Johanna, 42: ”Jag behöll relationen med mitt bonusbarn”

Trots att Johanna avslutade förhållandet med Staffan ville hon behålla relationen med bonusdottern Amanda.

Foto: Daniel Olausson

Trots att Johanna avslutade förhållandet med Staffan ville hon behålla relationen med bonusdottern Amanda.

Som bonusförälder kan du inte kräva att få fortsätta träffa barnet om vuxenrelationen tar slut, oavsett hur nära du stått ditt bonusbarn. – Jag ville absolut inte förlora Amanda när relationen med hennes pappa tog slut, säger bonusmamman Johanna, som hållit kontakten i alla år.

När Johanna avslutade förhållandet med Staffan var hon orolig för sin framtida relation med hans dotter Amanda. Om hon och Amanda skulle fortsätta ha en relation var det upp till Johanna att upprätthålla den.

Amanda var två år när hennes pappa Staffan träffade Johanna. Johanna, som då bara var nitton år, gick in för sin bonusmammaroll direkt och tyckte det var roligt att få vara med Amanda. De bodde i Gällivare och Amanda bodde växelvis hos Staffan och sin biologiska mamma. När Johanna ville plugga på juristlinjen i Stockholm var Staffan tveksam till att följa med eftersom Amanda var för liten, men när hon blev sex år kunde hon flyga ner själv och då valde paret att flytta. Kvar i Gällivare bodde Amanda med sin mamma.

LÄS ÄVEN: Kan man säga upp kontakten med en förälder? Psykologen ger råd  

– Vi träffades på högtider och på loven, säger Johanna. Då hade vi redan byggt upp en fin relation, hon och jag. Det var jag som tog med Amanda till badhuset och åkte karuseller och gjorde sådant som hon gillade, hennes pappa var inte så intresserad av barnaktiviteter och tyckte nog att det var bra att jag gjorde det. Han var lite bekväm av sig också, tror jag. Och jag ville ju vara med henne, så det var inget problem.

Amanda minns när hon flög ner till pappa och Johanna i Stockholm och att de gick på bio, fikade och hade det mysigt ihop. Alla tre gjorde saker tillsammans, men lika ofta var det bara hon och Johanna. Eftersom Johanna studerade kunde hon vara med Amanda när pappa Staffan jobbade.

– Det var helt naturligt och jag upplevde aldrig att pappa och Johanna var osams eller bråkade, säger Amanda.

– När jag planerade våra semestrar så var alltid Amanda en del av dem. Jag planerade så att vi gjorde saker eller åkte till platser som hon tyckte om, säger Johanna.

Foto: Daniel Olausson

Johanna har funnits som en bonusperson i Amandas liv sedan hon var två år.

När Amanda var elva år bröt Johanna upp från Staffan och då blev situationen annorlunda. Att vara bonusförälder innebär i det läget ingenting mer än ens egen, känslomässiga relation till bonusbarnet. En bonusförälder har inga rättigheter, så om inte den biologiska föräldern vill att man ska ses, kan hen sätta stopp för det.

– Eftersom det var jag som ville att vi skulle separera var situationen ganska infekterad ett tag, jag visste inte hur han skulle reagera. Han hade kunnat säga att jag inte fick träffa Amanda och då hade jag fått rätta mig efter det. Jag hade ingen rätt att kräva att jag skulle få någon tid med henne, hur mycket jag än ville det, säger Johanna.

Förutom att Johanna självklart tyckte mycket om Amanda fanns det också en annan anledning till att hon ville ha en relation med henne, även om förhållandet till pappan var över: hon ville inte ha egna barn.

Amanda var det närmaste jag kom ett eget barn och jag ville verkligen inte förlora henne

– Jag och Staffan var helt överens om att vi inte skulle ha barn, det var inte ens en diskussion. Jag ville helt enkelt inte det, vilket gjorde att Amanda var det närmaste jag kom ett eget barn och jag ville verkligen inte förlora henne. Det var väldigt viktigt för mig att hon inte försvann ur mitt liv, säger Johanna.

