Hanna är 28 år och har alltid vetat att hon inte vill bli mamma. Nyligen beställde hon tid för att sterilisera sig. – Lika viktigt som det är för andra att skaffa barn, lika viktigt är det för mig att veta att jag inte kan bli gravid.

H

anna har precis kommit hem från jobbet som makeupartist. Hon har två jobb, ett som egen företagare i skönhetsbranschen och ett som kock. Hon är lite trött efter dagens arbete, men när hon börjar berätta om varför hon vill sterilisera sig blir hon snabbt ivrig och engagerad.

Hon väljer att berätta öppet om sitt beslut eftersom hon tycker att det är viktigt. Inte minst för rätten att få vara den man är, även om det går på tvärs med samhällets normer.

Tatuerad från huvud till fötter är hon van vid att sticka ut. Hon har lärt sig acceptera att folk tittar, och ibland dömer henne på förhand. Men att stå till svars för sina livsval är svårare att hantera.

– Jag vill inte se ut som alla andra, inte leva som alla andra. Istället tror jag stenhårt på att man måste få vara och göra som man själv vill antingen det handlar om utseende, sexuell läggning eller livsstil.

Hanna har aldrig drömt om att bli gravid

För till skillnad mot många andra har Hanna aldrig närt drömmen om att bli gravid eller hålla en egen bebis i sin famn. Tvärtom är enbart tanken på att bli gravid ångestframkallande.

– Det kanske låter jättekonstigt men jag vill inte att det ska kunna hända eftersom jag har en så stark känsla av att jag inte vill ha ett barn.

För två år sedan började hon processen för att sterilisera sig. Det var ingen speciell händelse som låg bakom. Bara en känsla av att ta tag i det som funnits i hennes tankar så länge.

Jag vill inte se ut som alla andra, inte leva som alla andra.

Innan någon får sterilisera sig måste personen ha fyllt 25 år och ha testat alla preventivmedel som finns, för att minska risken för ett felaktigt beslut.

– Jag tycker det är jättebra att det finns en åldersgräns så att man verkli­gen får tid att tänka efter ordentligt. Även om man inte vill ha barn just då så kan det ju ändras med tiden, säger hon.

Många ifrågasätter hennes beslut

Många som Hanna träffar ifrågasät­ter hennes beslut. Framförallt vad hon ska göra om hon ångrar sig. Själv hyser hon inga tvivel. Hon har så länge varit övertygad om att det här är rätt.

– Jag är så bestämd som man kan bli och ingenting skulle kunna få mig att hoppa av min köplats. Jag är 28 år nu och barn finns inte med i min framtid överhuvudtaget.

Hon vill inte påstå att saker aldrig kan ändras, men det påverkar inte hen­nes beslut.

– Om jag mot all förmodan skulle vilja ha barn i framtiden så finns det ju faktiskt väldigt många barn som behö­ver föräldrar. Då får jag väl adoptera, det ser jag inte som något stort problem.

Hanna står i kö för sterilisering. Det kan ta upp till något år.

– Det spelar ingen roll hur lång tid det tar – det känns inte alls jobbigt, för hu­vudsaken är att jag vet att det blir av nu.

”Det blir jättemycket reaktioner”

Den kommande steriliseringen är inte det första hon tar upp när hon träf­far nya människor. Men när hon berät­tar rör det garanterat upp känslor. För det är långt ifrån okontroversiellt att säga att man inte vill ha barn.

2000 kvinnor steriliserar sig varje år i Sverige

En sterilisering är en enkel rutin­ operation som går snabbt, men ingreppet är inget hundraprocentigt skydd mot graviditet.

Ungefär 2 000 kvinnor väljer att sterilisera sig varje år.
Möjligheterna till sterilisering skiljer sig beroende på var man bor i landet. Från att vara gratis i ett län till att kosta upp­ emot 10 000 kronor i ett annat.
Kvinnlig sterilisering innebär att ägg­ ledaren skärs av eller blockeras för att förhindra passagen från äggstockarna till livmoderhålan.

Komplikationer är sällsynta men det händer att man ångrar sig. En liten risk finns för något tidigare klimakterium.
Risken för äggstockscancer minskar efter sterilisering.

– Ja, gud ja, det blir jättemycket reaktioner.

De som reagerar hårdast är föräldrar. Ofta spelar Hannas relativt låga ålder in i kritiken.

– De säger att jag är för ung och inte kan veta vad jag vill. Andra frågar hur man kan vara så dum att man väljer bort det finaste man kan få i livet? Som om det vore en absolut sanning för alla.

Ibland har hon funderat på hur de som kritiserar henne skulle reagera om hon vände på resonemanget. Om hon skulle ifrågasätta hur de kan välja bort friheten att göra vad som helst, när som helst.

– Fast det skulle jag aldrig göra. Jag gläds när folk skaffar barn. Kanske ser de mitt beslut som någon sorts kritik mot deras livsstil, men så är det verkli­gen inte.


Läs också: ”Vi är frivilligt barnlösa” 

”Jag bryr mig om människor, men vill ändå inte ha barn”

Tanken på att bli gravid är skräm­mande, men Hanna tycker inte illa om barn. Tvärtom tycker hon att det är kul att umgås med ”kids” och är säker på att hon skulle kunna bli ”en asgrym morsa”.

– Jag bryr mig väldigt mycket om människor och har en bra människo­syn, men jag vill ändå inte ha barn.

Beslutet att inte skaffa barn beror del­ vis på hennes tuffa bakgrund. När Hanna växte upp var båda föräldrarna alkoholister. Hon fick inte vara barn på riktigt, utan tog tidigt ett stort ansvar för alla andra.

På halsen finns en tatuering med texten. ”Sober Life”. Den betyder något speciellt för Hanna och satte punkt för ett struligt liv med missbruk.

Folk måste liksom fatta att barn inte är livets mening för alla

Fick hjälp med sitt missbruk

Från tidiga tonår var hennes liv tidvis turbulent och problematiskt. Det fick ett slut när Hanna var 21 år och tvångsomhändertogs för att få hjälp med sitt missbruk. Mamman, som numera är nykter, har varit en stöttepelare i Hannas liv sedan dess. Idag är Hanna stolt över sig själv.

– Det handlar bara om att vilja. Och tragiskt nog om att hamna allra längst ner, där man inte orkar mer, för att ta tag i sitt liv.

Nu fick hon bokstavligen livet till­baka. Efter att ha levt som i en dimma kunde hon gå ut genom dörren och fascineras av att träden var så gröna.

Att Hanna fick ta hand om andra under uppväxten har påverkat hennes val att sterilisera sig.

– Nu när det äntligen ordnat upp sig så vill jag bara få ta hand om mig själv. Hanna går i terapi idag, att bearbeta allt som hänt under så många år kom­ mer att ta lång tid.

I tidigare relationer har hon alltid varit tydlig med att hon inte vill ha barn. Om hon träffat någon vars största dröm varit att få barn har det varit bättre att bryta relationen. Hennes senaste förhållande sprack delvis på grund av det.

– Det skulle vara taskigt att beröva någon att bli förälder, det har jag inte mage till.

Hennes partner vill inte heller ha barn

Sedan ett år tillbaka lever hon i en relation. Kärleksrelationen är relativt ny, men paret var vänner i åtta år innan det blev något mer.

Läkaren om vilka som steriliserar sig

Enligt Susanna Ericsson, läkare på Karolinska sjuk­husets kvinnoklinik, är det framförallt två grupper av kvinnor som tar beslutet att sterilisera sig.

Den ena gruppen är yngre kvinnor som inte vill ha barn.

– Det kan bero på att man inte vill att genetiska sjukdomar i famil­jen ska föras vidare. Det kan också handla om att man av olika skäl inte har någon barnönskan, säger hon.

Den andra gruppen är kvinnor 35+ som har barn och inte vill ha fler.

– Hos kvinnor som haft komplicerade förlossningar och kanske gjort flera kej­sarsnitt kan livmoderväggen vara så tunn att nästa graviditet kan bli farlig. Då kan man bli rekommenderad av sjukvården att sterilisera, säger Susanna Ericsson.

– Vi känner varandra utan och innan och han vill inte heller ha barn, så det känns perfekt.

Hanna beskriver sig och sambon Sebastian som fria personer som vill ha möjlighet att göra vad de vill, när de känner för det. Sebastian stöttar Hannas beslut att sterilisera sig. Många undrar varför inte han gör det istället.

– Han får ju göra det om han vill men jag skulle ändå sterilisera mig, för det handlar om min kropp. Dessutom vet man ju aldrig vad som händer i framtiden.

Hon är säker på att steriliseringen kommer att vara positiv för båda.

När den är gjord ser hon fram emot att slippa den ständiga oron över att bli gravid.

– Jag tror att jag kommer att känna mig mycket gladare och friare, och mitt sexliv kommer garanterat att bli roligare och enklare.

Ska jag föda barn för att jag tycker synd om någon annan, det är ju jättekonstigt?

Familjen stöttar hennes beslut

Även Hannas familj stöttar hennes beslut. Pappan tycker att det är modigt att hon vågar gå sin egen väg medan mamman är lite orolig över att hon ska ändra sig. Men Hanna är övertygad om att det är rätt beslut.

Den märkligaste reaktionen hon mött är att hon borde tänka på andra som av olika anledningar inte kan få barn. Hanna skulle kunna tänka sig att skänka bort sina ägg innan hon steriliserar sig men vill inte känna skuld för de barnlösa.

– Ska jag föda barn för att jag tycker synd om någon annan, det är ju jättekonstigt?

– Folk måste liksom fatta att barn inte är livets mening för alla.


Läs också: Kvinnor tar över mer och mer – vad ska vi ha männen till egentligen? 

NUVARANDE Hanna, 28: ”Jag har valt att sterilisera mig”
NÄSTA Så nyttiga är popcorn jämfört med en morot (du kommer bli förvånad)