Emma startade en löpgrupp: "Har fått upp flåset och vänner för livet"
Emma, 36, ville ha träningskompisar som liksom hon var ”extremt otränade”. Hon lade ut en efterlysning på facebook, och vips var gruppen Jogging ladies igång. De fem deltagarna springer ihop varje vecka och har blivit bästa vänner. ”Jag stortjöt när jag gick i mål efter vårt första lopp tillsammans", säger Emma.
Emma Lindahl-Söderberg, 36, blev alltmer frustrerad över sin dåliga kondition men hittade inte motivationen att komma igång. På Svedalas lokala facebook-sida efterlyste hon löparkompisar under rubriken: ”Löpträning för extremt otränade”.
Inlägget, som publicerades i maj 2018, lät så här:
Detta passar dig som verkligen skulle vilja komma igång med träning, men inte gjort det. Vad orsakerna kan vara vet bara du, och det är skit samma vad anledningen är. Om du tycker om att vara utomhus i naturen – inte nödvändigtvis på en tycka om att campa i hällregn och äta frystorkad mat-nivå – men liksom inte hatar skog och så, och är trevlig mot nya människor, då passar detta perfekt … Kom och spring, gå, snubbla och flåsa med mig!
Sjutton personer visade intresse – en kom på träningen.
– Jag såg en tjej på långt håll där i skogen, och andades ut. Skönt att någon kom. Jag hade aldrig sett människan förut, men hon ropade glatt: ”Jag kunde inte riskera att du skulle behöva springa ensam, men du ska veta att jag hatar löpning!” Vår första runda tog 25 minuter, vi gick varannan minut och sprang varannan. Sedan kom vi fram till att det fick vara nog, säger Emma.
Vi snackar om allt: barn, män, jobb
Veckan därpå tog Jane, som den första deltagaren hette, med sig sin tidigare kollega Helena ut i skogen, och på gränsen till nyförlöst tog Helena täten i löpspåret. Det slutade med att både Emma och Jane fick utmana sig själva till det yttersta för att kunna hänga med.
– Vi var tvungna att utöka vår löpning till en och en halv minuts spring och en minuts gång, säger Emma och skrattar.
Nästa gång var både Jane och Helena sjuka och kunde inte komma, men eftersom evenemanget fortfarande låg ute på nätet tog Emma sig ändå ut till den överenskomna mötesplatsen, och där dök Michelle upp. En då helt okänd person för Emma, men efter en enda löp- och gångrunda var det som om de känt varandra i evigheter.
Löpningen har blivit som terapi för oss
Det senaste tillskottet i gänget är dalkullan Sara, som anslöt sig i slutet av förra sommaren. Nu var de fem, och tillsammans tog de beslutet att lägga ner det offentliga uppropet i facebook-gruppen.
– Det oväntade, och fina, är att vi fem, fullkomligt olika personligheter, med olika ursprung, ålder, familjesituation, intressen och yrken blivit de godaste väninnor, säger Emma.
– Löpningen har blivit som terapi för både kropp och sinne. Jag kan verkligen inte begripa att vi fem tillsammans sprang Yddingeloppet (ett terränglopp i skånska Torup, reds anm.) iförda likadana regnbågsfärgade pannband som Sara har sytt åt oss.
Michelles son Bastian, 6, brukar för det mesta vara med när gänget springer. Han sitter i sin vagn och kollar på sin Ipad, men snart är det dags för honom att hänga med ut i spåret på cykel.
– Det är guld värt att kunna träna och umgås och ha möjlighet att ha honom med mig, säger Michelle.
– Jag förlorade de flesta av mina vänner som jag umgicks med från arbetet när jag bytte tjänst och fick en ledande position. Då blev jag inte längre medbjuden i gemenskapen. Det, i kombination med flytt till ny ort och att jag fick barn mycket senare i livet än de flesta av mina vänner, gjorde att jag kände mig ensam.
LÄS OCKSÅ: Träffa nya vänner som vuxen? 9 enkla sätt att kompisdejta
Den här kvällen träffas alla i gruppen Jogging ladies, det namn Sara gett dem, hemma hos Emma. Det skrattas och skämtas, stämningen är god och det är högt i tak.
– Vi bollar livets alla bekymmer med varandra, vi snackar barn, män och jobb. Det är opolerat och öppet, säger Sara.
– Och ändå är vi så sjukt olika, fyller Jane i.
