Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Christine Meltzer om bröstcancer, vårångest och att inte vara bitter

Christine Meltzer är en av Sveriges roligaste kvinnor. Privat funderar hon mycket över konsten att göra det bästa av livet – även när det inte blir som man tänkt sig.

Foto: Karl Nordlund

CHRISTINE MELTZER. Ålder:42. Familj: Maken Niclas och barnen Ida-Lova och Ville. Bor: Stockholm. Gör: Komiker och skådespelare.

 

Christine Meltzer är tillbaka med sin Hey baberiba-polare Peter Magnusson i nya komediserien Sommaren med släkten (Kanal 5), som sätter fingret på säsongen vi snart går in i. Där drömmen om den perfekta sommaren hägrar men idyllen uteblir när familjer ska försöka samsas på ett sommarställe.

– Jag tror många kan känna igen sig. Man har skyhöga förväntningar på sommaren, men bara några veckors ledighet, och då ska det vara roligt och lyckligt. Men att samsas med vuxna människor man annars inte lever med är svårt. Det säger sig självt att det blir komplikationer, säger Christine.

Har du egen erfarenhet av det?

– Nej, Niclas släkt har ett ställe på en ö ute i skärgården, jag älskar att vara där. Kanske för att jag kommer utifrån och inte har gamla konf likter i bagaget. Det kan också ha att göra med att Christine inte fastnar i småsaker.

– Jag är inte så knusslig och måste inte ha saker precis på mitt sätt. Jag tänker ofta att ”det är en världslig sak”, som Karlsson på taket sa. Och eftersom min man är likadan så kan den ena alltid rycka upp den andra om någon börjar negga. Som nyligen när vi krockade med bilen. Istället för att fokusera på strulet och kostnaden tänkte vi att det var tur att det bara var plåt som gick sönder.

"Nicke sa att jag var vacker varje dag, trots att jag var utan hår och var så mager att skinnet hängde"

Foto: Karl Nordlund

Men förväntningarna på allt som ska hända när det äntligen blir vår och sommar har hon haft svårare att hantera.

– Jag brukar drabbas av vårångest snarare än höstångest, för man ska hinna så mycket och vara så lycklig. Jag tycker bättre om hösten, då det är okej att bara vara hemma och ”kokonga”. Men det har blivit bättre, vilket väl har att göra med att jag blivit äldre och klokare. Jag försöker inte springa runt och hinna med allt.

Hon har också kommit på ett koncept för att slippa värsta sommarhetsen.

– Vi brukar åka bort en vecka eller två det första vi gör på semestern. Vi har lata dagar i solen och äter god mat. Efter det blir sommarhetsen inte lika stark, för vi har ju redan fått ”massor” av sköna stunder.

Christine är känd för sin humor, men privat har hon starka drag av tänkare. Och de senaste åren har hon kommit fram till att om man vill vara en bra människa så får man minsann jobba på det. Att ta vara på livet är en av Christines specialiteter – som inte enbart hänger samman med bröstcancern hon drabbades av 2012.

– Det är klart att jag är en erfarenhet rikare av att ha varit sjuk, men om sjukdomen hoppade på mig för att jag skulle lära mig att vara rädd om livet så gick den på fel person! För jag har alltid varit djupt medveten om att det kan ta slut vilken dag som helst, säger Christine.

– Jag är otroligt mån om att inte vara bitter när jag sitter där gammal i gungstolen, för jag tycker att det är en så sorglig och ”ofin” egenskap. Och ett sätt att undvika avundsjuka och bitterhet är ju att försöka ta vara på sitt eget liv, inte stanna i relationer och situationer man inte trivs i.

Hon jobbar även på att inte känna missunnsamhet.

– Det kanske låter fånigt, men jag försöker tänka goda tankar, vilket är lättare sagt än gjort. Jag måste påminna mig själv varje dag. Jag tror mycket ligger i de små, små tankarna.

Christine försöker också undvika att snacka skit (ni vet, det där vardagliga småpikandet), för att det föder negativa tankar.

– I vissa umgängen tycker man nästan att det är kul att hacka på andra. Och jag märker att jag kan komma hem från en middag och ha fallit in i det igen – det är förrädiskt lätt. Men man kan försöka titta på Melodifestivalen utan att säga en enda negativ kommentar. Det är nästan omöjligt, vilket gör en medveten om hur många negativa tankar man har.

Christine vet själv hur det är att få sig en släng av den där slentrianmässiga kritiken.

– Man blir ledsen ... Vi diskuterar ofta näthatet, vilket är bra, men många kastar ur sig negativa kommentarer i verkligheten också. Det är dags för en vänligare värld!

