Helena, 47, sitter i corona-karantän: ”Jag blev smittad på semestern”
Helena är inne på sin tredje vecka i karantän. Hon smittades troligen av coronaviruset på sportlovsveckan när familjen var i de italienska alperna. ”Allt förändrades när coronan flyttade in i familjen”, säger hon.
Eftersom Helena, som bor i Stockholm, ännu inte är symtomfri, gör amelia intervjun via telefon.
Hur mår du?
– Jag mår bra, jag har bara lite feber. Men livet i karantän är ökentråkigt.
Hur känns det att ha covid-19?
– Det är lite svårt att beskriva. Mina symtom kom smygande. I början hade jag aldrig stannat hemma från jobbet om jag inte var tvingad, men jag hade skippat min träning. Sedan fick jag feber och ont i bröstryggen.
Det var troligen under sportlovsveckan i den italienska skidorten Cervinia, som Helena smittades av coronaviruset. Själv tror hon att det kan ha varit i kabinen i liftsystemet. Eftersom det blåste kraftigt de här dagarna var nämligen flera av de vanliga liftarna stängda, så trycket blev hårt på kabinerna. Många människor trängdes ihop i varje kabin, och de stod tätt intill varandra.
Helena
Ålder: 47.
Familj: Man och två barn.
Bor: I Stockholm.
Gör: Är affärsutvecklare.
Några dagar in på semestern kom larmen om att flera personer hade blivit sjuka av det nya viruset i Italien. Men i skidorten pågick aktiviteten som vanligt. Det var mycket folk i rörelse, berättar Helena. Själv försökte hon och familjen att vara lite försiktiga, för nu började även svenska medier rapportera allt mer om det nya viruset. De internationella nyhetssajterna, som CNN, var fortfarande mest inriktade på Kina och de italienska nyheterna var svåra att följa på grund av språket.
– I mitten av sportlovsveckan började vi resonera kring om vi kunde lämna tillbaka vår hyrbil på en annan ort, säger Helena.
Då hade de fått information om att det fanns riskområden i Italien som de skulle passera på sin väg hem från Cervinia till Milano. Men de ändrade inte sina resplaner. De skulle ju bara ta hyrbilen till Milano och sedan ta sig vidare till flygplatsen.
– I efterhand kan det tyckas naivt, men då var läget annorlunda än det är idag.
På kort tid förvärrades situationen i Italien. När familjen skulle åka tillbaka till Milano för att ta flyget hem till Sverige hade något hänt. Plötsligt var det tomt med folk. På den lokala pizzerian utanför Milano, som deras hotell hade tipsat dem om, var Helenas familj det enda sällskapet i hela restaurangen. Och på flygplatsen den söndagen var det väldigt lugnt.
– Det brukar vara köer, och massor med folk som ska checka in skidor, men det var toklugnt.
Då blev det tydligt för oss att det vi läst om corona var på riktigt här – och att vi var mitt i det.
Planet hem var halvfullt.
– Blev jag inte smittad i kabinen så blev jag det av mannen bakom mig på flyget som satt och hostade, säger Helena.
Corona-symtomen kom smygandes
Väl hemma igen hamnade Helena i karantän – inte på grund av sitt hälsotillstånd, utan för att hennes arbetsgivare krävde det. Även Helenas man jobbade hemma eftersom också hans arbetsgivare rekommenderade hemmajobb om man varit i en smittad region.
Helena skulle bli den första i sin familj att känna av smittan, men än så länge hade ingen i familjen några symtom. Barnen gick i skolan som vanligt.
Jag känner att jag är källan till det onda i familjen
Det var först några dagar senare som Helena började bli sjuk. Hon fick feber och kände sig mer andfådd än hon brukar.
– Jag har en pulsklocka på armen och såg att jag lättare fick en hög puls.
Hon fortsätter:
– Normalt sätt känner man ju inte sina lungor, och jag hade inte ont i lungorna – men nu kändes varje andetag.
Helena gjorde precis som man ska och kontaktade sjukvården via 1177. Hon blev uppringd och fick en tid för provtagning på Danderyds sjukhus. Helena uppmanades att köra dit i egen bil, möttes av en person i skyddsutrustning och blev topsad i näsan. Allt var över på några minuter.
Helena berömmer bemötandet från vårdpersonalen:
– Jag beundrar folk som jobbar inom vården. Alla vet exakt vad de ska göra. De är lugna, de har ett tydligt fokus och de är extremt proffsiga. Jag har en enorm tillit till vårdpersonalen.
När infektionsläkaren ringde upp henne 48 timmar senare, visste hon att hon hade fått coronavirus, eller covid-19 som själva sjukdomen kallas.
– När jag såg det dolda numret så visste jag, för de ringer bara de som är positiva. På ett sätt var det ganska skönt, nu visste jag vad mina symtom berodde på.
Trots att hela familjen varit i Italien var det bara Helena som testades. Nu hade nämligen rutinerna för vilka som skulle testas ändrats.
– Även om det bara var jag som testades så var troligen hela min familj smittad.
Och nu förändrades livet. Läkaren informerade Helena om att hon nu löd under smittskyddslagen och att hon måste se till att inte utsätta andra för smitta.
Vad fick coronabeskedet för konsekvenser?
