Martina Haag: "Jag är en framgångsrik person som förtjänar framgången"

Martina Haag harvade sig fram som skådespelare och var trött på att känna sig dum och outbildad. Som författare fick hon sin revansch, och numera är hon även matskribent och maratonlöpare.

Martina Haag ser oförskämt vältränad och sportig ut när hon möter mig i dörren till sin jättestora Brommavilla, iförd tights, löparskor och träningslinne. Det visar sig vara något av en illusion.

– Jag har just varit hos sjukgymnasten med knäet, berättar hon och fortsätter prata medan hon hämtar några matkassar i bilen och börjar laga mat: hon hackar, skär och strimlar massor av ingredienser samtidigt som hon provsmakar dem, steker kött, serverar kardemummabullar och bjuder på kaffe.

– Jag sprang Loch Ness marathon 2017 utan att ha tränat tillräckligt mycket. Jag har ju sprungit så många maraton, jag tänkte att jag tar det på vilja. Och det gjorde jag. Men då gick menisken av, så jag måste operera knäet. Och direkt efter det tackade jag ja till att vara med i Let's dance...

Martina tänkte sig att hon skulle ha viss fallenhet för dans trots att hon aldrig dansat tidigare. Att det skulle komma naturligt, som det gjort för så många andra deltagare. Det gjorde det inte.

– Jag trodde verkligen att jag skulle vara rätt bra, men jag var urkass! Jag blev tvungen att träna sex timmar om dagen, sex dagar i veckan, i ett halvår. De andra deltagarna hade lediga dagar, de hade all tid i världen att göra annat. Medan jag tränade oavbrutet. Ändå fattade jag knappt stegen, det var otroligt svårt.

Martina och hennes danspartner Tobias Bader.

– En gång frågade Tony Irving om jag hade åkt bil till inspelningen. Jag sa ja, och då sa han att jag borde hoppa in i den och köra därifrån, eftersom jag inte hade där att göra, säger Martina och spärrar upp ögonen i chock innan hon brister ut i gapskratt.

Efter sex omgångar åkte hon och danspartnern Tobias Bader ut och Martina blev tröstad av de tidigare deltagarna Camilla Läckberg och Sofia Wistam - "de tyckte också att det var väldigt sorgligt att åka ut".

Älskar sitt kök

Martina bor med sina tre yngsta barn - Diana, Dino och "Lussi", 20 (Jackson, 23, har flyttat hemifrån) - i ett hus på 310 kvadrat i Nockeby, en del av Bromma där de rymliga, smakfulla trevåningsvillorna tornar upp sig längs de välskötta gatorna.

Martina har precis släppt sin senaste bok "10 anledningar till att inte bjuda hem folk".

Hallen är inbjudande och färgglad. På väggen hänger ett hjorthuvud. Köket är så stort att man skulle kunna ha frisbeeturnering där. Golvet är schackrutigt, väggen är blåbärsblå och överallt finns små roliga detaljer, ofta i form av djurmotiv, att fästa blicken på. Det är ljust, luftigt och högt i tak med rejäla arbetsytor.

Det är med andra ord ett riktigt drömkök och det används flitigt.

– Jag är i köket 95 procent av min vakna tid. Jag skulle kunna sova i en skrubb, men jag vill att köket ska vara - Martina slår ut med armarna - rymligt! Så att många får plats, så att man kan ha stora middagar.

Martina lärde sig att laga mat när hon var 23 och jobbade ett år på Västerbottenteatern. Ensam och uttråkad i Skellefteå lagade hon sig igenom kokboken Anna Bergenströms mat från första till sista sidan, som en norrländsk variant av filmen Julie & Julia (där den livskrisande Julie lagar sig igenom Julia Childs berömda kokbok Det goda franska köket).

– Det tog ett år. Med tiden fick jag upp självförtroendet och började lita på smaklökarna. Jag utvecklade receptblicken och började prova mig fram, lägga till ingredienser, krydda som jag själv tyckte. När receptet var perfekt skrev jag in det i min egen kokbok, berättar Martina och hämtar sin gamla handskrivna kokbok.

Jag tycker det är kul att slumpartat bjuda hem folk genom att skrolla i telefonlistan på mobilen.

I en tjock, tom anteckningsbok har hon skrivit upp sina perfekta recept genom åren och illustrerat dem med bilder på sig själv, familj och vänner, tidningsklipp och anteckningar om vem som åt maten. Att bläddra i boken är att följa Martinas resa genom livet, som människa och som kock.

– För mig är matlagning en livsstil, det är en del av mitt DNA. Jag älskar att äta och umgås genom mat, och jag vill gärna ha det där lite bullriga, åldersblandade sällskapet där det inte är så noga hur man dukar eller var man sitter, bara det är skön stämning och alla mår bra.

Din nya kokbok har en massa tips till den som tycker det är jobbigt att bjuda hem folk på middag. Vad är ditt bästa tips ur den?

– Jag tycker själv att det är väldigt roligt att slumpartat bjuda hem folk genom att skrolla i telefonlistan på mobilen. Man bara väljer den person där ens finger stannar och ringer och bjuder hem dem. Det kan vara vem som helst - ens sjukgymnast, en gammal klasskompis, en äldre släkting, en granne eller kollega från femton år sedan. Det kan bli världens roligaste middag!

Upptäckte teatern

Men det fanns en tid före de roliga middagarna och det stora köket. Martina växte upp på det välmående Lidingö i en helt vanlig lägenhet, och det gick dåligt i skolan - "jag gick ut nian med 0,7 i snitt och när jag gick om fick jag 1,7". Hon gick vårdlinjen på gymnasiet, mest av en slump, och där stod ämnet pedagogiskt drama på schemat.