Jane och Sara beskriver sig själva som lite mer introverta än de tre andra. De säger att de trots sina arbeten inom skolvärlden är lite försiktiga av sig, men det märks det inte så mycket av. Sara var dessutom den som efter ungefär fyra månaders gemensamt flåsande ute i skogen föreslog att de skulle ses en kväll och dricka vin och bara snacka.
Jag fick barn sent och kände mig ensam
– Vi har en sak gemensam, och det är vår torra, lite svarta humor. Vi driver gärna med oss själva och är ganska högljudda av oss, men vi har samtidigt en genuin omtanke om varandra, säger Jane.
– Vi har en gemensam värdegrund, en gemensam syn på allas lika värde. Enligt mig är vi ett gäng antirasistiska feminister, säger Emma.
Och så är diskussionen i full gång. Jane och Michelle kallar sig hellre antirasistiska humanister.
– Det är uppfriskande med olika åsikter och skulle någon av oss råka trampa någon på tårna så säger vi ifrån direkt. Det är enklast så, säger Helena.
En kväll före det allra första loppet satt Jane hemma i soffan för sig själv och kläckte idén om att gänget skulle ha varsin likadan huvtröja illustrerad av en sköldpadda (för att de springer så sakta). På ryggen skulle det stå ”Extremt otränade”.
– Vi var extremt otränade förut, nu är vi bara otränade och knappt ens det. Jag hade aldrig gillat löpning förut, nu älskar jag det! För mig handlar det om att jag snabbt fick se resultat i form av bättre kondis. Det tog bara några löpturer. Och så trivs jag bra med att de andra peppar mig, säger Sara.
Tjejerna har sprungit tre lopp, som längst sex kilometer. Det gemensamma målet från start var att klara av att springa fem.
– Jag stortjöt när jag sprang över målsnöret efter vårt första lopp, dels för att jag var överväldigad över att jag sprungit sex kilometer, jag som knappt orkade springa enstaka minuter ett halvår tidigare. Dels, och kanske främst, på grund av tacksamheten över den nyfunna vänskapen och systerskapet som finns mellan oss fem, säger Emma.
Idag springer de en gång i veckan och kompletterar med snack, vin- och matkvällar. Enligt Michelle hörs de av så gott som varje dag, i alla fall på den gemensamma chatten. Ofta möts de tillsammans med flera av barnen, som också har blivit goda vänner. Jogging ladies ställer upp för varandra, hjälper till i vardagen när det strular med barnvakter och annat.
Men det allra bästa, enligt de fem i gruppen, är att de upplever att de kan vara sig själva fullt ut. Både det fula och det fina får ta plats, i löpspåret och runt middagsbordet.
– Det är svårt att fatta att vi till en början gick en minut och sprang en minut, och att vi var helt knäckta efter 20 minuter, säger Sara.
– Jag har ett medfött hjärtfel, vilket har gjort att jag alltid har skyllt på det för att inte behöva springa. För mig är det en seger att jag har fått upp flåset och att jag på köpet har fått fyra nya vänner för livet, säger Emma.
LÄS OCKSÅ: 1 av 10 vuxna saknar vänner i livet – här är KBT-nycklarna till vänskap
Starta en egen löpgrupp – så kommer du igång!
Här är tipsen som verkligen funkar – och som fick Löpgruppen för extremt otränade att klara fem kilometer tillsammans.
• Hitta träningskompisar som är på samma nivå som du själv.
• Ta det lugnt i början. Kör inte för hårt, då kommer ni bara att tröttna och lägga av.
• Varva gång med löpning och öka successivt.
• Bestäm fasta tider när ni ska springa.
• Peppa varandra, sluta hitta på ursäkter.
• Gör en grupp med fler än två personer, då finns det alltid någon att springa ihop med.
• Gör det enkelt för er och spring i närområdet.
• Strunta i fina joggingkläder och satsa på bra skor.
• Belöna er efter varje löptur.
• Skaffa appen 5K runner, en stor hjälp för den som vill springa 5 km för första gången. Eller följ ett nybörjarschema!
• Locka med varandra ut i spåret genom att väcka de andras nyfikenhet. Till exempel: ”Idag har jag en grej jag vill berätta ...”
• Anmäl er till ett lopp med rimlig distans, det ökar motivationen. Dessutom är det ju så roligt att springa lopp ihop!
LÄS OCKSÅ! Experten: Kom igång med terränglöpning – träningsschema för nybörjaren
