För en del är lönen det viktigaste, för andra är det bra arbetskamrater. För Lina och Åsa handlar det om glädje – deras egen och den som de skapar på jobbet.

M

ed rosarandig klänning, prickiga tights, förkläde och en gosedjurskanin i fickan knackar ”Lillasyster” på dörren och frågar om hon får komma in. Innanför dörren väntar ett sjukt barn som kanske bara är inlagd för dagen – eller under en längre tid på grund av en långvarig sjukdom.

I sjukhusmiljön är barn ofta maktlösa, men i mötet med clownerna är det alltid barnet som bestämmer

Sjukhusclownen ”Lillasyster” spelas av Lina, 29. Hon och hennes grupp Clownetterna är på barnkliniken på Västerås sjukhus flera dagar i veckan. Besöken hos olika barn kan vara alltifrån några minuter till en timme.

– Det beror på barnet, hur det mår och om det vill ha besök av en clown. Är det små barn brukar vi sjunga för dem, kanske blåsa såpbubblor eller leka tittut.

Tonåringar tycker ofta att vi är pinsamma och då kanske vi bara pratar. I sjukhusmiljön blir barn ofta maktlösa, både inför sjukdom och vilka åtgärder som behövs för att bota, men i mötet med clownerna är det alltid barnet som bestämmer, förklarar Lina.

För Clownetterna är inte det viktiga vad man har för utbildning, utan hur man är som person.

– Det är viktigt att kunna bemöta barn och vara inkännande. Men man måste också vara duktig på att improvisera, gilla teater och musik.

Lina, som är nyutbildad psykolog, har arbetat som sjukhusclown av och till sedan 2008. Hennes mamma var med och startade upp clownverksamheten på sjukhuset och Lina, som tyckte om att hålla på med teater, hoppade in när det behövdes.

– När vi är på sjukhuset ser vi inte till barnens sjukdomar, annat än ur smittskyddssynvinkel förstås. Jag tänker oftast inte på hur sorglig situationen kan vara, just i stunden är jag så fokuserad på att göra det bra för barnet.

Clownetterna har ingen speciell show eller föreställning när de är på sjukhuset, det mesta är improvisation.

– Vissa barn ger inte så mycket respons, men då kan föräldrarna ge en hint om vad barnen tycker om. Ibland spelar jag och min clownkollega mer mot varandra om vi märker att det är ett barn som hellre vill titta. Vissa barn är jätteblyga och då blir vi också blyga och gömmer oss, då blir barnet ofta modigare. Är barnen så pass blyga att de tycker att vi är läskiga, då går vi, säger Lina.

Hur känns det när man går hem efter att ha varit clown under en dag?

– Oftast känner jag mig fylld av glädje eftersom jag får mycket tillbaka, det är så roligt att få möta barnen. Ibland när man träffat en familj som har det svårt är det såklart tyngre, men då är det skönt att vi alltid jobbar två och två, man får prata av sig med sin kollega efteråt.

Lina berättar om ett tillfälle som var väldigt starkt för henne. Hon och en kollega var inne hos ett barn som inte var kontaktbart.

– Föräldrarna sa att det fanns en sång som barnet tyckte om, så vi spelade den och då skrattade barnet, det var väldigt stort! För föräldrarna var det jättefantastiskt att se att det fanns något som barnet reagerade på.

Så småningom ska Lina börja arbeta som psykolog, men hon säger att nu när hon är nybliven mamma arbetar hon hellre som sjukhusclown.

– Vi får äran att glädja och hjälpa barnen. Jag tycker ju att det är kul med musik och teater och så har jag väldigt roligt om dagarna med barnen. Jag går stärkt från mitt arbete!

Av. Karin Löwengren Foto: Kim Norman, Johanna Winther

LÄS OCKSÅ: Dags att byta jobb men förändringen känns jobbig? Då kan du tänka så här

NUVARANDE Lina och Åsa är sjukhusclowner: ”Vår lön är att få glädja barnen”
NÄSTA Bitcoins inte säkert som investering – Finansinspektionen utfärdar varning