Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Så vågar du vara modig (så kan du göra för att våga ta steget!)

Händer det att du drömmer om ett annat jobb? Att kasta dig ut och satsa på en helt ny karriär? Linda och Madeleine lyssnade på sin inre röst och bytte riktning. Så här gjorde de för att våga.

– Vi människor är inte alltid så positiva till förändring som vi skulle vilja. Vi vet vad vi har, men inte hur det blir. Därför kan vi behöva träna lite på att vara modiga, säger Maria Mattsson Mähl VD och CEO på utbildnings- och matchningsföretaget AlphaCE.

Skulle du vilja göra en förändring? Här kan du lyssna på amelia jobbliv avsnitt 5, med Frida Boisen, Head of Digital, Bonnier Magazines & Brands.

https://embed.acast.com/jobbliv/1.forandringmedmariasognefors?width=100%25&height=188&frameborder=0&scrolling=no

Här kommer 5 frågor som du kan fundera över:

1. Kan du komma på någon situation då du tycker att du var modig?

2. Varför var du modig?

3. Hur kom det sig att du vågade vara modig?

4. Hur gick det? Vad blev resultatet?

5. Om du ställdes inför samma situation igen, hur skulle du agera då?

 Här är två kvinnor som vågade ta steget

Linda var framgångsrik fotograf med världen som arbetsplats. Men anonyma hotellrum och uppdrag som liknade varandra blev trist i längden. I dag utbildar hon sig till läkare.

Efter studenten visste Linda inte vad hon skulle göra. Men en kompis tipsade om en ny utbildning i bildjournalistik vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Linda, som något år tidigare gått en fotokurs, sökte och kom in.

– Vi fick lära oss berättande, både i text och bild, och det passade mig. Jag har alltid älskat att lära mig saker om samhället, att försöka förstå varför människor gör som de gör.

Efter praktik på Upsala nya tidning började Linda jobba på Gringo, en pigg nykomling med fokus på förortskultur. Tidningen körde gasen i botten och medarbetarna slet som djur. Efter ett år blev Linda, tillsammans med flera kolleger, sjukskriven.

När hon återhämtat sig började hon frilansa, bland annat för Dagens nyheter.

– Jag kände att jag hade hittat rätt yrke. Det bästa med att vara fotograf är att man kan komma nära människor som man annars inte har möjlighet att träffa.

Linda varvade traditionella frilansuppdrag med långsiktiga bok- och utställningsprojekt. Hon gjorde allt från att följa unga palestinier och ortodoxa judar för att försöka förstå konflikten i Mellanöstern till att skildra tonårsmammor i Guatemala.

Men 2011 bröt hon upp. Linda flyttade till New York för att kunna bo tillsammans med sin pojkvän. Där fortsatte hon att frilansa.

– Det är ganska tufft att försörja sig i New York, så jag jobbade väldigt hårt.

Efter några år började en ovan känsla komma smygande. Det var inte längre lika roligt att plåta. De första årens glödande entusiasm hade försvunnit.

Uppdragen som tidningar och magasin gav henne upprepade sig och började gå på rutin.

Dessutom höjdes hennes arvoden inte heller med åren, utan låg kvar på samma nivå. De egna projekten var fortfarande roliga, men sög mycket energi.

– Till slut kom jag under reportageresor på mig själv med att tänka "det här borde jag tycka är kul", men i stället kände jag ångest över att åka till flygplatsen. Jag var så trött på att packa och packa upp resväskan, trött på att tillbringa tid på hotellrum som alla ser likadana ut.

Först tänkte Linda att det bara var en tillfällig svacka. Alla har bra och dåliga dagar på jobbet. Men sommaren 2014 insåg Linda att det inte handlade om en temporär nedgång i entusiasm. Hon behövde helt enkelt byta karriär.

– Jag minns att jag kände mig uppgiven och inte visste vad jag skulle göra. Då slängde min kille ur sig: "Du kanske ska bli läkare då? Skulle inte det vara kul? "

Först kändes det som ett omöjligt steg att ta. Skulle hon som älskade sjukhusserien Grey's anatomy bli en av dem – på riktigt? Linda började göra research om utbildningen och bestämde sig till slut för att söka. Hon kom in och flyttade förra året tillbaka till Sverige för att börja studera till läkare.

– Ibland, när jag sitter i klassrummet tillsammans med folk i 20-årsåldern, känns det som om jag gått bakåt. Men för det mesta är det jättekul att vara tillbaka i skolbänken för första gången på över tio år.

Från att ha haft en stadig inkomst är det nu studielån som gäller.

– Jag tvingas leva snålt, men det funkar hittills. Innan jag började utbildningen pratade jag med mina föräldrar som lovade att låna ut lite pengar om det skulle bli kris.

Det som var svårast med att lämna fotografyrket var att ge upp den position som hon slitit sig till.

– Nu har jag i stället kastat mig ut och vet inte riktigt var jag landar. Men jag har aldrig ångrat mig. Hade jag fortsatt som fotograf hade jag nog blivit bitter.

Målet är att använda läkaryrket som en språngbräda för internationellt arbete i någon organisation. Kanske går det att kombinera med egna projekt inom bildjournalistik.

– I grunden brinner jag fortfarande för internationella kvinno- och hälsofrågor.

Lindas sadla om-tips:

• Känn efter om du behöver en nystart. Livet är kort och det gäller att inte bli bitter.

