I början på året fick Jesper Trodal Engström ett samtal som fick hans värld att rasa samman. Det var hans mamma som ringde och berättade att läkarna hade hittat en knöl i hennes ena bröst – hon hade fått cancer.

Efter panik, gråt och många sömnlösa nätter vågade han möta sorgen och vända det till något hoppfullt – genom att skriva en hyllningslåt till sin mamma.

Precis när Jesper Trodal Engström, 33, kom hem från en semester i januari i år ringde hans mamma Kirsti Trodal, 63. Under en rutinkontroll hade läkaren upptäckt en knöl i hennes ena bröst som visade sig vara cancer. Jesper ville inte visa sin ångest utåt. Han grubblade själv hemma och ville inte att andra skulle se hur han egentligen mådde.

– Det gick inte att ta in och jag försökte att leva på som vanligt. På nätterna hade jag svårt att sova. Till slut en natt så började jag googla på bröstcancer och förstod på allvar vad det handlade om. Då brast allt.

Han försökte vara stark och ett bra stöd för sin mamma samtidigt som han skulle hantera sin egen sorg. Med musiken som ventil försökte han att bearbeta sorgen och frustrationen över att inte kunde göra något för att få sin mamma frisk igen.

– För sju år sedan började jag skriva en låt till henne som jag aldrig spelade in. Jag var rädd att den inte skulle bli så bra som hon förtjänar. I dag finns inte längre tid för rädsla. 

Jesper hanterar cancern med musik

Jesper tog de sju år gamla ackorden och började skriva låten ”Mamma”.  Han beskriver den som en positiv hyllningslåt med mycket glädje, som påminner honom om fina stunder de haft tillsammans. 

När Jesper var yngre bodde familjen en period i östra Afrika. Där upptäckte han den afrikanska musikens kraft – att texter kan ta upp tunga ämnen men att musiken tillåts vara glad.

– Det behövs att musiken är glad och hoppfull. För det som känns så tufft just nu är att vi inte riktigt vet vad som kommer att hända. Det är en ovisshet. Det enda vi kan göra är att försöka att inte tänka på sjukdomen och försöka leva vidare.

Kirsti får behandling mot bröstcancern

Kirsti påbörjade sin behandling för tre månader sedan med att hon fick cellgifter var tredje vecka. Sedan fortsatte behandlingen med en lättare dos, i 14 veckor. Läkarna har tagit bort knölen, men det finns fortfarande en risk att cancern sprids via lymfkörtlarna. Nästa steg är strålbehandling.

– Det här är  en tung behandling som många tvingas ta igenom. Det finns dagar då hon inte kommer ur sängen och bara gråter men mamma är en av de starkaste människorna jag känner. Hon har alltid hjälpt folk och hon funnits där och gett stöd till andra. Det är läskigt att se den starkaste personen man känner vara svag så nu vill jag ge henne styrka att kämpa vidare.

Trots låten kände Jesper att han inte kunde bära på sorgen själv. Han la upp ett inlägg på Facebook iklädd sin favorittröja, som han fått av sin mamma, och skrev om sina känslor. Plötsligt hörde gamla vänner av sig och visade sitt stöd. Gemensamt var att flera också kände någon som hade drabbats av cancer. Jesper tror att vi alla skulle må bättre av att vara mer öppna med hur vi mår – både smärta och lycka. 

– Det är någon slags tabu i Sverige att man inte får vara svag och visa sorg. Vi har en kultur och historia som bottnar sig i rädsla för döden och att man ska få sörja i fred, vilket känns helt bakvänt. Det är då vi behöver varandra som mest. Bara för att man är utom sig av sorg betyder inte det att man vill vara själv, att man måste hålla det inne eller att man inte kan bemöta den som sörjer med glädjen man kanske känner i sitt egna liv just nu.

Skänker pengar till Cancerfonden

Från sin uppväxt i Kenya minns Jesper hur man bemötte människor i sorg med dans, en öppen famn och glädje. Där höll sörjande personer inte igen med känslorna och hans uppfattning är att omgivningen inte heller hade samma svårigheter att hantera andra människors smärta, som han har märkt av i Sverige.

– Vid begravningar kunde de närstående ligga på golvet och bara skrika samtidigt som man hyllade personen som gått bort. Jag tror att det finns något skevt i att vi bara matas med andras framgång och lycka hela tiden på sociala medier. Det betyder inte att vi måste tycka synd om varandra, snarare tvärtom. Att bara våga känna och prata öppet med varandra om våra erfarenheter, smärta som lycka. Utan att skämmas eller känna sig obekväm och rädd för att det ska bli fel. 

Jesper kommer att skänka intäkterna från sin låt till Cancerfonden. Här kan du lyssna på låten!

Vill du se mer sånt här? Gör som 23 000 andra och följ amelia på Facebook!

Mest läst just nu:

Ida var 12 när hennes mamma dog: ”Önskar jag hade lärt mig mer av henne

13 tecken på att du håller på att bli din mamma

9 starka mammor som förändrade världen (vilka urkrafter!)