De älskar sina jobb, men ibland hinner de varken gå på toaletten eller äta lunch. Här berättar Victoria, 45, och Ida, 25, om deras vardag inom sjukvården – överfulla avdelningar, patienter i korridorerna och stressen som bryter ner dem. – Jag fick nog och sa upp mig. Jag är ensamstående med tre barn och har inte råd att bli sjukskriven, berättar Vicotria.

Fick i mig ett halvt glas vatten. Hann nästan kissa klart. Om det är så ens dag ser ut på jobbet, då är det inte konstigt att man är slut sedan. Men det är vardag i vissa kvinnodominerade yrken. Inte för alla, men för alldeles för många.

Att stressa sig sjuk kostar enormt mycket i form av smärta, ångest, pengar och skam

Och med det i åtanke är det inte konstigt att sjuktalen ser ut som de gör – för våra hjärnor går till slut sönder av för mycket stress. Antalet sjukskrivna för svår stress mer än femdubblades mellan 2010 och 2017. Psykisk ohälsa utgjorde 2017 enligt Försäkringskassan nästan hälften av alla pågående sjukskrivningar i Sverige – och antalet har nästan dubblerats sedan 2011.

Värst drabbade är kvinnor. Och allra värst drabbade är kvinnor i kontaktyrken, som förskollärare, lärare, sjuksköterska och undersköterska. De som utgör grunden för vårt samhälle. De som tar hand om våra barn och våra sjuka. Ja, krasst sagt är risken stor att man blir sjuk av att jobba i vården.

– Jag älskar mitt jobb och har alltid gjort, det är otroligt givande. Man ger mycket, men man får också mycket tillbaka, säger Victoria, 46, sjuksköterska från Helsingborg.

LÄS OCKSÅ: Politiker – vad gör ni för att kvinnor inte ska stressa sig sjuka i arbetslivet

Victoria har tyckt att det varit roligt att gå till jobbet nästintill varje dag sedan hon började i yrket för 24 år sedan.

– Många av mina kollegor känner samma kärlek till sitt yrke, fast det kanske är det politikerna mlever på. Man tycker om sitt jobb så mycket att man springer lite fortare och gör lite till för att lösa allt, fast man egentligen redan ligger på max.

Tidigare jobbade hon på akuten i Helsingborg, ”en stimulerande arbetsplats där det händer saker hela tiden” – ända tills situationen blev ohållbar.

– Jag minns pass där vi var två sjuksköterskor som skulle dela på 30–40 patienter. Jag är duktig på att prioritera det som behöver göras först, man måste i ärlighetens namn vara det för att ingen ska dö. Men samtidigt finns det ju en rädd liten människa i alla som kommer till akuten, fast den lilla klappen på kinden hanns sällan med.

Hon berättar om tillfällen då patienter fick turas om att ligga i sängarna på grund av platsbrist. Och att hon under vissa pass hade patienter som hon inte ens hann få ett ansikte på, för andra behövde tas först.

– Man gör det, men har konstant dåligt samvete. Och man är ansatt från två håll, både uppifrån i organisationen och från patienter och deras anhöriga.

Hon berättar att det ofta var löpande bandprincipen, med skillnaden att i en fabrik får man sina lagstadgade pauser, det var långt ifrån säkert att Victoria fick.

– Många pass hann jag knappt gå på toaletten eller få något i magen. Vissa  dagar fick jag inte i mig mer än ett halvt glas vatten, som jag hann dricka medan jag väntade på ett testsvar. Till sist känner man sig som en urvriden disktrasa.

Kraven är högre och arbetsmiljön sämre i kvinnodominerade yrken

Belastningen blev gradvis högre och högre och var därför svår att sätta fingret på. Precis som Victorias personlighetsförändring.

– Jag, som i grunden är en glad person med gott tålamod, gick runt och var arg för jämnan. Jag var arg innan någon ens hann säga hej, beredd på att här blir det konflikt.

