Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Psykologen Kristina, 51, om att bli utbränd: ”Trodde jag skulle dö”

Kristina Andersson är 51 år gammal och arbetar vanligtvis som psykolog. Hon är trebarnsmor och gick ”all in” under varje kalas när barnen var små. Det var allt från Pippi-tema till sjörövarkalas med både tematårtor och utklädningskläder. Hon var precis likadan på jobbet – engagerad i allt och väldigt organiserad. 

Allt som var den gamla Kristina brast dock när hon blev sjukskriven för utmattningssyndrom i februari 2015. Det här är Kristinas historia.

Innan Kristina Andersson var färdig psykolog jobbade hon inom förskolan. Hennes kreativa och engagerade sinne passade väldigt bra för jobbet och hon tog med sitt arbete hem.

– Jag minns att ett av mina barn undrade om jag ”tänkte på jobbet jämnt” eftersom jag sparade toarullar, skänkte utklädningskläder och pysslade ihop saker till ”mitt dagis” även på fritiden.

Först gången Kristina kände att något var fel var för 16 år sedan. Arbetsförhållande på förskolan hon arbetade på hade försämrats och de skulle göra mer med mindre resurser. Större barngrupper och fler arbetsuppgifter resulterade snart i ett tryck över bröstet, förlorad sömn och trötthet som inte gick att vila bort. Då var Kristina sjukskriven i åtta veckor för utmattning. 

– Då förstod jag inte riktigt vad som hände utan blev arg när jag inte fick adekvat hjälp. Jag gick tillbaka till jobbet på heltid.

Hon valde senare att lämna förskolan och sökte utbildningar för att ta sig vidare. Under fem års tid pendlade hon mellan Sundsvall, där hon bodde, och Örebro där hon läste psykologprogrammet. Samtidigt var hon mamma till tonåringar och hade ett extrajobb på förskola. Och symptomen på stress fanns hela tiden där.

– Jag vet att jag vid ett tillfälle åkte ambulans in till Örebro universitetssjukhus för att jag hade ett sådant tryck över bröstet att jag trodde att jag skulle dö.

Foto: Privat

Läs också:Nu startar amelia och FranklinCovey stresskurs för alla stressade kvinnor –få 20 % rabatt här

Efter fem år var hon färdig psykolog och både glad och stolt. Kristina fick en tjänst inom Barn-och ungdomspsykiatrin i Sundsvall, något hon länge drömt om. På helgerna pendlade hon till Stockholm till sin då nya kärlek. Efter intensivt och engagerat arbete i Sundsvall med stöttande chefer och kollegor så valde hon att flytta ner till Stockholm och sin man. Där sökte hon en tjänst inom Barn-och ungdomspsykiatrin. Det dröjde inte länge innan orosmolnen hopade sig.

– Ganska snabbt upptäckte jag att det var en hel del skillnader från där jag hade jobbat tidigare. Det var mycket mer ensamarbete, personalomsättningen var stor, arbetsbelastningen var hög, chefer byttes ut och den organisatoriska uppbyggnaden fungerade inte.

– Den tunga arbetsbördan, det höga egenansvaret och bristen på kontroll och stöd är tillsammans med min höga arbetsmoral den solklara orsaken till min utmattning. Men det finns även andra komponenter som har bidragit till att bägaren rann över.

Läs också: 12 saker som händer i kroppen när du stressar för mycket

Efter semestern gick det alltmer utför

Kristina berättar att hon redan ett år innan sin sjukskrivning försökte göra mer luft i sin kalender efter att en välvillig kollega satt upp ett varningens finger. Några månader senare började Kristina känna stress och oro. Under ett medarbetarsamtal med den då tillförordnande enhetschefen påtalade hon detta men fick inte något gensvar.

– Jag minns inte att jag fick något gehör. Hen fokuserade bara på hur positivt det var att jagvar högpresterande.

Sommaren gav ingen återhämtning och väl tillbaka på jobbet gick det alltmer utför.

– Jag började glömma saker, läste fel i mejl, tog återkommande fel tåg både till och från jobbet för jag var disträ. Jag började proppa i mig sötsaker på väg hem för att få lite energi och hade återkommande migränliknande huvudvärk. När jag kom hem somnade jag i soffan klockan åtta. Somnade gjorde jag också direkt om jag satte mig i en bil och till och med om vi var bortbjudna.

