Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Sportjournalisten Karin Frick om sin hypertyreos (överproduktion av sköldkörteln)

Har du en känslostorm inombords? Kämpar du med vikten? En liten körtel i halsen kan vara orsaken. Men trots att nära en halv miljon kvinnor lider av sköldkörtelrubbningar, kan det vara svårt att få hjälp. Det fick programledaren Karin Frick uppleva.

Foto: Peter Knutson

Det började med en harmonisk graviditet. Sportankaret Karin Frick strålade och säger sig aldrig ha mått så bra. Men hon var inte beredd på första tiden efter förlossningen, hormonexplosionen och att det skulle vara så svårt att komma igång med amningen.

LÄS OCKSÅ: Beror din trötthet på sköldkörteln? Så känner du igen symptomen

Karin Frick Ålder: 36. Familj: Make och två barn på 6 och 2,5. Bor: Trosa. Gör: Programledare och sportankare på Kanal 5, 9 och Eurosport.
Karin Frick Ålder: 36. Familj: Make och två barn på 6 och 2,5. Bor: Trosa. Gör: Programledare och sportankare på Kanal 5, 9 och Eurosport. Foto: Peter Knutson

– Fast många säger ju att om man har haft en bra graviditet och förlossning, kan man få problem med amningen. De flesta får problem med någon av de tre bitarna, säger Karin. Så egentligen tyckte hon inte att det var så konstigt att hon mådde… sådär.

– Förutom att jag var trött kände jag mig väldigt oharmonisk och diffus i hjärnan. Jag var väldigt disträ och glömde saker. Och det var som att jag aldrig hittade tillbaka till mitt vanliga, pigga och glada jag. Hennes man var stöttande och sa att det är kemiskt och att allt inte är en dans på rosor för alla som får barn – även om första tiden gärna utmålas så. Men hon rasade också i vikt och började få ont i händerna, det värkte så pass att hon knappt orkade lyfta sin egen bebis. Efter 2,5 månader nådde det sin kulmen när Karin inte ens kunde få upp korken på filpaketet.

"Läkaren sa att det var bland det värsta hon hade sett"

– Jag trodde att jag hade fått reumatism, så jag kontaktade en läkare, och hade turen att komma till en kvinna som var väldigt alert – för hon frågade direkt om det var något mer än värken i händerna. Det var som att trycka på en knapp, då kom gråten och känslorna och jag insåg att jag inte alls var så glad som jag trodde att jag var. Just den här läkaren kom inte alls med överslätande ord om ”så är det när man fått barn”, utan tog Karin på allvar, satte fingret på problemet och beställde ett sköldkörtelprov, som visade att Karin hade en rejäl rubbning. Sköldkörteln överproducerade hormon.

"Jag är besviken på den låga kunskapen inom vården"

– Läkaren sa att det var bland det värsta hon sett. Karin hade hypertyreos, som kan ge hjärtklappning, sömnsvårigheter och göra en känslomässigt labil.

– Det var skönt att få diagnosen, ett kvitto på att något faktiskt inte stod rätt till och att det inte hade att göra med min anknytning till barnet. Men när jag försökte skaffa mig kunskap, så blev jag inte mycket klokare. Symtomlistan är ett skämt. Man kan bli piggare, tröttare, hård i magen, lös i magen, gå upp i vikt eller ner i vikt… Jag förstår att det är en svårdefinierad sjukdom, men jag är besviken på den låga kunskapen inom vården, konstaterar Karin.

Hon fick komma till en endokrinolog, men hann åka hormonell berg- och dalbana innan dess. När hon väl kom dit hade kroppen istället börjat underproducera sköldkörtelhormon (kallas hypotyreos). Hon fick hormontillskottet Levaxin. Läkemedlet är erkänt svårt att ställa in, ändå fick hon kämpa sig till regelbunden provtagning och har själv fått säga ”nu känns det som att jag ligger fel”.

Foto: Peter Knutson

"Det är viktigt att vi pratar om det här, så att kvinnor inte går runt utan diagnos"

– Jag har verkligen fått vara polis över mina egna värden, säger hon och fortsätter:

– Jag önskar att de tog ett sköldkörtelprov på alla gravida kvinnor, tidigt under graviditeten. Om jag förstått det rätt så beställer barnmorskan bara provet om man säger att det ligger i släkten – men många har nog precis som jag ingen aning. Hade de tagit provet på mig, så hade jag känt till mitt normalvärde och medicinen hade varit lättare att ställa in. Nu kommer jag aldrig att få veta vad jag låg på för nivå innan första graviditeten. Successivt mådde hon ändå bättre. Hon var noggrann med medicineringen, eftersom hon fått veta att obehandlad underfunktion kan ligga bakom både problem med att bli gravid och missfall.

– Det är ytterligare en anledning till att jag tycker det är viktigt att vi pratar om det här, så att kvinnor inte går runt utan diagnos. Och för vissa som kämpar med övervikt skulle det kunna bero på ämnesomsättningen på grund av sköldkörtelrubbning. Under sin andra graviditet fick hon öka dosen Levaxin rejält, från 25 till 100 mikrogram – kroppen har ett ökat behov av sköldkörtelhormon och fostrets hjärna är beroende av hormonet för att utvecklas som den ska.

– Sedan dess har jag fått stanna på den nivån. Troligen ska jag äta medicin livet ut. Visst var hon orolig för tiden efter förlossningen, men hon var bättre rustad den här gången och vården fångade upp henne så att hon slapp uppleva samma fall igen. Men hon lärde sig ytterligare en sak: Hennes yngste son fick problem med magen av mjölkprodukter, så Karin skulle under en period när hon ammade ersätta dem med sojaprodukter.

– Men när jag googlade på detta, visade det sig att soja påverkar upptaget av Levaxin. Det skulle alltså rubba min hormonbalans. När jag tog upp det här med endokrinologen fick jag till svar att ”det har jag aldrig hört talas om”. Informationen visade sig stämma, havrebaserade produkter är bättre, men visst är det märkligt att jag fick upplysa experten? Idag mår Karin bra. Hennes värden är hyfsat stabila och det känslomässiga vågskvalpet är mindre. Hon försöker äta så nyttigt och giftfritt som möjligt.

– Men jag har inte gått in på det alternativa spåret med försök till självläkning. Så länge det inte visar sig vara farligt att äta Levaxin, och det fungerar för mig, så orkar jag inte. Jag vill inte rubba systemet igen. För är det något jag lärt mig så är det att det går snabbt att falla, men tar lång tid att komma i balans igen.

Av: Linda Newnham

Foto: Peter Knutson

Hår & makeup: Evelina Lundqvist