Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Min pojkvän vill inte ha barn – vad ska jag göra?

Vad ska man göra när ens partner, sitt livs stora kärlek, inte vill ha barn? Medan man själv inte kan tänka sig ett liv utan barn... Finns det inget annat alternativ än att göra slut? Bengt ger råd. 

Fråga: Jag har ett dilemma. Jag har träffat mannen jag älskar och är kär i – och han är det tillbaka. Vi har varit tillsammans i två år. Och allt är så jävla lyckligt, om det inte vore för det ”lilla problemet” att han inte vill ha barn. Han har aldrig haft en barnlängtan. Istället har han en oerhörd frihetslängtan. 

Han älskar att röra sig fritt i olika länder, olika konstellationer, olika rum. Han har det egna företaget och intressen och resor som han går all in för. Jag älskar denna excentriska sida hos honom. Att vara med honom är aldrig tråkigt. Han är smart, rolig och charmig. Och väldigt fin mot mig. 

Men jag längtar efter barn. Jag har alltid velat ha barn. Jag är nu 35 och börjar bli rädd för att tiden hinner ikapp mig. Han är 37. Jag behöver inte skaffa barn nu, men jag vill i alla fall vara i en relation där min pojkvän och jag har som mål att en dag skaffa barn tillsammans. Jag har ”inte tid” att vänta tills jag blir 39 och då fråga om han då ångrat sig när det gäller barn …

Även han känner min klocka ticka, och han är stressad över att inte vara säker på om han en dag vill skaffa barn. När jag tänker på detta så kommer jag fram till att vi måste göra slut. Då får han panik. Då vill han lova mig att vi ska skaffa barn i framtiden, bara för min skull. Och för att vi inte ska göra slut. Men han är rädd för att han inte kan hålla det löftet sedan, och för att han kör över sig själv. 

När det handlar om ett sådant stort beslut i hans liv, som han egentligen inte vill ta, är det då rätt att säga/göra det bara för att göra mig glad? Han kan inte bestämma sig för ett val och kan inte ge mig några besked om han kommer att vilja ha barn i framtiden. 

Vilket gör att jag på något sätt måste göra ett val. Jag är så kluven. Det enda jag vet är att jag vill ha barn. Och att jag vill vara med honom. Och jag vill inte behöva välja. Vad ska jag göra? /Kluven 

LÄS OCKSÅ! Emily, 39: ”Jag frös in mina ägg när jag blev singel” 

Bengt svarar: Ta emot hans kompromiss!

Varje relation dräller av kompromisser. Hur mycket ”frihetslängtan” man än har. Somliga är större än andra. Vi skulle förstås önska att alla kompromisser var av det hanterbara slaget – den ena vill käka kinesiskt, den andra italienskt och så enas man om sjömansbiff istället – men sedan kommer den där dagen när någon blir erbjuden sitt drömjobb i Australien. 

På fem år. Och då blir vi bestörta. 

Det MÅSTE ju finnas någon lösning som innebär att ingen behöver uppoffra sig … Men drömjobbet ligger där det ligger. Det går inte att flytta kontoret till Turkiet. Ni befinner er i ett liknande dilemma. Ett barn kan man inte ha i åtta år och sedan lämna tillbaka det. Och du kan inte vänta med att skaffa barn hur länge som helst. 

Du verkar ha tänkt igenom saken och kommit fram till att du inte vill vara barnlös, och att du därför måste avsluta relationen. Och din pojkvän får ”panik”, men säger ändå att ni kan skaffa barn för din skull. I mina öron låter det som om han är beredd att göra en kompromiss, och göra avkall på sin frihetslängtan. 

Ja, att köra över sig själv, helt enkelt. Som man måste ibland. 

Men då hejdar du dig och tycker att det känns fel. Och jag undrar varför? Om vi återvänder till matexemplet: Om din pojkvän, som föredrar kinesiskt, skulle rycka på axlarna och säga ”okej, vi äter väl italienskt då”, vore det inte lite övermaga av dig att kräva att han måste VILJA äta italienskt, av hela sitt hjärta, innan du kan acceptera hans kompromiss?