Lycklig över sitt nya hus satte hon igång att rensa i trädgården. Dagen därpå började det svida i huden, en sveda som övergick i svår smärta. Det visade sig att en vanlig, svensk blomma var boven i dramat som ledde till att Malin Lilja blev sjukskriven i sex veckor.

N

är det äntligen stod klart att Malin Lilja och hennes familj skulle få hyra ett hus var hon överlycklig. Malin hade längtat efter villalivet med allt vad det innebär. Trädgården behövde kärlek, och hon kunde knappt bärga sig tills hon fick börja fixa och göra fint. På tomten växte plantor som Malin inte kände igen. De hade små gröna blad utan blommor, och det var fullt av dem.

– Det såg ärligt talat ut som haschplantor, så jag fotade dem och skickade bilden till min mamma och syster, men de visste inte heller vad det var för växt, säger hon.

Det började göra riktigt ont, och smärtan ökade hela tiden

Malin var klädd i kortärmad t-shirt. Trädgårdshandskarna låg kvar i en av flyttkartongerna så hon ryckte upp plantorna med sina bara händer.

Dagen därpå började det svida i huden på händer och armar. Malin, som jobbar som barnmorska och sjuksköterska, råd frågade en kollega som trodde att det rörde sig om nässelfeber, en vanlig åkomma som kan ge upphov till klåda och ibland sveda. Några dagar senare, när Malin var på en utflykt, började hon få blåsor och huden blev alldeles bullig.

Malin Lilja
giftig-blomma-sverige

Foto: Ulrika Ekblom

  • Ålder: 40.
  • Familj: Sambo. Två barn och två bonusbarn.
  • Bor: I Tierp.
  • Gör: Jobbar som sjuksköterska och barnmorska.

– Då började det göra riktigt ont, och smärtan ökade hela tiden, säger hon.

Underarmarna täcktes snart av sår och blåsorna var ungefär en centimeter höga.

– På vårdcentralen var de ovana vid att se den här typen av skador, men vid det laget visste jag vad det handlade om. Jag hade googlat på farliga växter och kopplat det till plantorna i trädgården.

Det visade sig att växterna som Malin tagit bort var jätteloka, även kallad jättebjörnloka. Växtsaften i jättelokan ­innehåller ämnen som i kombination med solljus kan ge hudreaktioner som liknar brännskador. På vårdcentralen fick Malin hjälp att lägga om de onda blåsorna. Man lade även ett antibakteriellt omslag som skulle skydda från bakterier.

Men smärtan ville inte ge med sig. Den första tiden låg Malin mest hemma i soffan, med armarna rakt ut.

– Det gjorde så ont att jag skakade. Jag erbjöds morfin, men har en tarmsjukdom så jag avstod. Jag försökte lindra smärtan med vanliga värktabletter, men inget hjälpte riktigt, säger hon.

Det var värst i höger underarm. Efter några dagar svullnade armen upp till nästintill dubbla storleken.

– Jag klarade inte att röra armarna, det gjorde för ont. Jag fick be min dåvarande sambo om hjälp med alltifrån att klä mig till att duscha. Jag kunde heller inte köra bil eftersom det gjorde för ont att växla. Dessutom kliade det jättemycket, säger Malin.

jatteloka-sjuk-blasar

Skadorna från blommans växtsaft påminde om brännskador.

En gång om dagen fick hon hjälp med att tvätta armarna och lägga om bandaget på högerarmen. När vätskan i blåsorna försvann bildades öppna sår.

– Jag var livrädd för att det skulle komma in bakterier i såren, så att jag skulle få en infektion. En infektion kan i värsta fall leda till blodförgiftning vilket kan vara livsfarligt, säger hon.