– Det var då jag upptäckte teatern. Det var första gången jag kände så, att det här bara måste jag göra.

Martina blev alltså skådespelare, men kärleken till teatern var inte alltid besvarad. Hon gick arbetslös under långa perioder och visste inte vad hon skulle ta sig till.

Det var under tiden som Martina var arbetslös som hon påbörjade sitt författarskap.

– Jag harvade mig fram som skådis, det lyfte aldrig riktigt. Jag var trettio plus och kände mig dum och outbildad. När man är tjugo kan man skratta bort sådant, men som vuxen är det inte lika roligt. Jag hade jättestora luckor i min allmänbildning, jag kände ofta att jag inte förstod vad folk pratade om. Riksdag och regering, till exempel, vad är det för skillnad? Jag hade ingen aning.

En dag fick hon nog och skrev in sig på Komvux. När de undrade vad hon ville läsa svarade Martina att hon ville läsa alla kurser som fanns.

– Sedan pluggade jag på Komvux i flera år. Jag läste samhällskunskap och matte, jag läste allt jag kom över. Jag var så trött på att känna mig dum.

Hon var 39 när hon började skriva. Det förändrade allt. Martina gick från att vara en kämpande skådespelare till att bli en hyllad krönikör och storsäljande författare. Flera av hennes böcker har blivit film och Martina spelade själv huvudrollen i Underbar och älskad av alla (2007) och Glada hälsningar från Missångerträsk (2015).

Martinas filmer: Underbar och älskad av alla och Glada hälsningar från Missångerträsk.

– Idag är jag främst författare, men jag rollbesätter mig själv som skådis när jag skriver manus på mina egna böcker. Ingen annan har ju vett att göra det, säger Martina och skrattar igen.

Hon etablerade sig också som löparinspiratör - "Jag kan få vem som helst att klara en mil!" - och fick nytta av sin allmänbildning i tv-programmet På spåret, som hon vann tillsammans med sin dåvarande make Erik Haag.

Skiljde sig från Erik Haag

År 2013, efter 18 års äktenskap, ansökte paret om skilsmässa och deras separation blev en följetong på löpsedlarna. Ett par år senare gav Martina ut romanen Det är något som inte stämmer, en nattsvart skildring av sorgen i att bli lämnad och det dråpslag en skilsmässa kan innebära.

Erik och Martina skiljde sig efter 18 år, något hon senare skrev en bok om.

Romanen vann priser, blev årets största bokcirkelfavorit, knockade recensenterna och rörde många läsare till tårar. Martina har aldrig velat prata offentligt om sin egen skilsmässa.

– Om man har sett sitt namn på alla löpsedlar under ett halvår när man är så ledsen som jag var då, vill man aldrig mer vara med om det.

Men hon blir fortfarande stoppad på gatan av människor som läst hennes bok och känner igen sig.

– Folk kommer fram och tackar för att boken hjälpte dem igenom deras egen sorg, än idag får jag läsarbrev om det. Det är en stark upplevelse för mig att kunna sätta bokstäver bredvid varandra på ett sådant sätt att det påverkar och hjälper andra människor.

En gång när Martina signerade boken kom en äldre man fram och bad henne att skriva i hans tummade, vällästa exemplar.

– Han hade läst den och kommit fram till att han skulle stanna hos sin fru och lägga av med vad han nu höll på med. Jag signerade den åt honom, det kändes lite oväntat, men bra.

Hur mår du nu?

– Jag mår bra. Nu är jag mycket gladare, jag trivs med livet.

Martina drivs av både arbetsglädje och sträng arbetsmoral, och under intervjun väntar hon på besked om ett spännande projekt: "Men vafan, messa nån gång då!" utbrister hon när klockan börjar närma sig fem.

– Just nu jobbar jag med ett filmmanus, två tv-serier och tre romaner som alla befinner sig i olika stadier. Jag gillar att ha många projekt på gång samtidigt, då finns det något att ta itu med hela tiden. Jag har svårt för att dega och chilla.

Idag är Martina tillfreds med livet!

Du var en skoltrött tonåring, sedan en arbetslös skådis. Nu bor du i ett jättefint hus och tjänar pengar. Ser du dig själv som framgångsrik?

– Jag är en framgångsrik person som förtjänar framgången, för jag jobbar jättehårt. Och jag tänker alltid på min försörjning, på att jag har fyra barn, så jag måste jobba på. Det är också en stor drivkraft för mig att jag aldrig mer vill vara arbetslös, det har jag redan haft min beskärda del av. Jag vill ha fullt upp! Jag vill att livet ska vara roligt.

 

Topplista: Det roligaste i livet

... förutom att få barn och allt som har med barn att göra:

1. Att skriva en bok,

göra filmmanus av den och sedan sätta sig själv i huvudrollen och börja filma. Jag gjorde det med både

Underbar och älskad av alla och Glada hälsningar från Missångerträsk, och det var fantastiskt att få vara med om det.

2. Att gifta sig,

när man är jättekär och ha vit slöja, en massa gäster och riktig fest. Jag har bara gift mig en gång och det var härligt, men vi åt spaghetti, det var en enkel tillställning - vi hade inte ekonomin för något tjusigt på den tiden.

3. Att vara med i Let's dance,

för det blir ett sådant kamratskap mellan alla som är med trots att man tävlar mot varandra. Jag kände sorg när jag åkte ut därför att det hade varit så otroligt roligt. Och så visste jag ju att man bara får en chans där. När det är över, då är det över.

Läs också: Johanna Toftby om kärleken och 8 års distansförhållande

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 200 000 kvinnor – läs amelia! Se erbjudande!