Hon minns en söndag då hon stod hemma och strök och var irriterad på saker som hade hänt på jobbet veckan innan, och liksom ”för-irriterade sig” på det som komma skulle.

– Då insåg jag att jag behövde säga upp mig. Är man som jag ensamstående med tre barn så har man inte råd att bli sjukskriven. Jag gick tillbaka till barnakuten över sommaren, där de erbjöd timanställda nästan dubbel lön. Och sedan dess har jag jobbat via bemanningsföretag. Det är inte en högre lön jag är ute efter, utan möjligheten att kunna styra mina arbetstider och att kunna jobba färre pass i veckan, för att på så sätt orka fortsätta med det jag älskar, säger Victoria.

Ja, många med sjuksköterskelegitimation hoppar av yrket, inte för att de känner sig klara, utan för att de inte klarar av arbetsmiljön.

– De senaste 20 åren har antalet specialistutbildade sjuksköterskor minskat, vilket är en anledning till köer till operationer och annan behandling, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Självfallet är det många saker som hänger ihop: Ju färre som vill jobba i vården, desto stressigare. Och lönen är inget incitament för att öka tillströmningen. I snitt tar det 12–19 år för att en vidareutbildning till specialistsjuksköterska ska löna sig. För konstigt nog är sjuksköterskor ett av få yrken där skriande brist på personal inte har lett till högre löner. Och en hög lön hör till de allra viktigaste faktorerna som gör att ett yrke värderas högt i samhällets ögon, att det har hög status. Och hög status kan locka fler till yrket. Men statusen har också viss påverkan på dig som enskild individ. (Hänger du med?)

– Att ha hög status och i övrigt vara resursstark kan öka ens motståndskraft mot påfrestningar. Eftersom kvinnor fortfarande har lägre socioekonomisk status och är mer ekonomiskt sårbara än män är det möjligt att ytterligare stress, kopplad till exempelvis dålig arbetsmiljö och svårighet att kombinera arbete och privatliv, kan få större konsekvenser hos kvinnor som grupp, säger Anna Nyberg, forskare och psykolog vid Stressforskningsinstitutet vid

Stockholms universitet. Med det sagt bör tilläggas att det här inte är en fråga om personlig svaghet hos kvinnor, för studier har visat att vid samma exponering reagerar män och kvinnor lika starkt på stress. Alltså är det ett systemfel. Anna Nyberg har i sin forskning tittat på om det finns skillnader i arbetsmiljö i manligt och kvinnligt dominerade yrken och verksamheter – och kommit fram till att ja, det gör det.

– Våra resultat är än så länge preliminära, men vi kan se att kraven är högre och arbetsmiljön sämre i kvinnodominerade sektorer. I alla dimensioner som vi vet har betydelse för ohälsa, som möjligheten att kunna styra över sitt arbete och sin arbetstid, ligger man sämre till i kontaktnära yrken. Det rapporterar både kvinnor och män. Allra högst är kraven i utbildningssektorn, men även vården ligger högt. De känslomässiga kraven i de här yrkena är också skyhöga i jämförelse med andra yrken, och våld och hot om våld är vanligare, samtidigt som belöningarna är sämre. Betydligt fler i de här yrkena tycker inte att de får lön för mödan.

Och det här påverkar hälsan: En studie från Karolinska institutet, som närmare 7000 lärare och sjuksköterskor deltog i, visade att var tredje nyexaminerad sjuksköterska och lärare har allvarliga symtom på utbrändhet under de första yrkesåren. Andra året i yrket tycks jobbigast.

A

nnika, 28, vill vara anonym eftersom hon skäms för att hon gick in i väggen redan efter drygt ett år i yrket. Hon berättar att hon initialt fick mycket beröm för att hon var så glad och villig att lära sig. Hon fick en kick av feedbacken och jobbade ännu hårdare, men hon fick inte växa in i sin roll successivt, utan fick snabbt en massa ansvar – så mycket att hon kände sig alltmer osäker.

– Man vill inte ha bakelser och beröm, man vill ha schysta arbetsvillkor, säger Annika.