Foto: Privat

Tillslut var Kristina så trött att hon inte orkade gå den där tolv minuter långa promenaden till pendeltåget när hon skulle till jobbet. 

– Jag tog bussen två stationer för att överhuvudtaget kunna transportera mig dit. 

Och det blev bara värre. Under senhösten fick hon träffa en mottagningssköterska på företagshälsovården som bokade in Kristina på möte hos en psykolog. Efter bara några samtal rekommenderade psykologen en sjukskrivning. 

I februari 2015 träffade Kristina en läkare som sjukskrev henne direkt på i en månad heltid för stressreaktion.

– Han sa att jag måste ”ta på mig syrgasmasken själv först innan jag kunde hjälpa andra”. Efter några månader med fortsatt sjukskrivning ändrades diagnosen till utmattningssyndrom. 

När Kristina mådde som sämst var energinnivån körd i botten. Hon hade också flera andra stresssymptom.

– Jag blev störd av ljud, blev känslig för viss konsistens på mat, hade ihållande värk över bihålor och var kroniskt förstoppad. Jag hade sömnstörningar i form av uppvaknanden på nätterna. Jag fick ångest och kände rädsla över att världen var så stor. Jag var känslig och gråtmild, men också lättirriterad. Jag hade svallande svettningar på natten och trodde ett tag att jag var i klimakteriet. Jag kunde inte uppfatta det som sades och hade svårt att föra samtal. Min man kunde säga att jag var helt grå i ansiktet vissa dagar. Men mest kanske jag led och lider av en obehaglig frånvarokänsla. Jag orkade inte eller orkar bry mig på samma sätt om andra, det är en känsla av att vara relationstrött eller empatitrött.

Foto: Privat

Kristinas vardag innehåller numera mest rutiner, lite motion samt återhämtning. 

– När det blir för mycket av något så blir jag ”liggande” några dagar igen. Socialt umgänge har varit och är väldigt tröttsamt då jag har svårigheter att följa med i samtal, förstå det som sägs och tänka ut vad jag ska svara. 

– Allt som tidigare har varit kul är nu tröttsamt. Jag har fortfarande svårt att göra flera saker samtidigt, att laga mat, handla, läsa och förstå instruktioner. Och när hjärnan blir lite extra belastad så återkommer kognitiva nedsättningar som att se fel, läsa fel, inte hitta ketchupen i kylskåpet, inte minnas namn och inte hitta ord.

När det är dags att gå tillbaka till sitt arbete igen vet inte Kristina, men just nu får hon behandling på Stressmottagningen och den kommer pågå fram till augusti i år.

– Jag vill inte tillbaka till den situation som var innan jag blev sjukskriven. Jag vet att förändringar skett på min arbetsplats, så vi får väl se. Oavsett när, var och hur så kommer återgången till jobbet att ske stegvis och jag kommer att tänka mig noga för vad jag tar på mig. 

Vad vill du säga till alla som känner sig stressade men inte tagit tag i det?

– Att genast söka stöd och be om hjälp. Sedan är återhämtning så som sömn och avkoppling A och O för att vi ska må bra. De som har sömnstörningar eller sover för lite ligger i riskzonen.

Om du vill fortsätta följa Kristinas historia och rehabprocess så kan du göra det på Instagram.

Har du också stressats till utmattning?

Har du också stressat dig sjuk? Vi vill höra din historia. Berätta den för oss genom att mejlautmattad@amelia.seeller skriv under hashtagen #utmattad. Ett citat eller ett A4 spelar ingen roll – skriv så mycket du tycker känns bra. Historierna som skickas in kan komma att publiceras påamelia.se.

Vill du se mer sånt här? Gör som 23 000 andra ochgilla amelia på Facebook!

Mest läst just nu:

Bloggprofilen Rebecca: "Inget jobb i världen är värt att gå in i väggen för"

32 000 svenskar är utbrända – majoriteten av dem kvinnor

"Jag har inte varit den mamma jag velat" – Line, 34, om att bli utbränd

 

Bryt tystnaden om utmattningssyndrom! Följ vår artikelserie #utmattad