Emelie, 39, om sitt alter-ego: Jag är Emelie på dagen och Herman på kvällen

Under många år hade Emelie Sommar, 39, experimenterat med sin könsidentitet. Vissa perioder har hon varit extremt kvinnlig, med förstorade läppar, botox och löshår. Andra perioder har hon lekt med sina manliga sidor. 

– Jag landade i att jag mår bäst när jag får ut­­nyttja både mina manliga och kvinnliga drag. Och att vissa dagar få vara dragking gör att jag hittat en balans som ger mig ett lugn, säger Emelie. 

Hon är liten och späd, helt osminkad och ger ett både feminint och kraftfullt intryck. Snart ska hon bli sitt alter ego, Herman Winter, men först vill hon berätta bakgrunden till att hon valde att bli dragking och om vad det ger henne som person. 

– Jag har många feminina sidor, men kan ibland även vara lite grabbig till sättet. När jag hittade Her­man så hittade jag också en djupare maskulinitet och pondus inom mig själv, förklarar hon.

Emelie ser förtjust ut när hon berättar hur det gick till när alter egot Herman klev in i hennes liv:

– Jag var i Alperna och åkte skidor med några vänner. Sista kvällen skulle vi gå ut, och jag fick på mig en orange fleecetröja och en gammal lösmu­stasch från Butterick’s som min dotter glömt i min väska. 

På huvudet satte hon en stråhatt som hängde i hallen, och när det var dags att gå ut på stan fick munderingen sitta kvar. 

– Tack vare mitt alter ego Herman har jag fått lättare att säga ifrån även som Emelie. Foto: MARIA ÖSTLIN

– Det var en sådan isbrytare. Alla vi mötte den kvällen var så glada och nyfikna. Jag började gilla den här snubben som jag blivit, och döpte honom till Herman Winter. Jag insåg också att han är väldigt artig, en riktig gentleman, men ändå en man som har glimten i ögat och gillar att ha roligt, berättar Emelie. 

Och faktum var att hon själv fick väldigt roligt så fort hon fick på sig Hermans mundering. Hon vågade ta för sig på ett annat sätt och tog mer plats. När hon klev in i en lokal som Herman så var det med en annan pondus än Emelies. 

Hon märkte också att Herman Winter fick ett annat bemötande än Emelie Sommar. 

– Så Herman fick faktiskt följa med mig hem från Alperna. Det var en befriande känsla, och jag insåg att jag ville fortsätta vara Herman då och då. 

Började gå ut som man på kvällarna

Sagt och gjort. Emelie kände att Herman var värd bättre än en fleecetröja, stråhatt och tafflig lösmustasch. Han var var ju en man med stil, en man som visste att njuta av livet. Genom en kompis som är maskör fick Emelie hjälp att skaffa lösskägg och mustasch av hög kvalitet. Hon köpte en snygg, välsydd kostym med perfekt passform och började gå ut som Herman på kvällarna. 

”Jag vill bekämpa fördomar med glädje! ”

– Jag blir som en annan människa när jag är Herman. Jag går, pratar och känner mig på ett annat sätt. Jag vågar ta kontakt med främmande människor. Det är som om jag får en annan självkänsla, säger hon.  

Också när hon är Emelie Sommar får delar av Herman Winter vara med henne. Hennes alter ego hjälper henne bland annat att känna sig säkrare i sociala sammanhang, och ibland är det som om han tar över utan att Emelie bett om det. 

– Jag har hittat delar hos Herman som jag har stor nytta av också som Emelie. Till vardags jobbar jag i manliga miljöer som snickare, och tack vare Herman har jag fått lättare att säga ifrån och ta plats. Och om jag ska ta mig an en situation som jag blir ängslig av, då tar jag till mig drag som Herman har, förklarar Emelie. 

När hon mörkat ögonbrynen, klistrat på lös­skägget och fixat till håret är det som om kroppsspråket kommer automatiskt. Herman rör sig tyngre, mer manhaftigt och sitter med benen brett isär. Han syns och hörs mer, och tar även mer plats rent fysiskt, trots att det är exakt samma person som för tio minuter sedan. 

”Jag vill inte byta kön eller bli icke-binär, det räcker att vara Herman ibland”

För Emelie är alter egot ett sätt att leka med könsroller och den egna identiteten. Hon påpekar att hon inte är transvestit – att hon skulle byta kön eller bli icke-binär finns inte heller på kartan. Hon trivs som kvinna, att med jämna mellanrum få vara Herman Winter räcker. 

– Det händer att människor frågar mig om jag gör det här för att jag vill vara man, men då ­skrattar jag och svarar: ”Det vill väl alla ibland?” Däremot gillar jag att vissa dagar få vara man, säger hon. 

– Nu vill jag ta för mig mer, där har Herman lärt mig massor. Tänk att få hålla kurser för kvinnor och lära dem ta för sig mer … Eller för den delen för män, där man lär dem hur man ska uppföra sig, säger Emelie drömmande. 

Herman på scen under Prideveckan 2019.

Att göra Herman sluskig och ovårdad har aldrig varit aktuellt. 

– Herman är mån om sitt utseende. Han är stilig och välvårdad. Och han har även kvinnliga sidor – han låter alla komma till tals och tycker om att konversera. 

Som dragking har hon börjat uppträda som Herman

Eftersom Emelie tycker om att stå på scenen och Herman gör succé när han är på krogen, eller för den delen bortbjuden till Emelies vänner, har Emelie bestämt sig för att ta honom ett steg längre. Som dragking har hon börjat uppträda som Herman på Filth club, Scalateatern. Drömmen? Att Herman en dag ska uppträda på Melodifestivalen. 

Genom att leka med mans- och kvinnorollen, både privat och på scenen, hoppas Emelie få andra att tänka till. 

– Att hitta de här sidorna av manlig självsäkerhet hos mig själv har varit häftigt. Jag tror att alla skulle må bra av att få in lite mer manlighet i sin personlighet då och då – och vice versa.