Mirijam, 40: ”Jag kollapsade av sömnbrist”

Sigge, det första barnet, somnade varje kväll vid sjutiden och sov sedan i ett sträck till klockan fem nästa morgon. Att han vaknade tidigt och inte sov så mycket dagtid gjorde ingenting,

Mirijam var utvilad eftersom hon fick en hel natts sömn.

– Tack och lov fattade vi att vi hade haft tur, vi förstod att så här var det inte alltid när man fick barn.

På Sigges ettårskalas berättade Mirijam och hennes sambo att Sigge skulle bli storebror.

– Alla undrade hur tusan vi skulle orka men, som sagt, vi var inte särskilt slitna.

Juno kom en vårdag 2015, nitton månader efter Sigge. I början var Juno lätt att natta, men med tiden smög sig en oro på.

– Om det ändå hade varit så väl att hon vaknade en gång i timmen. Men Juno sov liksom knöligt hela tiden, hon kunde inte somna själv utan behövde oss i närheten, och när hon väl sov gnällde hon och väckte oss konstant.

LÄS ÄVEN: Clara drabbades av utmattningsdepression: ”Så tog jag mig tillbaka efter kraschen”  

Storebror Sigge var den enda som sov under den här perioden. Och det var en lång period - två och ett halvt år gick utan att Mirijam och hennes sambo fick sova en hel natt.

– Det blev en ond cirkel. Vi visste att Juno sov helt okej fram till elva på kvällen. Hade jag själv inte somnat före klockan elva var det ingen idé att jag gick och la mig, jag skulle ändå bli väckt.

Med tiden väcktes panikkänslorna - skulle det aldrig gå över? Skulle det fortsätta i resten av livet?

”Benen vek sig, musklerna funkade inte. Armarna domnade bort”

De provade allt. En period tog Mirijams sambo alla nätter så att hon fick sova ut, och sedan vände de på det.

- Vi påverkades olika av sömnbristen. Min sambo kunde ta tupplurar, något som inte funkade för mig. I vårt fall gick det inte att ta varannan natt, har man så djup sömnbrist som jag hade räcker det inte.

Mirijam är journalist i grunden och bra på research.

- Jag finkammade universum på fakta och råd om hur jag skulle ta mig igenom det här.

Men några svar som fungerade hittade hon inte.

Att passa på att sova när barnet sov var inget råd som funkade för Mirijam. Hon hade aldrig kunnat sova dagtid, och nu hade hon även ett annat litet barn samt ett nystartat företag att ta hand om medan sambon jobbade skift på sjukhus.

Mirijam beskriver sömnbristen som något helt annat än trötthet.

- Alla har väl varit trötta, man har festat, eller jobbat mycket. Men det här var en annan dimension. Det räckte inte med en dubbel espresso och så klarade man dagen.

Mirijams viktigaste budskap efter att ha kollapsat av sömnbrist är att inte härda ut, att inte låta sömnbristen gå så långt. Foto: Anna Hållams

De neurologiska problemen började när Juno var ungefär ett och ett halvt år.

- Det var inte så att jag ignorerade dem, men jag orkade inte ta tag i det. Att ringa vårdcentralen var som att bestiga Mount Everest.

Hon fick stickningar och domningar i händerna och fötterna, rysningar i halva kroppen. Konstiga saker hände med huden - det kändes som en varm fläck på låret och en känsla av att det rann kallt vatten över huvudets vänstra sida.

Och så en dag hände det - Mirijam kollapsade.

- Jag hade lämnat barnen på förskolan och gått ut med hunden. När jag kom hem och reste mig från stolen för att ta mer kaffe ramlade jag ihop.

Hon kunde inte resa sig igen. 

- Benen vek sig, musklerna funkade inte. Armarna domnade bort. Då blev jag jättestressad - tänk om det når lungorna och jag inte kan andas!

Det enda hon kunde tänka på var att hon hade en hjärntumör, hon hade ju sett tecknen!

Hon lyckades sträcka sig efter telefonen på bordet och ringa ambulansen. Sedan skickade hon ett sms till en granne som hon visste var hemma.

När ambulanspersonalen kom bad de henne att sätta fingret på sin näsa. Hon petade sig i ögat. De misstänkte genast stroke.

På sjukhuset stod ett team och väntade. Hon möttes även av sin sambo, som jobbade på sjukhuset som sjuksköterska.

- Jag blev inte kvar på sjukhuset så länge, bara i några timmar. De kollade upp mig och det var ingen stroke.

Glädjen var tillfällig. Ett par dagar senare fick Mirijam en remiss för att utreda om hon hade MS.

– Alla symtom stämde. Skoven kan triggas av stress och barnafödande.

Men undersökningarna visade inte heller den här gången någonting. Mirijam var fullt frisk, på pappret mådde hon jättebra.

