Det började med ett litet skrapsår på armbågen och slutade med ett livshotande tillstånd. Therese Alberchtson, 33, drabbades av "mördarbakterier" – här är hennes berättelse.

THERESE ALBRECHTSON
Ålder: 33.
Familj: Dotter, 7, son, 3,5. Sambo/särbo med sin partner som bor i Norge.
Bor: I Göteborg och Norge.
Gör: Är egen företagare inom ledarskap samt föreläsare och författare

T

herese Albrechtson levde ett vanligt vardagsliv med familjen när allt förändrades – av ett skrapsår på armen.

– Jag hade knappt hört talas om så kallade mördarbakterier innan jag själv drabbades, säger hon. Som så många andra hade Therese ett pressat schema med heltidsjobb och två barn som skulle lämnas och hämtas på förskola. På jobbet föreläste hon om entreprenörskap, positivt tänkande, mod och inspiration. Dessutom skrev hon på en bok, Dålig mamma eller superkvinna – Om utmattning och kvinnors psykiska ohälsa.

Hon upplevde själv stressen i att kombinera föräldraskap med karriär, och hade för det mesta fullt upp.

– I brådskan på väg någonstans slog jag armbågen i ett trappräcke och fick ett skrapsår som var så litet att jag inte ens brydde mig om att göra rent det eller sätta på ett plåster, berättar hon.

– Och där, på den lilla ytan av avskrapad hud, som kanske var bara en halv centimeter i storlek, måste bakterierna ha fått fäste.

Therese tänkte inte mer på det förrän efter några dagar, när armen började bli svullen. Då gick hon till sin vårdcentral.

– Läkaren sa att det inte var någon fara, bara en slemsäcksinflammation. (Slemsäckarna som skyddar leder och senor kan bli irriterade på grund av överbelastning.)

Plötsligt växte armen ännu mer och svullnaden spred sig ner mot fingrarna
mördarbakterier bild

Armen svullnade snabbt upp.

– Men därefter växte armen snabbt ännu mer och var nu 12 centimeter tjockare i diameter än den andra armen vid armbågen, och svullnaden spred sig ner mot fingrarna.

Therese hade även ont och svårt att lyfta armen. Trots det hade hon inte för avsikt att söka ytterligare vård – hon hade ju redan varit hos en läkare. Men Thereses mamma tyckte att hon skulle åka in till sjukhuset.

– Min mamma, som har arbetat som undersköterska på en infektionsklinik, var bestämd. Hon sa att ”det är något som inte stämmer”.

Idag är Therese glad för att hon lyssnade på sin mamma, trots att hon inte alls kände för att sitta på akuten och vänta.

– Jag tänkte mest att det är bäst att göra som mamma säger, så att hon håller sig lugn. Therese fick träffa en läkare.

Symtom på mördarbakterier

På grund av sina höga infektionsvärden blev hon skickad med sjuktransport till ortopeden, som fanns på ett annat sjukhus. Där fanns den vård som läkaren ansåg att hon behövde. Men väl där fick hon höra att väntetiden skulle bli lång och att det kanske var lika bra att åka hem. Så det gjorde hon.

– Under natten hade jag över 40 graders feber, svettades och hade så ont i armen att jag skrek. Jag ringde en bekant som är läkare och som rådde mig att åka tillbaka till akuten. Den här gången fick Therese hjälp direkt. Tillståndet ansågs vara akut och personalen konstaterade att hon inte borde ha skickats hem.

Under natten hade jag över 40 graders feber, svettades och hade så ont i armen att jag skrek

Prover togs, och i väntan på svar på vilka bakterier som orsakat infektionen fick Therese dubbel dos antibiotika i dropp samt smärtstillande. Nära och kära kom på besök. Therese sammanfattar mardrömmen:

– Ovissheten innan man visste vad det var kändes tuff. Den hemska känslan som infinner sig när ens dotter undrar om mamma någonsin kommer hem igen.

Ville amputera armen

Som en del av behandlingen, förutom antibiotikan, opererades Therese akut för att ta bort den vävnad som bakterierna förstört och försöka hindra deras fortsatta framfart.

bilder mördarbakterier

Therese opererades akut för mördarbakterier, streptokocker grupp A.

– Det fanns risk för att infektionen skulle sprida sig över axeln och sedan mot lungorna. Jag hade fått sämre syreupptagningsförmåga, vilket jag hörde läkarna säga i bakgrunden. Personalen berättade att det fanns en risk för amputation.

– Jag skrek ”Kapa armen då om det är vad som krävs” och tänkte: ”Bättre att förlora den än livet, jag klarar mig utan en arm.” När en sjuksköterska höll henne i handen och sa att ”vi hoppas att det här kommer att bli bra”, drabbades Therese av panik och dödsångest.

