Våga vara modig!

Det finns människor som ger sitt liv i kampen för demokrati och frihet. Det finns människor som utan att blinka rusar in i ett brinnande hus för att rädda någon som är instängd. Det finns hjältar som inte vet vad rädsla är.Och så finns det hjältar som är rädda nästan jämt.

I Astrid Lindgrens odödliga berättelse om bröderna Lejonhjärta finns båda sorternas hjältemod. Jonatan Lejonhjärta hör till de orädda. Åh, vad hans lillebror Skorpan beundrar hans djärva oräddhet. Men utan att veta det är Skorpan precis lika modig som Jonatan och de andra frihetskämparna i Körsbärsdalen. Kampen mellan godhet och ondska, mod och rädsla, är evig och när det är dags för de två bröderna att ta hoppet över till nästa liv och nästa strid frågar Jonatan sin lillebror:

– Vågar du?

Skorpan svarar:

– Nej, men jag gör det ändå.

Malin Johansson flyttade från Norrland till Malmö för att plugga. Blev kär i sin korridorsgranne, och en morgon när hon vaknade upp utanför hans dörr började hon skiva en bok om det. Och gav ut den.

Hur vågade du det, Malin?

– Jag tänkte inte att det skulle bli en bok. Jag började skriva helt enkelt för att jag gillar att skriva. När den var klar tänkte jag att den var för personlig. Men om något förlag skulle vilja ge ut den så...

Malin fick positiva utlåtanden från flera förlag men boken blev inte antagen.

– Då bestämde jag mig ändå för att ge ut den, men det var ett stort steg, och jag funderade mycket innan jag tog beslutet.

Att ta ett sådant modigt beslut som det innebar att ge ut sin egen bok – och det en bok som dessutom är väldigt personlig – har förändrat Malins sätt att se på sig själv.

– Jag är en ganska öppen person, men har haft lite svårt för det här med att visa känslor, både för vänner och för killar. Att ge ut boken har gjort mig lite modigare, och jag vågar nog mer nu. Det är så lätt att haka upp sig på sånt som kan gå dåligt. Men om man verkligen tänker efter är det faktiskt mycket som kan gå väldigt bra också! Jag har också haft jättemycket hjälp och stöttning av min skrivkompis som varit testläsare, och som gett mig feedback och peppat mig. Hon har ofta sagt att det jag skrivit verkligen var bra. Utan henne hade det nog inte blivit någon egen utgivning.

Ålder: 27.

Bor: Malmö.

Gör: Jobbar med bokprojekt.

Familj: Singel.

Josefin Boo tröttnade på den lilla håla där hon vuxit upp. Så hon tog dottern Mimmi under armen och lämnade Sverige.

– Jag bestämde mig för att sälja allt. Skrev en annons om att alla mina prylar skulle väck och att det bara var att komma och hämta dem.

Josefin och hennes då tvååriga dotter tog steget och flyttade till franska rivieran i augusti 2010, där Josefin hade ordnat jobb som svensklärare. Den första tiden var jobbig för dem båda men efter ett par månader var Mimmi tvåspråkig och de hade fått koll på det mesta.

Är du särskilt modig som person, eller vad fick dig att våga ta steget?

– Vet inte om jag kan kalla mig modigare än andra, men om jag vill något gör jag det. Framförallt om det, som i det här fallet, handlar om ett så viktigt beslut i livet.

Tvekade du aldrig?

– Jag tänkte att det är nu eller aldrig och jag kommer att ångra mig grymt om jag inte sticker. Att jobb och bostad löste sig på samma gång gjorde att det kändes ännu bättre. Jag längtade bort och bestämde mig för att göra någonting åt det.

Hur skulle du råda andra som står inför ett modig-beslut?

– Även om man inte kan tänka negativt så måste man ju ändå tänka igenom konsekvenserna och alla ”om” som kan dyka upp. Det är bra med en reservplan! Min plan var att flytta hem igen om det inte funkade här nere.

Ålder: 23.

Bor: Cannes.

Gör: Jobbar på ett hostel.

Familj: Mimmi, 3.