• Överskatta inte problemen. Den som har kul på jobbet klarar svåra utmaningar.

• Låt dig inte styras av pengarna.

Kollapsen blev Madeleines vändning

Hon var karriärkvinnan som jobbade med kommunikation och gjorde alla nöjda. Men när Madeleine ställde sig själv mot väggen, och funderade över vad HON ville, blev hon trädgårdsdesigner.

När Madeleine växte upp i Järfälla utanför Stockholm hade hon höga ambitioner. Hon ville bli vår första kvinnliga statsminister. Så blev det inte. Men det starka drivet fungerade som raketbränsle och drev Madeleine framåt i karriären. I slutet av 90-talet hamnade hon mitt i dotcomcirkusen, som marknadskoordinator på ett företag som förmedlade uthyrningsobjekt.

– Vi hade inte ens en produkt. Trots det fanns en marknadsföringsbudget på 50 miljoner kronor.

Sedan tog bolagets pengar slut. Madeleine fick i stället jobb på designbyrån Brindfors enterprise, där hon snabbt fick stora kunder och senare blev vice vd.

– Även om jag i stort gjorde ett bra jobb var jag bara 26 år och saknade den erfarenhet som krävs för att hantera till exempel svåra personalfrågor.

Efter några år hoppade Madeleine i stället på ett jobb som marknadschef på då förlusttyngda Hemglass.

– Jag minns knappt mina barn från den där tiden. Efter ett tag tänkte jag "det är inte värt det, varför gör jag det här?"

Madeleine fick problem med magen, tappade hår och bet sönder åtta tänder. Samtidigt var hon hysteriskt aktiv på fritiden, sprang triathlon och halvmaror. Make, föräldrarna och en läkare varnade henne. Men förgäves.

– Jag hade så roligt på jobbet och fick mycket bekräftelse, så det var svårt att slå av på takten.

I samband med att Madeleine tillsammans med några kolleger startade en egen reklambyrå började hon jobba ideellt för Glädjeverkstaden, clownerna som hjälper till på sjukhus när skräckslagna barn ska sövas eller bara behöver uppmuntran.

– De gör verkligen nytta, kan till och med vara med vid dödsbädden. Det jag själv höll på med kändes så meningslöst i jämförelse.

För trots roliga arbetsuppgifter och hög lön var det något som skavde.

– Många såg mig som en karriärkvinna. Men jag hade aldrig haft någon plan, aldrig egentligen fattat några aktiva beslut. I stället hade jag tackat ja till roliga erbjudanden, men utan att definiera vad jag själv ville.

Hon fortsatte att tacka ja, bland annat till att bli marknadschef för Polarpriset och senare till konsultuppdrag på Ica. Men sedan sa kroppen ifrån. Förra året kollapsade Madeleine, sjukskrevs och träffade en KBT-terapeut som sa:

– Det här kan vara det bästa som hänt dig.

Madeleine blev inte glad.

– Jag var arg på den där kommentaren i veckor.

Men efter ett tag insåg hon att terapeuten haft rätt. Sjukskrivningen gjorde att Madeleine kunde få lite perspektiv på tillvaron. Det där som legat och skavt, var det inte i själva verkat signaler om att livet behövde en förändring?

– Jag började på allvar fundera på att ta tag i den gamla drömmen om att jobba med trädgårdsarbete.

Madeleine började göra research om olika utbildningar. Hon hittade Trädgårdsakademin, där distansstudierna kan ske i egen takt. I dag har hon utbildat sig till trädgårdsdesigner och startat det egna företaget Madeleines trädgård.

Men beslutet var inte enkelt eftersom det innebär en ekonomisk osäkerhet.

– Jag och min man har pratat mycket om det här och han har stöttat mig hela vägen. Nu får det bära eller brista. Funkar det inte så får jag göra något annat, men jag måste ge det en chans.

Familjen har anpassat sig genom att dra ner på konsumtionen. I teorin kan Madeleine till och med tänka sig att sälja villan.

– Vi trivs väldigt bra här, men lycka sitter inte i bostaden.

För Madeleine är den stora skillnaden jämfört med tidigare att hon är mer närvarande i stunden.

– Det låter klyschigt, men så är det. Jag älskar att jobba i trädgården, är en bättre fru, mamma och vän idag och det ger fin respons tillbaka.

Madeleines sadla om-tips:

• Ta det lugnt. Gör research om utbildningar och fundera ordentligt. Ändra inte allt över en natt.

• Våga vara modig. Att byta karriär kan vara det som får bort känslan av att ditt liv ligger i någon annans händer.

• Kör! Vad är det värsta som kan hända? Ofta överdriver vi riskerna.

Kvinnor vinner på att byta karriär

• Hela 56 procent av alla yrkesverksamma personer i Sverige mellan 40 och 55 år vill byta bana i arbetslivet. Det visar Folkuniversitetets "Mitt i karriären-barometer" från 2014. Men bara 14 procent letar aktivt.

• Många vet inte vad de vill jobba med eller tycker att ett byte innebär en alltför stor risk.

• Mellan 2008 och 2012 bytte 22 procent av svenska kvinnor mellan 18 och 64 år arbetsgivare.

• Att helt byta bana är förstås något annat. Men på det området är kvinnor mindre oroliga än män, enligt en undersökning från Blocket Jobb. Och det med all rätt. Statistik från Medlingsinstitutet visar att kvinnor som byter bana ökar sin lön mer än män.