Dåligt sjävförtroende och koncentrationssvårigheter är problem som Theresia, 41, har kämpat mot så länge hon kan minnas. Det var inte förrän hon började skada sig själv som hon sökte hjälp. Idag mår hon bättre än någonsin, tack vare adhd-diagnosen och den tuffa träningen i terrängen.

T

heresia Viska är glad och energisk – och väldigt vältränad. Hon är en hängiven triatlonutövare med ett träningsschema på åtta till tretton pass i veckan. På somrarna simmar hon gärna på lunchen. Hon hoppar i det iskalla vattnet utanför kontoret på Kungsholmen mitt i Stockholm och kör ett pass, och när hon kliver upp är hon full av energi och fokus. ”Vilken träningsgalning”, kanske somliga tänker. Men för Theresia är rörelse och ständiga fysiska utmaningar avgörande för att hon ska må bra.

– Att träna hårt är min ventil. Det är livsviktigt för att jag ska fungera, säger hon.

Theresia Viska

Ålder: 41.
Familj: Man och ett barn.
Bor: I Solna.
Gör: Är kommunikatör.

Träning har varit en form av självmedicinering för Theresia ända sedan barndomen. Hon förstod tidigt att hon inte riktigt var som alla andra. För det var något som inte stod rätt till, trots att hon hade bra förutsättningar. Hon växte upp i en trygg och stöttande familj, där ingenting saknades. I skolan var hon alltid snabb i tanken, men hon hade väldigt svårt att koncentrera sig på lektionerna. Theresia pluggade järnet till proven, men informationen fastnade inte, vilket var frustrerande. Kompisar hade hon lätt att få, men samtidigt var hon ganska stökig. Hon skämtade ibland på andras bekostnad.

– Det var förmodligen en kompensation för att jag inte förstod. Jag är inte osmart men har alltid känt mig dum i studiesammanhang. Vissa saker gick bara inte in. Jag har fortfarande svårt för måttenheter, multiplikationstabellen och alfabetet, säger hon.

Efter ett hårt träningspass kommer jag hem som världens bästa mamma

Lärarna märkte att Theresia inte hängde med, men man visste inte riktigt hur man skulle hjälpa henne.

– Under min skolgång på 80- och 90-talet var inte adhd ett lika känt begrepp som det är idag. Då fanns så kallade obs-klasser, som barn med särskilda behov gick i, men det var inte tal om att söta flickor från Östermalm som jag skulle gå i en sådan klass, säger Theresia.

Theresia hade mycket överskotts­energi och märkte tidigt att hon mådde mycket bättre av att röra på sig, då fick både kropp och sinne ro. Hon började löpträna, på asfalt och i terräng. Ridning var ett annat stort intresse som hon ägnade sig mycket åt.

– Hästarna och ridningen har format min personlighet, eller balanserat min personlighet. Utan den vet jag inte vad som hade hänt.

Timmarna i stallet och all tid på hästryggen hade en terapeutiskt effekt, även om hon vid den tidpunkten inte kunde formulera det så.

– Ridning passar många som har adhd, tror jag. Det är rätt fyrkantigt i stallet, och vi med den här diagnosen behöver tydliga regler och ramar.

Men skolgången blev en plåga. Theresia skolkade sig igenom högstadiet och gymnasiet och gick ut med knappt godkända betyg.

– Jag har alltid funderat över min intelligens, så jag har aldrig sökt mig till att plugga på högskola. Jag har haft okvalificerade yrken och jobbat med alltifrån städning till telemarketing, säger hon.

När Theresia var 23 år träffade hon sin man Stefan. Efter sju tuffa år, präglade av IVF-försök och missfall, lyckades de nå sin gemensamma dröm – att få barn.

– Jag tror egentligen att jag var deprimerad under hela den perioden, men jag är inte typen som ligger i sängen hela dagarna, så jag sökte inte hjälp. Men jag fick rätt ofta någon form av ångestattack. Det kändes som om någon hade hällt en hink med isbitar genom strupen och ner i magen, säger hon.

Till slut föddes äntligen deras son, Noa.

– Att få honom var som att vinna högsta vinsten.

Men spädbarnstiden blev tuff. Theresia försökte vara en supermamma som villkorslöst fanns där hela tiden. Sina välbehövliga träningspass, som hon tidigare lagt mycket av sin fritid på, tog hon sig inte tid för, trots att det var nu hon behövde dem som mest.

– Ett barns humör kan man inte styra över, och min hjärna fixade inte att inte veta vad som skulle hända de närmaste timmarna. När jag la honom visste jag inte när han skulle vakna, så jag sov ingenting. Jag kände mig otillräcklig. Det var samma känsla som i skolan. Jag hade ammat, bytt blöja och gjort allt rätt. Varför fortsatte han skrika? säger hon.

Jag kan sitta på kontoret en grå vardag och le för mig själv när jag tänker att jag är en superhjälte

Ibland när Noa skrek låste Theresia in sig i badrummet. Hon slog sig själv i ansiktet och på kroppen och klöste sig på armarna. Till slut sökte hon hjälp hos en psykolog. Han konstaterade snart att Theresia var deprimerad och föreslog också att hon skulle göra en adhd-­utredning.

– Först reagerade jag med att bli arg. Det var minsann inget fel på mig – men efter ett halvår ansökte jag själv om att få göra en utredning.

Theresia genomgick tester och samtal under några månaders tid och det visade sig att hon hade adhd. Beskedet var en lättnad.

– Efter Noa och Stefan så är diagnosen det bästa som har hänt mig. Jag förstår mig själv bättre nu. Jag började medicinera mot min adhd, vilket hjälper. Jag har också fått bra tips på övningar för att behålla koncentrationen. Och nu skäms jag inte över att jag inte kan vissa saker, som att jag till exempel inte har ett bra arbetsminne, säger hon.

Vad är adhd?

Adhd är en funktionsnedsättning som påverkar din förmåga att koncentrera dig och att styra och kontrollera ditt beteende. Koncentrationssvårigheter, svårt att hålla ordning och att få saker gjorda är vanliga problem. Låg självkänsla och olika former av psykisk ohälsa är vanligt. Adhd har ingenting med intelligens att göra. Det är en medfödd känslighet i hjärnans nervsystem.

För att få veta om du har adhd behöver du genomgå en utredning. För att en ­person ska få diagnosen adhd krävs att problemen i vardagen är så stora att det medför en funktionsnedsättning. Om du har adhd finns mycket hjälp att få för att få vardagen att fungera bättre.

Och visst finns det även fördelar med Theresias diagnos – hennes adhd innebär till exempel att hon är envis, energisk och uthållig, när hon riktar energin rätt. Det har hon lärt sig att göra, i sitt nuvarande jobb som kommunikatör. Envisheten och uthålligheten är också egenskaper som är guld värda i tränings- och tävlingssammanhang. Och förutom den adhd-medicin som hon tar så fungerar även träningen som en form av medicin.

– Efter ett hårt träningspass är jag fylld av energi. Då kommer jag hem som världens bästa mamma och är helt nöjd med att bara sitta i soffan och titta på tv på kvällen, säger hon.

adhd-traning

Foto: Jezzica Sunmo

– Jag är inte arg på mig själv längre och skulle aldrig kunna slå mig själv igen, säger Theresia.

Theresia har sprungit ett trettiotal lopp av olika karaktär, bland annat har hon deltagit i Tjejmilen, Swimrun, Tjurruset, Lidingöloppet och olika terrängmaraton. För fem år började hon med triatlon, vilket innebär träning och tävling i de tre grenarna simning, cykling och löpning. Theresia älskar att nörda ner sig i tekniska detaljer i de olika grenarna. Och cyklingen är som terapi och lyckopiller i ett.

– Jag slutade rida för några år sedan, men känslan när jag cyklar är ungefär densamma som på hästryggen. För när jag cyklar i terrängen så avslöjas alla mina spänningar. Och endorfinerna jag får i skogen är livsviktiga för att hålla min negativa självbild i schack, säger hon.

– Träningen har verkligen gett mig självförtroende. Jag är inte arg på mig själv längre och skulle aldrig kunna slå mig själv igen. Jag tänker inte ens tanken.

Just nu tränar Theresia för fullt inför tävlingen Xterra terrängtriatlon, där de tuffa tävlingsmomenten äger rum i skog och mark.

– Jag älskar lopp som ger en vacker naturupplevelse, som när jag deltog i ett terrängmaraton vid Höga kusten. Det var så mäktigt. Jag endorfinbölade i sex timmar!

Sådana upplevelser brukar Theresia tänka tillbaka på om hon har en kämpig dag. Hon älskar att utmana sig själv och fascineras av hur mycket vi människor faktiskt klarar. Dessutom ger träningen den där självförtroendekicken.

– Jag kan sitta på kontoret en grå vardag och le för mig själv när jag tänker att egentligen är jag ju en superhjälte, säger hon.

Vill du testa triatlon?

Triatlon är en tränings- och tävlingsform där man växlar mellan de tre grenarna cykling, simning och löpning. Här är Theresias tips till dig som vill testa:

  •  Kolla om det finns en triatlonklubb i närheten av där du bor. De brukar arrangera träningstävlingar. Då får du träna på att växla mellan cykling, löpning och simning.
  • Ta en simkurs och lär dig crawla. Det är det mest energisnåla sättet att simma.
  • Börja träna core. Det vill säga rygg, mage och rumpa. Det är kärnan i all träning.

LÄS OCKSÅ! Isabella Löwengrip: ”Min adhd är en kraft som tagit mig långt”