”Förlåt, Förlåt, Förlåt. Det sista jag vill är att göra er illa! Men jag orkar inte. Klarar inte av detta längre.” Orden kommer från ett självmordsbrev som Johan Håkanssons storasyster Johanna skrev 2003. Den gången överlevde hon. Fem år senare gjorde hon det inte. Nu har Johan publicerat brevet på Facebook för att fler ska våga prata om psykisk ohälsa och självmord.

”Min syster Johanna var en älskad dotter, en älskad syster och en älskad vän. Trots all kärlek kunde Johanna den 1a Juni 2008 inte längre se någon annan utväg än att ta sitt eget liv; hon blev bara 26 år. Något de flesta inte visste innan Johanna dog och något många fortfarande inte vet är att hon försökte suicidera en gång tidigare, i februari 2003. Vi inom familjen valde undermedvetet, präglade av normen, att hålla tyst om detta. Vi hade ingått en tyst överenskommelse. Vi skulle ta hänsyn till farmor, farfar och övriga personer vi inte trodde skulle kunna hantera det. Vi skulle ta hänsyn till Johanna; hon ville det, hon skrev så i brevet.”

Så skriver Johan Håkansson i Facebook-inlägget där han också lagt upp en bild på sin syster och på brevet hon skrev 2003.

– Johanna var en otroligt vacker person, öppen och social. Hon hade en stor bekantskapskrets och var otroligt varm. Ett av hennes jobb var inom äldrevården och hon brukade alltid säga att hon älskade sina gamlingar.

Men inombords pågick något annat. Lillebrorsan Johan berättar att hans syster utsattes för mobbning i skolan och att det antagligen lade grunden till hennes låga självförtroende.

– Hon lyckades nog aldrig komma till rätta med det. Hon mådde väldigt dåligt i perioder. I vissa perioder mådde hon bättre.

LÄS OCKSÅ: Trude Lorentzen: ”Jag skämdes över min mammas självmord”

Johanna överlevde första självmordsförsöket

Det var Johan själv som hittade sin syster efter hennes första självmordsförsök 2003. Läkarna sade att om han hade kommit två minuter senare hade hon inte överlevt. Johanna vårdades i ungefär en månad på lasarettet, men därefter pratade varken Johanna eller familjen särskilt mycket om det som hade hänt.

På baksidan av sitt brev hade hon skrivit ”Jag vill inte att någon ska veta det här. Säg vad som helst till alla. Även mina närmsta kompisar och släkten.”

– I brevet ville hon att vi skulle ljuga och säga att hon hade dött av något helt annat. Inom familjen fokuserade vi mer på hennes fysiska skador än det som var grunden till att hon gjorde det. Eftersom hon hade skrivit som hon gjorde i brevet trodde vi, där och då, att vi tog hänsyn. Att vi var hänsynstagande till farmor och farfar och hennes vänner. Vi bara tystade ner.

systerns självmordsbrev och psykisk ohälsa

Johan Håkansson föreläser i dag om psykisk ohälsa och självmord

I dag har Johan Håkansson insett att det är viktigt att våga tala om psykisk ohälsa och självmord, men under tiden från det första självmordsförsöket till Johannas död fem år senare, hade varken han eller familjen verktygen för att kunna göra det.

– Vi visste inte hur vi skulle prata om det. Fysiska skador drar man ju på sig från att man är barn och lär sig att hantera, men när någon vill ta sitt liv är det väldigt svårt att veta hur man ska agera. I efterhand kan jag säga att det var fel att vara tyst. Det förbättrar absolut ingenting.

Johanna begick självmord i juni 2008, 26 år gammal. Då hade det gått fem dagar från det att hon hade skrivit ut sig själv från den psykiatriska avdelning där hon legat inlagd en tid. Personalen hade gjort bedömningen att hon inte var suicidal.

Läs mer: ”Har lärt mig konstgjord andning men vet inte vad man säger till nån som vill dö”

Dalarnas tidning skrev om saken, eftersom det också hade gjorts en Lex Maria-anmälan och handlingarna därmed blivit offentliga. I artikeln nämndes att den 26-åriga kvinnan hade gjort ett självmordsförsök 2003 – och det var genom att läsa den artikeln som Johan och Johannas farmor och farfar fick reda på den första händelsen.

– Det var ju mycket sämre att de skulle få höra det så än från oss anhöriga.

Han vill få oss att börja prata om psykisk ohälsa och självmord

Efter sin systers självmord började dock Johan och hans familj prata mer om saken. Han berättar att det första han sa till folk i sin närhet var att de skulle fråga om de undrade något i stället för att de skulle gå runt och inte veta hur de skulle hantera honom i hans sorg.

Johan Håkansson föreläser i dag om psykisk ohälsa och själmord och hans föreläsning ”Vi måste prata om Johanna” riktar sig främst till högstadieungdomar och gymnasieelever. Han tror att det är lättare att påverka dem att våga vara öppna om saken.

– Jag tror att det är mer stigmatiserat för våra far- och morföräldrar än vad det är för de yngre. Frågan ”har du några syskon?” är också ganska vanlig fråga när man lär känna nya personer och jag brukar svara att ”jag har en lillebror och jag hade en storasyster”. Den naturliga följdfrågan är hur hon dog och när folk får svaret att hon tog sitt liv fryser de till is. De vet inte hur de ska bemöta situationen.

Johan önskar att folk kunde prata mer lättsamt om psykisk ohälsa och han tror att om vi väl börjar göra det, kan vi också nyttja resurserna i vården bättre och komma tillrätta med problemet.

– Det ligger en enorm skam i att må psykiskt dåligt och det är ofta den skammen som gör att folk inte vågar prata om det. Men ingen kommer att dö för att du vågar göra det, snarare tvärtom. Vågar du fråga och tar dig tid och mod att lyssna till svaret kan du göra skillnad. Det behöver inte alltid vara en psykolog, det kan räcka med en person som denne litar på. Att tiga kommer inte att göra någon skillnad alls.

Här kan du se hela Johan Håkanssons inlägg om sin systers avskedsbrev:

Har du tankar på att ta ditt liv? Eller är någon närstående i riskzonen? Till Självmordslinjen kan du ringa dygnet runt på telefon 90101. Se även Suicide Rescue och Suicide Zero. Vid akuta fall, ring 112.

Vill du se mer sånt här? Gör som 25 000 andra och följ amelia på Facebook!

 

Du kommer också att vilja se:

Din depression kan bero på dolda sjukdomen – nu kan du få hjälp

19-årige Christian sjunger om sin döde bror – se hans gripande audition här

Mammans cancer fick Jesper att skriva en låt: ”Måste prata om hur vi mår”