Efter att ha tampats med stress under väldigt lång tid så gick den inte längre att hantera för Annelie Andersson. Hon arbetade som undersköterska med långa dagar, högt tempo och utan bra rutiner, något som också påverkade henne privat. Till slut tog det bara stopp. Sitt första besök hos läkaren minns hon knappt och inte nästkommande heller. Det här är Annelies historia.

Annelie Andersson är 30 år gammal, är gift och bor tillsammans med sin man i Falun. Hon berättar att hon anser sig själv vara en högpresterande kvinna med höga krav på sig själv. Att hon var den som alltid ställde upp för andra, inte sa nej om någon behövde henne och att hon var den som hade många saker igång samtidigt. Annelie berättar att hon tror hon minns när allt föll och det första som hände var att minnet började lägga av och koncentrationen försvann.

– Jag kunde knappt sova alls trots att jag var trött både fysiskt och psykiskt. Jag grät väldigt mycket och orkade ingenting. Jag hade en konstant trötthet och känslan av ständig stress.

Läs också: Nu startar amelia och FranklinCovey stresskurs för alla stressade kvinnor – få 20 % rabatt här

Tillslut sa kroppen ifrån ordentligt och sitt första besök hos läkaren har hon väldigt svaga minnen ifrån.

– Första läkaren sjukskrev mig två veckor för akut stressreaktion och tyckte jag verkade deprimerad. Jag minns knappt det besöket. Nästa besök minns jag heller ingenting av. 

Annelie har svårt för det vardagliga

I dag har Annelie varit 100 procent sjukskriven i ett år. Annelie berättar att hon tror att vägen till att drabbas av utmattningssyndrom till stor del berodde på jobbet och hur det påverkade henne. Det höga tempot på jobbet, inga fungerande rutiner och att hon dessutom hade svårt att inte ta med sig jobbet hem. Hon hade höga krav på sig själv och var osäker på om hon kunde leva upp till dem.

Foto: Privat

– Men dålig sömn och inte så bra återhämtning gjorde att jag tids nog inte kunde prestera lika bra. Jag kunde inte leva upp till kraven på mig själv och var osäker på om jag levde upp till krav jobbet hade på mig. Gjorde jag verkligen det jag skulle? Borde jag kunna jobba lite fortare? Hinna lite mer? Orka lite mer?

Det blev svårt att hålla ihop alltsammans och det gav Annelie en inre stress.

– Sen blir det andra bäckar små som rinner till och gör att bägaren till sist inte rymmer mer. Mycket får plats men inte hur mycket som helst.

Sedan sjukskrivningen är ingenting sig likt. Mycket beror på Annelies mående som kan skifta från dag till dag.
– Vissa dagar blir det mest att klara av det vardagliga. Fixa lite mat och dylikt. Men det är inte heller så lätt då koncentrationen och minnet är väldigt dåligt, säger Annelie och utvecklar det hela:

– Att jag glömmer vart jag har lagt ganska oviktiga föremål som papper, saker och annat kan jag överleva, men när jag glömmer spis och tända ljus på så blir det en helt annan nivå. Helt plötsligt drabbar mitt minne inte bara mig. Jag kan vara på väg till en plats och gå dit men på vägen tappar jag koncentrationen och bara går och upptäcker senare att ”Vart tusan är jag på väg nu? Det var inte hit jag skulle”.

Foto: Privat

När Annelie mådde som sämst var det sällan hon lämnade sängen och orkade väldigt lite.

– Jag sov konstant ett tag. Var helt låg, som om jag var deprimerad. Jag brydde mig inte om något. Allt kvittade för mig, jag var likgiltig och var nog mest ett tomt skal utan innehåll just då. Jag kände mig otroligt kass och dålig när jag knappt orkade fixa mig något att äta eller inte ens orka duscha för det är jobbigt.

Fungerar fortfarande inte ”normalt”

Hon säger att vardagliga ljud så som diskmaskinen, vattenkokaren eller kranen som rinner också kan störa mer än det gjorde tidigare och att vardagliga sysslor så som att handla och dammsuga kan ta på krafterna.

– Det finns dagar då jag bara ligger i soffan eller sängen och gråter. Känslig för minsta lilla. Det behövs knappt något alls för att tårarna ska spruta.

Läs också: 32 000 svenskar är utbrända – majoriteten av dem kvinnor

Visst finns det ljusare dagar då Annelie kan orka njuta av exempelvis träning och att komma ut och glädjas av en lång promenad, något som fungerat som medicin för henne. Men hon berättar också att hon klarar av mindre än förut och att hon verkligen måste prioritera och tänka till både en och två gånger innan hon tackar ja till saker.

– Det som är roligt och kul kan fortfarande ta massa energi och jag behöver välja med omsorg. Livet är inte vad det varit förut, säger hon och fortsätter:

– Är jag lite piggare och tycker jag orkar mer än vanligt så gasar jag lätt till och ska hinna ikapp det jag inte hunnit och orkat tidigare i veckan. Men det priset får jag betala senare. Att lära sig trycka på bromsen samtidigt som jag ändå vill gasa är svårt.

Hur mår du i dag?

– Måendet varierar en hel del. Allt från att ha dagar där jag knappt fixar och orkar få i mig maten, duscha och det vanliga. Till att faktiskt känna att ”i dag är en bra dag”.

– Att inte fungera optimalt under en lång tid sätter sig också på det psykiska måendet. Jag längtar efter att kunna läsa böcker igen, lyssna på musik en hel dag och att kunna baka mera. Baka är något jag tycker mycket om men det tar så mycket energi av min hjärna på grund av all koncentration som krävs, så det blir inte så ofta just nu.

Foto: Privat

Läs mer: Bryt tystnaden om utmattningssyndrom! Följ vår artikelserie #utmattad

Annelie tycker att alla förtjänar att må bra och att vägen tillbaka efter kan bli tuffare om man inte lyssnar på sig själv.

– Våga prioritera det viktigaste du har i ditt liv, DIG SJÄLV! Jag önskar jag hade tagit steget till att prioritera mig själv och ge mig den hjälp jag hade rätt till och behövde. Nu är jag på rätt väg men jag vet att det kommer ta tid att komma tillbaka.

Vill du se mer sånt här? Gör som 23 000 andra och gilla amelia på Facebook!

Mest läst just nu: