Josephine såg vännernas fruktlösa kamp för att bli föräldrar. Hon såg tårarna och sorgen. Till slut erbjöd hon sig att bli surrogatmamma – att både bära och föda deras barn.
 – Det är den största gåva någon någonsin gett oss, säger Hannah.

E

n klar blick, ett tandlöst leende och en knubbig liten hand som viftar i luften. Ebba är snart fyra månader gammal och en kopia av pappa Jesper.

Jag har längtat så efter barn. Jag har längtat efter någon att fläta håret på, någon att älska villkorslöst

– Hon är helt perfekt, säger mamma Hannah och tar upp Ebba i famnen.

Hannah och Jesper har alltid drömt om barn, Jesper arbetar med barn och har länge velat bli pappa och Hannah har alltid varit övertygad om att hon skulle bli en ung mamma.

– Jag har längtat så efter barn. Jag har längtat efter någon att fläta håret på, någon att älska villkorslöst. Jag har till och med längtat efter att vabba, säger Hannah med ett snett leende.

För en utomstående ser den lilla familjen lycklig ut, en pappa som smeker bebisens mjuka hår, en mamma som håller en hand över pappans hand.

Elva år lång kamp för att bli föräldrar

Men vägen hit har varit svår, kantad av besvikelser och full av sorg och tårar. Det har varit en elva år lång kamp för att få bli föräldrar. De har drabbats av missfall och tagit hjälp av all tänkbar medicinsk expertis. Hannah har genomgått hormonbehandlingar och äggdonationer. Men läkarna har stått handfallna, inget embryo har fäst och ultraljudet har aldrig visat ett litet pickande hjärta.

De har gjort allt, men det har inte räckt för att få barn.

– Att vara barnlös är fruktansvärt. Men att se Hannah under de här åren har varit mycket värre. Att se hennes sorg, se hennes längtan, se henne kämpa med känslorna när alla vänner har fått barn, det har varit hemskt. Jag har velat ta hennes plats, ta hennes smärta, säger Jesper.

De började fundera på adoption och påbörjade en utredning, men kände att det var för psykiskt påfrestande och tog för lång tid.

De ansökte om att få bli fosterhemsföräldrar och blev tilldelade en nyfödd flicka som skulle adopteras bort. I sex månader var de föräldrar till Felicia. I sex månader tog de hand om, knöt an till och älskade Felicia som sitt eget barn.

Sedan kom bakslaget. Den biologiska mamman ändrade sig, och trots löfte om framtida adoption återlämnades barnet. Jesper och Hannah var tillbaka på ruta ett, barnlösa men med en längtan större än någonsin.

Josephine såg hur vännerna längtade efter barn

Barndomsvännen Josephine har följt deras resa, sett deras sorg och torkat deras tårar.

Josephine och Hannah lärde känna varandra i lågstadiet när de spelade fotboll ihop och sedan dess har vänskapen hållit i sig.

– Vi har gjort allt tillsammans, alltifrån att leka som barn till första tonårsfesten och till att resa ihop som vuxna. Vi är nära vänner och ses ofta. Det har varit svårt att stå bredvid och se deras kamp, säger Josephine.

Hon råkade läsa en artikel om surrogatmödraskap och ett frö såddes i henne. Kanske kunde hon hjälpa?

– Alla barn älskar Jesper och Hannah, de förtjänade att bli föräldrar.

Att vara barnlös är fruktansvärt. Men att se Hannah under de här åren har varit mycket värre

När fosterhemsflickan togs ifrån dem kände jag att det fick räcka, en människa klarar inte hur många motgångar som helst. Jag sa att jag ville hjälpa dem att bära deras barn, jag bad dem att låta mig hjälpa till.

Josephine har två egna barn och hon och maken Henrik vill inte ha fler barn. Hon har haft lätta graviditeter, smidiga förlossningar och mår ”magiskt bra” som gravid. Men ändå.

Hur orkar man genomgå en graviditet och en förlossning åt någon annan?

– För mig var valet lätt. Jag skulle bara bära barnet i nio månader, medan de får ett nytt liv. De får någon som en dag tar sina första steg, någon som säger ”jag älskar dig, mamma”, någon som vinkar på första skoldagen. Då kände jag, herregud, en graviditet går blixtsnabbt jämfört med hur mycket de får.

Josephines man Henrik stöttade hennes val.

– Han har också suttit och gråtit med Hannah och Jesper och förstod att jag ville hjälpa.

Också deras barn Nelia och Elton förstod.

– Vi förklarade att bebisarna alltid dör i Hannahs mage. Elton, som då var nio, föreslog själv att bebisen skulle bo i min mage istället. Han sa att jag skulle bli hans hjälte om jag gjorde det. Han berättade för alla, från syslöjdsfröken till tanten i kassan på Ica, att jag bar en annan kvinnas barn.

Att barnet i mammas mage sedan skulle lämnas bort till Hannah och Jesper accepterade de direkt.

– De har aldrig tänkt att barnet ska vara hos oss, utan de förstod att det är Hannahs och Jespers barn som vi bara passar för att hon ska överleva.


Läs mer i serien MAMMA PÅ TRE OLIKA SÄTT: My fick sin lillasysters ägg – så funkar äggdonation 

Åkte till Cypern för att genomgå äggdonation

I september förra året åkte Josephine, Hannah och Jesper till Cypern för att genomgå en äggdonation. I Sverige är altruistiskt surrogatmödraskap (surrogat som görs utan egen vinning) inte olagligt, men det är heller inte tillåtet att utföra inom svensk sjukvård. På en klinik på Cypern sattes därför ett donerat ägg in, befruktat med Jespers spermier, och det lyckades på första försöket.

När de satt på planet hem till Sverige bar Josephine Hannahs och Jespers barn i sin mage. Snart började magen synas.

– Jag bor i en liten by och valde att vara öppen. De flesta tyckte att det var fantastiskt, men visst har några opponerat sig och vissa undrade hur jag skulle känna när jag lämnade ifrån mig barnet. Men jag har aldrig sett det så, jag tänker att jag lämnar tillbaka Hannahs och Jespers barn, jag bara passar det i min mage i nio månader.

Trion skrev ett avtal för att alla parter skulle vara säkra på vilka regler som gällde. Där skrev de utförliga instruktioner för vad som skulle hända om Josephine blev sjukskriven under graviditeten, vad som skulle hända om barnet inte var friskt och klargjorde vem som skulle vara barnets vårdnadshavare när det väl fötts.

– För mig var det en trygghet. Jag ville absolut inte ha ett tredje barn och avskrev mig allt ansvar. Jag litar på Hannah och Jesper till 100 procent, men det kändes ändå skönt att klargöra vissa saker, säger Josephine.

Det innebär ett altruistiskt surrogatmödraskap

Detta fall av surrogatmödraskap beskrivs som altruistiskt. Alternativet, så kallade kommersiella surrogatmödraskap, har mött kritik just för att den ekonomiska vinsten kan generera en marknad där kvinnor riskerar att utnyttjas.

Jesper och Hannah betalade Josephines omkostnader, som vitaminer och gravidkläder, men ingenting utöver det.

– Jag gjorde det helt för deras skull, säger Josephine.

I nio månader delade hon sedan blodomlopp med ett annat pars barn. Hon kände sparkar och såg magen växa.

– Jag var inte gravid i huvudet den här gången. Det är inte samma känsla i kroppen att bära sitt eget och någon annans barn. Med mina egna har jag varit så känslomässigt engagerad, jag planerade hur jag skulle vara som mamma och tänkte ständigt på barnet i magen. Men med Ebba stängde jag av känslorna, jag längtade inte efter att hålla henne i min famn när hon var ute, till exempel.

De flesta tyckte att det var fantastiskt, men visst har några opponerat sig och vissa undrade hur jag skulle känna när jag lämnade ifrån mig barnet.

När hon kände sparkarna inne i magen kände hon glädje, men en annan sorts glädje.

– Jag var glad att hon verkade stark, men jag knöt aldrig an till henne.

Graviditeten flög iväg. Tillsammans gick de på MVC, lyssnade på hjärtljud och tittade på ultraljud. Hannah och Jesper spelade in sagor och sånger som Josephine dagligen spelade upp för magen för att bebisen sedan skulle känna igen mammas och pappas röst.

”Mental anspänning att bära någon annans barn”

Alla tre delade de också ordlöst oron för att något skulle gå fel.

– Det var en mental anspänning att bära någon annans barn. Jag kunde Jespers och Hannahs historia och visste hur de längtade. Det fick helt enkelt inte gå fel, säger Josephine.

För att göra förlossningen så smärtfri som möjligt valde Josephine att föda med planerat kejsarsnitt, och den 11 juni 2018 kom Ebba Hannah Josephine Rehn till världen.

Josephine försökte förbereda sig på olika scenarion.

– Man är inte bara hjärna vid en förlossning, man är en kropp fulltankad med hormoner också. Jag var beredd på att kroppen kunde börja skrika efter en bebis.

Operationsrummet var enkelt inrett, luktade av bakteriedödande medel och Josephines mage kläddes in i gröna, sterila operationsdukar.

Hannah och Jesper satt vid huvudändan av operationsbordet.

– Jag hade velat byta plats med henne alla gånger. Oron, smärtan och rädslan för att något skulle gå fel skulle jag velat ta, säger Hannah och fortsätter:

– Det kändes som om jag intog pappans roll eftersom jag stod bredvid. Men ändå stod det helt klart för mig att det var jag som skulle bli mamman.

”Elva års längtan var över – vi grät och kramades”

Läkaren snittade Josephine och Ebba lyftes ut.

– När vi såg henne första gången var det något som brast inom mig, elva års längtan och väntan var över. Vi grät och kramade om varandra. Det var mitt livs största lyckorus, säger Jesper.

– Det går inte att förklara alla känslor jag kände. Jag får än idag nypa mig i armen, tänk att jag är mamma, tänk att jag får uppfostra ett barn, säger Hannah.

Efter förlossningen övermannades Josephine av en stor trötthet, men den fysiska abstinensen efter ett barn uteblev.

– För mig har det aldrig funnits på kartan att Ebba skulle vara mitt barn. Jag kände ingen saknad efter henne. Däremot kändes det som om jag gick på ett lyckohormon som kom av Hannahs och Jespers lycka. De bombarderade mig med bilder på Ebba. Det kändes bra. Trots att jag burit Ebba känns det inte som om jag känner henne, men jag hoppas att vi får en nära relation i framtiden, säger Josephine.

På Ebbas namngivning kom många för att tacka Josephine och hon minns särskilt hur Jespers 93-åriga farmor tackade henne med glädjetårar i ögonen.

– Det här har varit världens egoboost. Jag har känt mig som Moder Teresa. Det är så många som blivit så glada över att jag faktiskt har gjort detta.

Hannah och Jesper befinner sig nu mitt i bebisbubblan, med vaknätter, blöjbyten och barnvagnspromenader. Och älskar det.

– Jag har längtat efter allt det här. En vaknatt gör mig ingenting, säger Hannah.

Hon pussar Ebba på huvudet, drar henne intill sig. Jesper rättar till Ebbas strumpa som håller på att halka av.

– Det är en obeskrivlig känsla, tänk att någon ville göra detta för oss. Vi har äntligen blivit en familj på riktigt, säger Hannah och Jesper.

Så funkar surrogatmödraskap

Ungefär 500 barn i Sverige har fötts via surrogatmödraskap, enligt intresseorganisationen Föreningen för surrogatmödraskap, men siffran är osäker eftersom ingen nationell och officiell statistik förs. Majoriteten föds via kommersiellt surrogatmödraskap, och bärs då av mödrar från till exempel Ukraina eller Georgien.

Regeringen slog i februari fast att Sverige inte ska tillåta surrogatmödraskap i den svenska sjukvården, av hänsyn till barnets och kvinnans bästa. Men det finns inget uttryckligt förbud mot surrogatmödraskap – dock är det olagligt att genomföra inom den svenska sjuk­ vården, vilket får till följd att många åker utomlands.

Frågan delar Sverige politiskt. I dagsläget är Liberalerna, Centern och Moderaterna för altruistiskt surrogatmödraskap.

Så går surrogatmödraskap till

En surrogatmamma föder barn åt ett par eller en ensamstående förälder som inte kan få barn på egen hand.

Vad är är altruistiskt surrogarmödraskap?

Surrogat­ mamman tjänar inga pengar på att bära och föda barnet, utan gör det av fri vilja för en vän, syster eller kanske en nära släkting (som Josephine i artikeln). I vissa fall kan surrogatmamman få ersättning för förlorad arbetsinkomst eller andra kostnader direkt kopplade till graviditeten.

Vad är kommersiellt surrogarmödraskap?

Surrogatmamman får ekonomisk ersättning, och i vissa fall kan detta vara en betydande inkomst för kvinnan. Kritiker menar att denna typ av surrogatmödraskap riske­rar att exploatera och utnyttja kvinnor i fattigare länder.

Vad är fullständigt eller partiellt surrogatmödraskap?

Fullständigt surrogat­ mödraskap innebär att ett redan befruktat ägg förs in i surrogatmammans livmoder. Ägget och spermierna kommer då från de tilltänkta föräldrarna. Partiellt surrogatmödraskap innebär att surrogatmammans egna ägg befruktas med spermier från den ena föräldern.

Så ser det ut i andra delar av världen

  • Georgien, Grekland, Ryssland, Ukraina och ett fåtal stater i USA tillåter kommersiellt surrogatarrangemang för svenskar.
  • Cypern tillåter inte kommersiellt surrogatmödraskap men kan bidra till att skapa embryon och återinföra dessa i en svensk altruistisk surrogatmoder.
  • Kanada tillåter endast altruistiskt surrogatmödraskap för utländska medborgare.
  • Indien, Nepal, Kambodja och Thailand har förbjudit surrogatmödraskap för utlänningar. Thailand förbjöd det sedan ett australiensiskt par ratat ett surrogatbarn med Downs syndrom och valt att bara behålla hennes tvillingsyster.
  • Frankrike, Italien och Tyskland har ett totalförbud.

Läs mer i serienMAMMA PÅ TRE OLIKA SÄTT: Emily, 39: Jag frös in mina ägg när jag blev singel