Foto: Karl Nordlund

Christines man Niclas var ett kvart i fem-ragg, som hon följde med hem. Efter två veckor flyttade de ihop, efter tre månader väntade de barn.

– Jag och Niclas har varit tillsammans i 14 år, och det känns fortfarande som om vi är menade för varandra, säger Christine.

Paret gör nästan allt ihop, Niclas är till och med Christines agent.

– Vi glider aldrig ifrån varandra. Bara det att Nicke kom med och lämnade mig här i fotostudion idag gör att han har en känsla för hur min dag ser ut. Det är inte så att vi aldrig gör saker på egen hand. Jag kan absolut dra iväg med ett tjejgäng en helg – fast jag tycker oftast att det är roligare när Nicke är med. Och jag vet många som tycker det är skönt att få en kväll för sig själv hemma, men när Nicke är bortrest sitter jag bara och tänker: ”Kan han inte komma hem snart?” För han är både min make och bästa kompis.

Hon förstår att det kan låta provocerande lyckligt.

– Men vi jobbar ju på relationen. Däremot är det inte jobbigt att jobba på den. För min del tror jag att om det inte går lätt, så är det nog inte rätt. Men att ”vi:et” känns starkt innebär inte att hon tar det för självklart.

– Jag utgår ifrån att vi ska vara tillsammans hela livet, men jag tar det inte för givet. För precis som med livet så vet jag ju att en relation kan ta slut imorgon. Jag kan träffa någon här ute på gatan, eller så ledsnar Nicke på mig. Men den insikten gör mig mån om att ta vara på det vi har här och nu.

För är det något Christine tycker verkar ledsamt så är det att vara kvar i en relation där kärleken har sinat.

– Jag har lovat mig själv att aldrig vara kvar i en dålig relation, det hänger ihop med min rädsla för bitterhet.

Vad hände med er relation när du blev sjuk i cancer?

– Det blev än mer tydligt att Nicke finns där för mig. All heder till honom för att han varje dag sa hur vacker och fin jag var, trots att jag satt där utan hår och var så mager att skinnet hängde. Idag har de ett ännu starkare band än tidigare.

– Även den här resan gjorde vi tillsammans. Niclas var med på varenda kontroll och behandling, så sjukhuspersonalen lärde känna honom lika väl som mig. Och när jag kom hem från en behandling, och var trött och mådde illa, så förstod han precis varför.

Hans agerande under den tiden var ett väldigt starkt bevis på kärlek. Hon är kaxig och kul, men det bor också en fladdrande själ i Christine. Länge hindrade oron henne från att göra saker. Nu har hon omvandlat rädslan till sin främsta drivkraft. Som barn handlade rädslan om att inte våga gå på kalas eller gå ensam hem från kompisar. I vuxen ålder har hon varit mörkrädd, vattenrädd, flygrädd ...

– Ska jag f lyga så dricker jag vin först, annars får jag lätt panik. Det handlar inte om några mängde men mitt konsekvenstänk förändras när jag får i mig ett glas vin.

Hon hade en trygg uppväxt med föräldrar som alltid fanns där.

– Ingen puttade mig över kanten eller sa att jag var löjlig som var rädd. De ställde alltid upp och följde med mig, vilket jag högaktar dem för. Men nu när jag uppfostrar egna barn försöker jag pusha dem lite mer. Någonstans vill jag ju att de ska bli mer självständiga än jag var som barn.

Vad hon däremot vet är att alla hennes rädslor sammanstrålar i den ständigt närvarande rädslan för döden.

– Men just för att jag är så medveten om att döden kan komma när man minst anar det vågar jag säga ja och hoppa på olika galna grejer. Ja, rädslan är min främsta drivkraft. Den får mig att agera. Nackdelen är att jag ofta försöker fylla tiden till max. Om jag säger så här: Förra helgen gjorde vi inget speciellt, och det har nog aldrig tidigare hänt. Men jag jobbar på att lugna ner mig, skrattar Christine.

När hon spelade in en serie tv-program med Carina Berg omvandlade hon sin rädsla till mod. Som när de ställde sig på varsin f lygplansvinge – och stod där medan f lygplanet lyfte.

– Vi sa och körde på: ”Vem bryr sig?” Om vi gör en miss eller något pinsamt, vad spelar det för roll? Vi är ju bara två pyttepersoner i en stor värld.

Av: Linda Newnham Foto: Karl Nordlund Hår& makeup: Shada Gharib Styling: Anna Wahlström

LÄS OCKSÅ: Carina Berg och Christine Meltzer testar yoga efter en vinlunch....