Ensamma mammor är Sveriges nya underklass

”Vi planerade vårens ”Jobb och pengar” och bestämde oss för att en av artiklarna skulle handla om hur man får en rolig sommar, även om man inte har mycket pengar, och vi tänkte främst på ensamstående mammor med tajt budget. Vi började samla in massor av kreativa spartips. 

Till exempel är spöknätter i morfars gamla tält populära. En singelmamma tipsade om hur kul hon och hennes flickor har haft när de tagit bussen eller tåget till Göteborg. Väl där köper man för ynka 70 pix ett 24-timmarskort till kollektivtrafiken. Man behöver bara ett, för barn åker med gratis. Sedan kan man ta spårvagnen till havet och en färja ut till badplatser i skärgården. Hinner man hem innan natten behöver man inte betala någon övernattning heller. 

Fast där någonstans, mitt i researcharbetet, var det något som började svida. För varför ska de här mammornas semestrar bara bestå av dagsutflykter med medhavd fika? Varför ska de här barnen bara få en Piggelin och ta sista tåget hem, när deras kamrater får flyga till Medelhavet, bada i knallblått hav och varva med all you can eat-glass i stora lass. Hur bra känns det här? Inte alls bra. 

Jag tänker på kvinnor som jag har träffat och intervjuat de senaste månaderna. Som receptionisten vars dotter får cykla runt stan, när kompisarna tar buss, för busskort finns det inte pengar till. Dottern låtsas att det inte gör något, men mamman förstår ju bättre?... Eller kvinnan som jobbar i hemtjänsten och tar extrajobb på semestern för att ha råd med EN liten utflykt, som ett besök på Eskilstuna zoo, en dag under de två veckor hon är ledig med barnen.

Och jag tänker på kvinnan som började gråta när kollegorna ville dela aw-notan rakt av (trots att hon snålätit), för det innebar att filmkvällen med pizza och smågodis som hon och barnen hade planerat inte kunde bli av.

Jag skulle kunna ta fler exempel. Många fler. Inte för att jag samlar på dem. Utan för att dessa kvinnors situation är så jädra vanlig. I vintras kom en OECD-rapport som visar att inkomstklyftorna har ökat mer i Sverige än i andra OECD-länder sedan 80-talet. Allra tuffast har de ensamstående mammorna, där mer än var fjärde lever i så kallad relativ fattigdom. Och det handlar inte om att de här kvinnorna ligger på latsidan. 

Nej, många ensamma mammor jobbar hårt som tusan. Vissa har två jobb. Och ibland får deras små duktisar till barn somna själva, för att mamma måste tacka ja när ett tillfälle att tjäna lite extra dyker upp. Men det blir inget över till njutliv för det; inga förföriskt färgglada bikinisar, inga charterresor. Problemet är att de är så uselt betalda att de fortfarande inte har råd med mer än en Piggelin på den enda utflykten. 

Kolla: Där står en liten pojke vid sidan av planen och får inte vara med på sommarens fotbollsläger, för att det kostar några hundralappar i anmälningsavgift. 

Och kolla: Där står en mamma, vars hjärta blöder, för att hon var tvungen att säga nej. 

Jag vet att man inte blir en bra förälder för att man har råd att ge sitt barn en Iphone. En bra barndom bygger inte på antalet Thailandsresor. Och visst finns det massor av rikedomar i ett liv med tunn plånbok. Men jag vet också att många mammor skulle vara lugnare, gladare och mer närvarande föräldrar med en sommarmarginal. 

Det handlar om att kunna köpa bussbiljetten till mormor och morfar. Att kunna säga ”visst älskling, klart du får”, när lilltjejen vill hoppa hoppborg på tivolit. Eller för den delen: att någon gång få sitta på torget med en väninna en solig sommarkväll, dricka ett glas vin och samla kraft och tanka glädje i vänskapen.

Jag skulle gärna ge en av mina upplevelser denna sommar till någon som behöver den bättre. Jag kan och ska göra det. Men i slutändan är det ju inte allmosor som hjälper. Det handlar om att lågavlönade måste betalas bättre. Om att ett av världens mest jämlika länder måste bli schysstare mot dem som behöver."

Vad tycker och tänker ni, våra kloka läsare?

Skriv en kommentar nedan eller mejla till ameliahordig@amelia