Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Rebecka Åhlund: "Jag har döttrar och det känns svårt – men hoppfullt"

"Även om världen inte ser ut som vi skulle önska, så växer våra döttrar upp med så många fler inspirationskällor och slagord än jag gjorde. I bästa fall fattar de inte att de tillhör andra klassens kön."

Jag har döttrar. Ibland känns det svårt. Inte på grund av att jag aldrig får vara ensam i badrummet (låser dörren, räknar ner från sju och innan jag nått noll rycker någon i dörren och vrålar ”MAMMA! VAD GÖR DU DÄR INNE? VARFÖR HAR DU LÅST? LÅS UPP!”).

Utan på grund av det gamla vanliga, ni vet. Visst, det är upprörande varje gång en nybliven förälder postar klädkedjornas bilder på bikiniöverdelar och magtröjor gjorda för folk som ännu inte är gamla nog att använda fluortandkräm.

Ja, det kan verka hårresande att tioåringar vet precis hur man poserar sexigt på Instagram. Inte ens jag kan påstå att jag ser fram emot dagen då mina döttrar hittar porr på internet för första gången.

Men samtidigt är det så mycket som är så BRA. De kanske vet hur man poserar sexigt på Instagram, men de vet också att ingen har rätt att skriva taskiga grejer till dem för det. Det har bland annat Zara Larsson lärt dem. De vet vad Photoshop är och de vet att inte ens Beyoncé ”woke up like this”. De känner till att Kim Kardashians styvmamma brukade vara hennes styvpappa, men det är inget sensationellt för dem. De lever i en värld där Michelle Obama finns, där Malala finns, där Rihanna finns.

Världen kan verka skrämmande just nu, men jag blir ändå hoppfull när min unge gör en poster för Black lives matter-rörelsen och berättar för mig om demonstrationerna mot Trumps galna ”muslim ban”.

Feminism är inte längre ett komplicerat ställningstagande. Det är självklart. Även om världen inte ser ut som vi skulle önska, så växer våra döttrar upp med så många fler inspirationskällor och slagord än jag gjorde. I bästa fall fattar de inte att de tillhör andra klassens kön. De kommer givetvis att stöta på både sexism, hot och fördomar, men jag tror att de är bättre rustade för det än jag var.

Detta beror alltså inte på att jag försöker vara någon Mor Duktig och sätta dem in i begrepp som intersektionell och strukturell och akvarell. Utan på att de växer upp i en värld som är mycket mer mångfacetterad än den jag fick mens i.

De kan bli presidenter, de kan bli företagsledare, men om de hellre vill ligga hemma i mysbyxor och fisa, så är det också okej. Hela Youtube kryllar av goda förebilder för att ägna sitt liv åt dataspel och ögonskugga. Jag kanske är en idiot nu, men jag är hoppfull.

Av: Rebecka Åhlund Foto: Marcus Oliveras