Oavsett om de har kämpat för kvinnors rättigheter, varit banbrytande forskare eller tagit sig upp i rymden älskar vi de här mammorna – som verkligen visar att de är riktiga urkrafter som kan göra skillnad.

Mary Wollstonecraft (1759–1797)

Varför: Hon har kallats ”feminismens moder”, och under sitt korta liv skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok. Hennes mest kända verk ”Till försvar för kvinnans rättigheter” har påverkat generationer av feminister. Hon var mor till Mary Shelley, som skrev romanen ”Frankenstein”.

 

Harriet Tubman (1820–1913)


Varför: Harriet föddes som slav, flydde från sina slavägare som 28-åring och kom i kontakt med slaverimotståndare som drev ”den underjordiska järnvägen”, ett nätverk som hjälpte förrymda slavar. Hon gjorde 19 livsfarliga resor till sydstaterna och hjälpte fler än 300 slavar att fly. Hon kämpade outtröttligt mot slaveri och för kvinnors rättigheter, och blev en ikon för medborgarrättsrörelsen.

 

Jane Stanford (1828–1905)


Varför: Hon grundade Stanford University, som räknas som ett av världens bästa universitet – bland tidigare studenter finns bland annat en president och 21 nobelpristagare. I sitt testamente instruerade hon universitetets styrelse att sälja hennes smycken för att köpa in böcker till biblioteket. Hon testamenterade också pengar till ett stort antal välgörenhetsorganisationer.

 

Emmeline Pankhurst (1858–1928)


Varför: Hon var en passionerad suffragett, kämpe för kvinnlig rösträtt och kvinnors rättigheter, och arbetade också som ledamot av fattigvårdsstyrelsen och förskräcktes av de vidriga förhållandena i arbetarhusen i Manchester. Efter en livstid fylld av protester, demonstrationer, hungerstrejker och fängelsevistelser dog hon 1928 – bara tre veckor innan kvinnor fick rösträtt i Storbritannien. I filmen ”Suffragette” från 2015 spelas hon av Meryl Streep.

 

Marie Curie (1867–1934)

Varför: Tillsammans med sin make Pierre upptäckte hon och gav namn åt radioaktiviteten, och upptäckte två nya grundämnen: polonium (efter hennes hemland Polen) och radium. 1903 blev hon den första kvinnan som tilldelades nobelpriset, den gången i fysik, och åtta år senare blev hon den första någonsin att få nobelpriset en andra gång, denna gång i kemi. Hon var den första kvinna som undervisade på Sorbonneuniversitetet och räknas som en av historiens största forskare.

 

Mileva Maric (1875–1948)

Varför: Hennes man är tidernas mest berömda vetenskapsman. Själv är hon nästan okänd. Ändå hävdar många att det var den serbiska matematikern Mileva Maric, som 1903 gifte sig med Albert Einstein, som stod bakom de grundläggande principerna för relativitetsteorin och den världsberömda formeln E=mc². Paret skilde sig 1919, men då Albert två år senare fick nobelpriset i fysik gav han hela prissumman till Mileva.

 

Fanny Blankers-Koen (1918–2004)

Foto: Bulls

Varför: Som 18-åring spåddes hon en lysande karriär, men andra världskriget kom emellan och satte stopp för alla internationella tävlingar. När hon efter kriget kvalificerade sig till OS i London ansåg många att hon borde vara hemma med sina barn i stället för att hålla på och tävla i ”oanständiga shorts”. Fanny struntade i kritiken och vann i tur ordning 100 meter, 80 meter, 200 meter, och avslutade med att leda Holland till seger på 4 x 100 meter. Hon blev därmed den första kvinnan att vinna fyra guld i ett enda OS.

 

Anna Lee Fisher (född 1949)

Foto: Youtube

Varför: När den amerikanska astronauten Anna Lee Fisher lyfte från jorden i rymdfärjan Discovery 1984 blev hon den första mamman i rymden och var med om att placera ut två nya satelliter i rymden. Hennes dotter Kristin var då bara 16 månader gammal. Året därpå prydde Anna omslaget till Life magazine. Vid 66 års ålder är hon i dag USA:s äldsta aktiva astronaut.

Prinsessan Diana (1961–1997)

 Foto: Bulls

Varför: Hennes bröllop med prins Charles har kallats ”Århundradets  bröllop” och följdes av 750 miljoner tv-tittare runt hela världen. Sitt kändisskap använde hon till ett stort engagemang för välgörenhet, också inom områden som inte betraktats som lämpliga för en kunglighet, som spetälska och aids. Mest berömt blev hennes engagemang i organisationen International Campaign to Ban Landmines som fick Nobels fredspris 1997, bara några månader efter Dianas död.

Klicka på bilden för att komma till erbjudandet!

pren2