LÄS OCKSÅ: Therese, 33, fick ett skrapsår – drabbades av mördarbakterier


Malin hade svårt att sova på grund av värken och klådan, och på dagarna kände hon sig trött, alldeles utmattad. Humöret sviktade och det var påfrestande att behöva be om hjälp med allt. Barnen kände inte igen henne. Deras mamma hade alltid varit den där glada och starka personen som fixade och donade, men nu hade hon varken orken eller viljan. Sommarledigheten tillsammans blev en besvikelse. Resan till Malins föräldrar i Vemdalen ställdes in och planerade dagsutflykter sköts på framtiden.

– Jag kunde inte ens bada i havet. Jag minns att jag och killarna var ute och promenerade en kväll, och då råkade min äldsta son kasta en pinne på min arm. Det gjorde så ont att jag skrek, säger Malin.

Det tog två år innan smärtan helt gav med sig

Hon blev sjukskriven från sitt jobb som sjuksköterska. Att ägna sig åt sina intressen, tävlingar med hästen och spår- och lydnadsträning med hunden, vågade hon inte på grund av infektionsrisken. Malin funderade en hel del på hur armen skulle se ut när den var färdigläkt.

– Jag oroade mig mycket för att jag skulle behöva transplantera hud till armarna, säger hon.

Efter fem veckor togs bandaget bort. Armarna såg ut att vara fulla med skärsår.

– Som om jag hade försökt skada mig själv. En kompis sambo frågade till och med om jag verkligen mådde bra.

Många av Malins närstående blev förvånade över att hon fick såpass allvarliga skador av en vanlig, svensk växt. Få hade hört talas om jätteloka och hur pass farlig dess växtsaft kan vara. Själv är hon kritisk till att det finns så lite information om växten.

– Nu när jag vet hur de här blommorna ser ut så ser jag dem överallt. Det är obehagligt med tanke på att många barn är ute och leker. Om man plockar blomman får man högst sannolikt växtsaften på sig, men det kan ju även räcka med att man snuddar vid den. Mina barn blev nog rätt skärrade över såren och har stor respekt för den här växten nu, säger hon.

Förr i tiden var björnloka en symbol för status, då den ofta planterades vid stora herrgårdar. Idag är det en växt som bör bekämpas, och om björnlokan växer på privat mark är det fastighets­ägarens uppgift.

blomma-sjuk-sverige-jatteloka

Foto: Ulrika Ekblom

Idag syns det endast små streck på armarna som ett minne av den jobbiga sommaren.

Malin började jobba igen efter sex veckor. Då hade såren läkt ihop någorlunda, men hon var noga med att inte låta armarna stöta i saker. Idag är det fyra år sedan hon plockade de där  jättelokorna i trädgården. Hon kan använda armarna obehindrat, och av såren syns idag bara pyttesmå streck. Men det tog två år innan smärtan helt gav med sig och händelsen har gett henne en tankeställare.

– När man mår bra så tar man för givet att alla kroppsdelar fungerar. Det är först när man blir skadad och inte kan klara sig själv som man märker hur krångligt allt blir. Jag är ändå glad att jag har såpass bra immunförsvar att jag har lyckats läka ihop. Kroppen är fantastisk, säger hon.


FAKTA: Jätteloka – växtsaften kan skada huden

jätteloka-sjuk

Jättelokan finns spridd i hela Sverige, men främst norr om Dalälven och i Luleåtrakten.

Jätteloka innehåller så kallade furokumariner, som är irriterande för huden, särskilt om huden samtidigt utsätts för solljus. Det irriterande ämnet finns i växtsaften, som finns i alla delar av växten. Det kan därför räcka med att bara röra vid blomman helt lätt för att få symtom som liknar en brännskada. Man kan få kraftig hudirritation, rodnad och blåsor som gör ont. Ibland kan huden bli mörkfärgad och det kan ­bildas ärr. Besvären kan kvarstå i veckor.

Om du plockat jätteloka:

  1. Tvätta med tvål och vatten.
  2. Skydda huden mot solljus under en vecka även om symtom saknas.
  3. Vid symtom, ring Giftinformationen.

Vill du också berätta något? Mejla till: ameliahordig@amelia.se – Döp mejlet till ”det hände mig”