Varför har ingen berättat att man blir sjuk av att inte få sova?

Läkaren hade frågat hur hennes liv såg ut, och Mirijam hade berättat om sömnbristen. Då sa läkaren: ”Jag tänker att du bara är trött.”

- Jag blev så klart lättad, jag skulle inte dö. Men samtidigt var jag övertygad om att de hade missat något. Det kan inte vara trötthet som gör att min kropp är så konstig, och om det är sant så varför har ingen berättat att man blir sjuk av att inte få sova?

Ungefär ett år efter att Mirijam fått diagnosen sömnbrist började Juno sova bättre. För Mirijam tog det ytterligare ett halvår att komma in i sömnrutinerna igen.

Mirijam med barnen Sigge och Juno. Nu sover Mirijam bra igen, men hon har låg stresströskel och svårt med minnet.

Att Juno hade blivit så stor att hon sov i eget rum och själv kunde gå in till sina föräldrar om hon vaknade på natten gjorde stor skillnad.

- Hon sov fortfarande oroligt, men väckte inte sig själv, och gjorde hon det somnade hon ofta om. Min sambo och jag stängde sovrumsdörren och satte i öronproppar.

Jag blev lättad när jag fick diagnosen. Jag skulle inte dö

Idag har Mirijam och sambon separerat. Att de inte fick sova under många år är en stor anledning.

- Det är inte särskilt roligt att leva med någon som mår dåligt. Man blir inte härlig av nattvaken. Småbarnslivet är svårt ändå, utan extrem sömnbrist, säger Mirijam.

Hon tillägger att hon under de där åren förändrades många tusen procent till en sämre version av sig själv.

- Det kom smygande, fysiskt och psykiskt, under lång tid.

Nu sover Mirijam igen. Men hon har låg stresströskel och svårt med minnet.

- Min kognitiva förmåga är inte helt återställd, jag måste skriva ner allt för att komma ihåg vad jag ska göra. Men jag tänker att det är okej, att jag måste vara snäll mot mig själv.

Att få sova igen beskriver Mirijam som att nyktra till, som att komma ut ur en dimma. Ganska snart började hon skriva på den bok som hon själv saknat. Responsen på Lite trött bara, annars bra har varit överväldigande.

- För första gången på f lera år känner jag mig inte ensam, det är många som hört av sig och berättat sina historier som liknar min.

LÄS ÄVEN: Utmattad? Så vet om du om din stress är farlig – testa dig här!  

Hennes viktigaste budskap med boken är att inte härda ut.

– Kvinnor överlag får alltid veta att de ska härda ut, vi får höra att foglossning och förlossningsskador bara är naturligt. Men nej, det finns ingen anledning att härda ut. Om du accepterar sömnbristen från början är det svårt att ta sig tillbaka sedan, låt det inte gå så långt!

Mirijam vill också lyfta fram hur viktigt det är att våga prata om hur man mår.

– Man får klaga och gnälla. Det handlar inte om huruvida man älskar sitt barn eller inte, det är jobbigt att vara förälder - och det måste man också få prata om.

Experten: ”Sömnbrist påverkar hela ditt mående”

Sömnforskaren Christian Benedict om sömnbrist och vad du kan göra om du sover för lite.

Christian Benedict, docent i neurovetenskap, sömnforskare och författare till boken Sömn, sömn, sömn.

Vad händer när man är trött?

- Om det är ett långvarigt tillstånd påverkas hela ditt välmående. Till exempel måste vi sova för att kunna hantera våra känslor. Din koncentration, inlärningsförmåga och stresshantering försämras när du inte får sova tillräckligt. Sömnbrist kan också påverka blodtrycket och hjärtat negativt.

Hur vet jag att jag sover för lite?

- Får vi inte sömn blir vi ganska fort mentalt trötta, redan efter två dygn med ingen eller dålig sömn blir vi ofokuserade. Redan här kan vi bli en fara för oss själva eller andra eftersom vår reaktionsförmåga blir långsam. Känner du att du inte är på topp kanske du ska undvika att köra bil. Du kan också märka att du är utmattad om du till exempel ska till gymmet och träna, men att det tar stopp på en gång, att du inte orkar.

När behöver jag hjälp?

- Befinner du dig i ett tillstånd där du känner att du inte klarar av vardagen, att du inte kan ta hand om dig själv eller barnen, att du inte kan fatta beslut och är extremt mottaglig för stress och känner dig förtvivlad så behöver du hjälp. Be vänner och släktingar om avlastning. Kontakta också en barnläkare om det är så att ditt barn skriker mycket eller är väldigt oroligt. Känner du av olika kroppsliga fenomen, som till exempel domningar och stickningar - ska du genast söka vård. Stress och sömnlöshet kan ta sig olika uttryck.