– Jag förstod att det här är allvar. Jag har en sjukdom som kan utsätta andra för fara.
Och vad innebär det?
– Jag kan inte träffa mina föräldrar. Jag får inte handla mat. Jag får inte utsätta andra för risker. Men det är okej att ta en promenad i naturen så länge jag inte söker upp folk.
Helena är positiv till hur de svenska myndigheterna har agerat och till den kontakt hon haft med sjukvården. Och eftersom Helena och hennes familj var bland de första som drabbats av covid-19 i Sverige, kunde de snabbt få matleveranser av nätbutiker som erbjöd hemkörning av både mat och läkemedel. Detta skulle senare förändras när hela Sverige började bunkra toapapper.
Vad tycker du om att hela världen bunkrar?
– Jag kan förstå det. Det är ju en reaktion på att känna sig hjälplös. Många känner nog att de har gjort något åt situationen och mår lite bättre av att kika på sina toarullar och sin pasta. Men det sorgliga är att när hemtjänsten ska handla åt min 96-åriga granne, då finns det inget kvar i affären.
Helena konstaterar att det mesta går att lösa trots att hon är i karantän. Hennes bror har kört hem thaimat till familjen och lämnat utanför dörren. Och när hon skulle hämta ut ett paket med skor, som hon beställt på nätet, från sin lokala matbutik så ställde personalen helt enkelt ut paketet utanför affären. Helena kunde hämta det på parkeringen – utan att träffa någon annan människa.
Innan Helena fick symtom, jobbade hon från keramikverkstaden som hon delar med en kompis. Men när hon blev sjuk kunde hon inte längre vara där. Risken fanns ju att hon skulle föra smittan vidare.
– Jag sanerade hela keramikverkstaden för att jag inte ville att min kompis skulle bli smittad. Om man har varit i en keramikverkstad vet man att det är väldigt dammigt…
Helena var inte tvingad att höra av sig till de hon träffat för att kunna spåra smittan, men det kändes ändå rätt att göra det, så hon skrev en lista på alla hon träffat under sportlovsveckan.
Jag tror aldrig att vi haft så rent hemma som nu
– Det kändes lite läskigt först att ringa men jag hörde såklart av mig till de andra familjerna vi träffat i Italien, det är ju barnens kompisar.
Och reaktionerna var positiva.
– Alla var vänliga, och tacksamma för att jag berättade, men vi var ju alla i samma situation så det var ingen som var direkt förvånad.
Men andra har reagerat starkare.
– När jag gick min vanliga promenad häromdagen, mötte jag en mamma till en klasskamrat till min dotter, och hon gick en omväg på flera meter från mig.
Och okunskapen om smittan är stor.
– En annan klassförälder var helt övertygad om att min dotter hade smittat hennes son med coronavirus. Trots att min dotter inte ens hade symtom när hon var i skolan.
Hur är livet i karantän?
– Det är extremt tråkigt och väldigt frustrerande. Vi är en aktiv familj, och i vanliga fall har barnen flera aktiviteter så det här är annorlunda. Nu är vi alla hemma hela tiden. Jag får ta promenader men jag får inte stanna och prata med någon.
Hur har det påverkat dig?
– Sedan jag fick feber har vi haft väldigt lite fysisk kontakt i familjen. Vi brukar vara väldigt kramiga i vanliga fall. Nu har coronan flyttat in hos oss, så det är nästan som social distansering inom familjen.
Hur menar du?
– Även om vi garanterat redan har smittat varandra så håller vi ett litet avstånd till varandra.
Det låter kanske konstigt men det här är en väldigt speciell situation, och det är läskigt med corona.
– Jag känner också att jag är källan till det onda i familjen. De andra har säkert fått coronavirus men de är inte testade. Kan jag ge dem mer corona...?
För att få livet i karantän att funka har Helena fasta rutiner för sina dagar. En promenad på morgonen, en efter lunch och en på eftermiddagen. Hon har tre olika rundor som hon går, alla är ungefär tre kilometer. Och det finns inget dåligt väder.
– Promenaderna är livsviktiga för mig, att få komma ut är A och O.
Hon lyfter också fram tålamod som en viktig egenskap när man hamnar i karantän.
– Första veckan jobbade jag från keramikverkstan, då var det bara lite konstigt. Andra veckan blev jag testad, då var fokus på hur gör vi nu, hur mår vi. Den här veckan känner jag bara att det är ökentråkigt.
Och när arbetsdagen med hemmajobb och hemuppgifter från skolan är över, är det som vilken kväll som helst – förutom att alla är hemma...
– Jag tror aldrig att vi haft så rent hemma som nu.
Vad längtar du mest av allt efter just nu?
– Att få krama min mamma och pappa. Jag har stått utanför deras hus och vinkat så att de kan se att jag mår bra, men jag vill väldigt gärna träffa dem. Och så fort jag är immun ska jag hjälpa mina äldre grannar att handla.
När är din sista dag i karantän?
– Jag vet inte. Jag har fortfarande lite känningar och så länge man har symtom så ska man vara hemma.
Så klarar du livet i karantän – Helenas bästa tips
Vad är coronavirus?
LÄS OCKSÅ: Är det corona, förkylning, pollenallergi eller influensa? Så skiljer sig symptomen
