulle dö mindre för att jag var en fighter. Det spelade ingen roll om jag gick ut i alla tidningar och sa att jag älskar att baka paj, jag hade blivit en symbol för det dom hatade.
Sedan lugnade det sig, till februari 2012. Då kom det ett brev från Nederländerna där det stod: ’Den 25 maj ska du bada i blod på scenen.’ En hotfull film skickades till min privata facebook och de ringde till teatern flera gånger och hotade, exakt klockan 7 när föreställningen skulle börja. När datumet närmade sig var jag så jävla rädd. Jag tränade med min mamma att bli som en kasperdocka, röra på mig hela tiden, så att jag skulle vara svår att träffa. Och jag tänkte mycket på Fadime och bad till henne ibland. Det var ju jättepatetiskt, men jag behövde det. Vi hade två civilpoliser inne i salongen på föreställningarna och uniformerade utanför den 25 maj, men inget hände. Nu mår jag bra och jag tror det beror på att jag aldrig kollar på nätet längre utan fokuserar på all den glädje som omger föreställningen. Och om jag ska se det kallt fick vi ju faktiskt hjälp med att nå ut med föreställningen.”

Mitt råd: Kolla inte nätet.

________

Andrea Edwards
Ålder: 46.
Gör: Skådespelerska, aktuell med fjärde omgången av Scum-manifestet på Stadsteatern i mars och på Turteatern i april–maj.
Familj: Pojkvän, kaniner, vänner och släkt.

Andrea Edwards är ensam skådespelare i den omdebatterade dramatiseringen av Valerie Solanas SCUM-manifestet, som spelats på Turteatern och i ett drygt tiotal städer från norr till söder i mer än ett års tid och som i mars går upp på Stockholms stadsteater.