I

da, 25, från Kungälv blev färdig sjuksköterska i juni 2015 – och hade stora visioner om att få nkomma ut och möta och hjälpa människor. Men verkligheten blev en chock.

Jobbstress sjuksyrror2

– Jag hade ju varit ute på praktik och sett miljön, men som praktikant är man fredad från stressen, man har sina två patienter och får hjälp av en handledare om det är något man undrar över. När jag började jobba såg jag avdelningar som var så överbelagda att människor låg i dagrummet och korridoren – vissa patienter fick ett lock och en sked så de kunde göra sig hörda om de behövde något – och vi sjuksköterskor och undersköterskor sprang runt utan att hinna allt, säger Ida Löfgren.

Jag minns pass där vi var två sjuksköterskor som skulle dela på 30 till 40 patienter

Hon säger att hon fick stort stöd av både chefer och kollegor, men de hade inte makt att förändra. Så i januari 2017 skrev Ida ett öppet brev på facebook, där hon berättar om hur en typisk arbetsdag ser ut: ”Jag kanske kommer iväg från jobbet en halvtimme, en timme senare än jag slutat – helt utmattad. Kommer hem, gråtit på vägen hem med en klump i magen. Hur mår egentligen den där patienten som inte gjort något väsen av sig under dagen, hon jag bara såg en sekund på morgonen när jag lämnade medicinkoppen?”

Ida fick träffa Västra Götalands regionstyrelses ordförande Johnny Magnusson.

– Men han sa mest att det är chefernas sak att reda ut hur det ser ut på golvet. Och visst finns det dåliga chefer även inom vården, men det kan ju inte vara fel på varenda chef på varenda vårdavdelning i hela Sverige, konstaterar Ida Löfgren.

I februari 2017 blev Ida sjukskriven för stress – sedan dess har hon jobbat i kommunens regi en sväng, på grund av det lugnare tempot och de högre lönerna.

amelia har pratat med personer i vården finns det två tydliga tendenser: Vissa blir sjuka av stressen, andra går ner i arbetstid för att klara av den. Så hur man än vänder och vrider på det blir det en dubbel bestraffning – man betalar alltså inte bara med hälsan, utan även ekonomiskt.

– Det skiljer 11 500 kronor i lön mellan en barnmorska med 4,5 års utbildning och en ingenjör med likvärdig utbildning. Och jag pratar om yrken där man blir inringd och måste lämna familjen på julaftonen, där man inte får ta ut sin lagstadgade semester på grund av personalbrist. Yrken som ensamma mammor inte vågar vara i, för att de kanske inte får gå hem efter passets slut, utan beordras att jobba längre. Hade det här varit i den manligt dominerade industrin så hade folk strejkat eller sagt upp sig. Men utan vård som kan göra folk friska finns snart ingen industri, påminner Sineva Ribeiro.

Ja, att stressa sig sjuk kostar enormt mycket i form av smärta, ångest, pengar – och skam. För när stressen till slut bryter ner en vill samhället gärna lägga skulden på den enskilda: Hon borde ha taggat ner, sänkt kraven, inte gått på ”prestationskulturen”, varit mer mindful, tagit fler mikropauser och yogat mer. Ja, det är mycket bekvämare för ansvariga att peka på dessa faktorer än att sätta sig ner och lösa skiten.

– Istället för att ensam skämmas för det man utsatts för valde kvinnor i #metoorörelsen att gå samman och peka på strukturerna. Det är viktigt att vi fortsätter att peka på strukturerna i den här frågan också och inte gör en dålig arbetsmiljö till ett problem för enskilda kvinnor, säger Anna Nyberg.

Av: Linda Newnham Foto: Therese Bruno Romell

LÄS OCKSÅ:

NUVARANDE 2 sjuksyrror som älskar sina jobb – men jobbstressen gör dem sjuka
NÄSTA amelias chefredaktör: ”Vem tar hand om dig när sjuksyrrorna är sjuka?”