Drabbades av streptokocker grupp A

När hon vaknade efter operationen och hade armen i behåll så grät hon av lättnad. Provsvaret visade att infektionen orsakats av streptokocker grupp A. Therese började direkt att googla efter information om bakterien.

– Även om jag alltid brukar tänka väldigt positivt så tog jag till mig av allt det negativa. Som att det kan vara en kamp på liv och död som ibland slutar med amputation eller dödsfall.

Nu är det två år sedan som det som började med ett litet skrapsår på armbågen nästan ledde till att Therese förlorade sin arm.

– Jag är frisk nu, men jag har dålig styrka i armen och svårt att lyfta saker. Kirurgen som opererade rensade i vävnaden, och en del nerver och senor följde med. Men jag kan leva med det, säger Therese.

Hon styrketränar därför på gym i förhoppning om att armen ska bli starkare, Det decimeterstora ärret har bleknat. Men inte minnena, och särskilt dottern minns den stora krisen tydligt.

– Första tiden efteråt, när jag var tvungen att resa i jobbet, fick min dotter panik, grät och sa ”Mamma, du måste stanna hos mig” och: ”Lova nu att du kommer hem igen.” Hon hade också ofta sympati-ont med mig och sa att hon gjort illa armen, precis som jag.

– Jag försökte lugna henne med att säga att doktorn har räddat mig nu – och genom att alltid hämta på förskolan den tid jag sagt innan, ibland även tidigare för att hon inte skulle bli orolig. Och tiden läker faktiskt sår.

Som frisk har man tusen önskemål, som svårt sjuk bara ett

Idag mår dottern bra igen. Therese fick stanna i en månad på sjukhuset efter operationen. Infektionen medförde ett kännbart ekonomiskt avbräck, eftersom hon är egen företagare. Under sjukdomstiden tog sambon hand om det praktiska med god hjälp av sin mamma och Thereses föräldrar.

– Han dolde kanske sin oro på så sätt, genom att ta hand om allt i vardagen, säger Therese. Varför just hon drabbades av dessa bakterier har Therese inte fått någon förklaring till.

– Nej, inget mer än att det var otur. Men kanske hade jag nedsatt immunförsvar för att jag jobbat mycket. Det var en del av min personlighet. Jag älskar att hålla igång, arbeta och skapa nya projekt. Jag är plikttrogen, det finns inte i mitt huvud att avboka eller känna att ”jag fixar inte det här”.

Idag tar hon det lite lugnare. Hon orkar inte på samma sätt som förr.

– Att orka med ett högt tempo spelar ju ingen roll om jag inte lever imorgon. Jag har fått ett annat perspektiv på tillvaron, jag har större fokus på att ta hand om mig själv och min hälsa numera.

mördarbakterier fakta

Foto: Karin Wildheim

Therese slapp amputera armen – och idag mår hon bra.

– Som frisk har man tusen önskemål, som svårt sjuk bara ett. Nu vet jag att allt kan vända på en enda natt.

Therese försöker numera vara noga med att lägga tid på återhämtning i tillvaron.

– Jag brinner för så mycket i livet och riskerar att brinna upp. Därför är reflektion och vila viktigt för mig. Ett sätt är att varje dag skriva ner saker som hon är tacksam över.

– Efter en kris är det just tacksamhet man känner varje dag. Det kan vara att barnen säger att jag är världens bästa mamma, att ha familj och vänner som bryr sig om mig. Något man kanske inte tänker på i vardagen om man kör på i 120.


Vad är mördarbakterier – och hur ska man tvätta sår?

Ett litet sår kan bli en livshotande infektion
Det vi i folkmun lite slarvigt kallar mördarbakterier eller köttätande bakterier handlar vanligen om Grupp A-streptockocker, GAS.

  • I väldigt ovanliga fall kan dessa bakterier orsaka allvarliga mjukdelsinfektioner. Bakterierna ”äter” sig inte igenom mjukdelar i kroppen i egentlig bemärkelse, utan skadar vävnader i kroppen bland annat genom att de sänder ut gifter.
  • Inkörsporten till en livshotande infektion kan vara ett sår som inte alls behöver vara stort.
  • Infektionen har ett snabbt förlopp, det kan gå på några timmar. Man ska vara uppmärksam på plötslig feber, stark värk i såret och ibland rodnad som sprider sig. Det måste kollas upp!
  • I förebyggande syfte: Håll sår rena, även små, och dina händer. Täck över sår om du ska vistas i smutsig miljö.
  • Bada inte med öppna sår, särskilt inte i havet.
  • Har du fått ett större sår så sök vård för rengöring och kontroll.KÄLLA: ANDERS WALLENSTEN, BITRÄDANDE STATSEPIDEMIOLOG VID FOLKHÄLSOMYNDIGHETEN

VILL DU OCKSÅ BERÄTTA NÅGOT? MEJLA TILL: RED@AMELIA.SE – DÖP MEJLET TILL ”DET HÄNDE MIG”


Foto: Karin Wildheim