Paret flyttade isär men fortsatte att bo nära varandra. Johanna beskriver det som att de under en period inte var de bästa vänner, så som det kan vara i en relation där den ena vill separera och den andra inte vill det. Det gjorde också situationen med Amanda komplicerad.

– Då var jag orolig, för jag ville absolut inte förlora Amanda och vår fina relation. Jag funderade mycket på hur det skulle bli om Staffan träffade någon ny. Att någon annan skulle kunna bli Amandas nya bonusmamma kändes inte alls roligt. Men som tur var så blev det inte så, säger hon.

Att behålla kontakten till bonusbarnet var en utmaning i början

Johanna ansträngde sig för att upprätthålla en bra relation med Staffan, mycket för att få träffa Amanda när hon kom ner och hälsade på. Om hon inte hade en bra kontakt med Staffan så skulle han kanske inte tala om när Amanda var i Stockholm.

– Det blev ju lite annorlunda eftersom jag och Amanda inte hade samma vardagliga kontakt som innan. De första gångerna vi skulle ses såg jag till att göra sådant som jag visste att Amanda gillade. Vi gick på bio, shoppade och fikade.

Men det var en utmaning att upprätthålla kontakten som Johanna och Amanda haft när Johanna var tillsammans med Staffan. Nu var det en relation som Johanna var tvungen att aktivt hålla igång, och även om viljan fanns så blev det krångligare.

– Amanda är en lättsam tjej men pratar kanske inte alltid så mycket, så jag visste inte vad hon tyckte om situationen, egentligen. Men jag tänkte redan då att om hon inte vill träffa mig så säger hon väl till eller säger ifrån om hon inte trivs, säger Johanna.

Amanda som idag är tvåbarnsmamma till två flickor och inte lever med deras pappa, har förståelse för hur det kan vara när man separerar. Att det kan uppstå tjafs och vara stökigt. Men hon upplevde aldrig det med sin pappa och Johanna.

– Jag tyckte det var roligt att vara med Johanna och hon och pappa skötte det snyggt, så om de var ovänner så märkte inte jag det. Det var inget konstigt att jag hade en egen relation med Johanna och jag tror inte att pappa hade något emot det, säger Amanda.

Foto: Daniel Olausson

Bonus-bästisar! Johannas och Amandas barn har blivit fina vänner.

Men tiden direkt efter separationen var skakig mellan dem och Johanna tog då kontakt med Amandas mamma när hon var på besök i hemstaden Gällivare.

– Jag ringde och frågade om jag fick träffa Amanda några timmar och det var inget problem. Det var skönt att det var så enkelt och väldigt roligt, säger Johanna.

När Johanna och Staffan varit isär ett tag blev de kompisar, och då släppte Johannas oro över att inte få träffa Amanda.

Jag känner en typ av moderskärlek för henne trots att hon är vuxen nu

– Några gånger när hon kom ner så bodde hon praktiskt taget hos mig hela tiden för jag hade en större lägenhet än hennes pappa. Vi bodde nära varandra, jag och Staffan, så det var inget problem, säger Johanna.

Trots att Johanna inte ville ha barn så ville livet annorlunda. Idag har hon två små pojkar som är i ungefär samma ålder som Amandas flickor. Dessutom har hon fått en bonusson på köpet. Vartannat år firar de jul i Gällivare och förra sommaren var de där på semester. Då umgicks hon med Amanda och hennes barn nästan varje dag.

– När jag gifte mig så var Amanda och hennes pojkvän med på bröllopet, det var självklart. Jag känner en typ av moderskärlek för henne trots att hon är vuxen nu. Jag har alltid känt mig som en bonusperson i hennes liv, snarare än som en förälder. Samtidigt vet jag allt om henne, så som en förälder gör. Jag har ju ändå varit med i nästan hela hennes liv. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!