Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Lura kroppen att gå ner i vikt – går det?

Ny forskning tyder på att vi har en inbyggd våg – i benen. En våg som säger till hjärnan när det är dags för extra pasta – eller när vi bör hålla igen. Låter det galet? amelia dyker ner i senaste viktforskningen.

Tänk om det vore så smart att kroppen själv kände av om den vägde för mycket eller för lite och reglerade vår aptit utifrån det. Nu har ny svensk forskning faktiskt kommit fram till att så skulle kunna vara fallet.

John-Olov Jansson, professor i fetmaforskning.
John-Olov Jansson, professor i fetmaforskning. Foto: Cecilia Hedström

– Vi satt och filosoferade och tänkte att det vore lite konstigt om kroppen inte har några mekanismer för att hålla kroppsvikten konstant. Den borde ha en uppfattning om hur mycket den väger, mäta det och anpassa det, säger John-Olov Jansson, som är professor i fetmaforskning på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Han forskar nu tillsammans med Claes Ohlsson, som är professor i benforskning, kring just detta.

– Vi har ju många kroppsfunktioner som hålls konstanta. Temperaturen, till exempel, släpper kroppen inte upp eller ner om vi inte är sjuka och får feber. Det är likadant med blodsockernivåerna. Därför borde det vara så att också kroppsvikten hålls konstant, säger Jan-Olov.

Går det att gå ner i vikt genom att lura underbenen?

För att något ska kunna hållas konstant måste det förstås mätas. Installerar du en termostat hemma hos dig behöver den också en termometer som mäter temperaturen för att veta när den ska höja värmen och när den ska sänka. En farthållare i bilen accelererar eller bromsar när hastighetsmätaren börjar sjunka eller stiga.

– Det borde vara likadant med kroppsvikten, säger John-Olov Jansson. Min kollega Claes berättade för mig att för benforskare är det välkänt att om underbenen får mer vikt på sig ökar benmassan där. Det är ju naturligt att om man är tyngre behöver kroppen staga upp. Och om det nu är så att benmassan i underbenen ökar på grund av en stigande vikt, skulle det inte också kunna vara så att de kan mäta kroppsvikten? Och om de kunde det, borde de då inte skicka upp den informationen till hjärnan och meddela att nu är det dags att äta lite mindre om vi blivit för tunga?

Så de två professorerna inledde försök på möss. Gnagarna belastades med vikter och studerades sedan. Resultatet? De började genast äta mindre, och efter två veckor hade de gått ner ungefär lika mycket som den extra tyngden. När den sedan togs bort började försöksdjuren att äta mer igen och gick tillbaka till sin ursprungliga vikt.

Vår inre våg borde vara inställd på en hälsosam vikt

– Vi tror att hos de människor som håller sin vikt, och det är många som håller den konstant från 20 till 70 års ålder, är det samma mekanism som gör att de håller sin vikt konstant. Blir de lite för tunga reagerar kroppsvågen och så skickar underbenen upp signaler till hjärnan om att äta mindre, säger John-Olov Jansson. Vår inre våg borde vara inställd på en hälsosam vikt. Att vara ganska smal var naturligt när vi var kringvandrande nomader som fiskade, jagade och plockade bär och svamp.

– Att vara smal är den naturliga vikten ändå. Vår hypotes är att kroppen känner av om den är tyngre och vill minska födointaget, och om man är för lätt så ökar man det.

Men det borde ju innebära att ingen skulle kunna bli överviktig?

– Ja, men om man sitter så mycket i stolar som vi gör nuförtiden, då får den inre vågen ett falskt, för lågt värde och tror att vi är lättare än vi är, vilket leder till att äter vi mer. Mycket stillasittande kan alltså medföra att den här mekanismen inte aktiveras. Vågen tror att vi väger mindre än vad vi egentligen gör och kroppens system sätts ur spel.

– Har man på en tung väst skulle man kunna lura kroppen åt andra hållet så att den tror att vi ska äta mindre. Vågen skulle känna av den ökade vikten, och då kommer vi att äta mindre och därmed väga mindre.

Viktnedgång med viktväst kan vara nyckeln

Hur går ni vidare nu?

– Vi gör en klinisk studie och tittar på hur människor reagerar om de får på sig en viktväst på tio kilo. I övrigt ska de leva som vanligt, vi vill se effekten av att bära en tung väst.

Hur kommer ni att kunna använda er av resultaten, ska alla med lite övervikt gå omkring med viktväst i framtiden?

– För det första är vårt syfte att förstå hur kroppen fungerar. Vi vill förstå vilka mekanismer och signalsubstanser som påverkar vikten, men drömmen är förstås att kunna påverka dem. Tänk om vi kunde ta fram ett viktväst- eller ryggsäckspiller som en överviktsmedicin!

 

amelia testar: en dag med viktväst

TÄNK PÅ!

Viktvästar av den här typen är inte avsedda för en hel dags användning, utan vid enskilda träningstillfällen för att maxa effekten.

Forskare tror att vi med hjälp av ett yttre viktpåslag kan lura kroppen att gå ner i vikt. Men hur lätt är det egentligen att leva med en viktväst? amelias reporter har testat en hel, svettig dag – från frukost till kvällsträning.

06.30: Det ser ut som om jag ska ut och jaga

Jag erkänner direkt. Det börjar med att jag fuskar. Kan inte förmå mig att kränga på mig tio extra kilo direkt på morgonen, till frukost så där. Istället trär jag på mig viktvästen först när jag ska gå hemifrån. Det är tungt, och ser lite ut som om jag ska ut och jaga eller fotografera. Tar på mig en rymlig kofta ovanpå för att mitt extra omfång inte ska bli alltför iögonfallande.

07.30: Missar bussen

Promenerar ett par stationer. Det är tyngre än vanligt. Känner att knäna finns och att pulsen stiger mer än den brukar. På bussen känner jag mig lite skum med den putande viktvästen under jackan.

08.00: Trappträning

Tar de två trapporna upp som vanligt. Blir lite andfådd och funderar om jag skulle fortsätta att gå upp eller hellre ta hissen om experimentet fortgick lite längre. Vid 08.15 känner jag redan av ryggslutet och är väldigt varm. Det kommer att bli en lång dag. Vid 10.45 är jag väldigt hungrig.

VIktvästen i högsta hugg på lunchen.
VIktvästen i högsta hugg på lunchen.

11.15: Veganlunch med puckelryggTidig lunch på ett av stans trendiga veganställen. Det är ganska trångt i lokalen och jag har lite svårt att ta mig fram utan stöta till någon med min puckelrygg. Äter med god aptit en bowl och tänker inte så mycket på västen under tiden. När jag går därifrån känner jag mig dock väldigt bylsig. Och trapporna tillbaka upp till kontoret känns den här gången också i rumpan.

13.50: Sötsuget sätter in

Det var länge sedan jag längtade så mycket efter godis. Går till affären, lyckas stålsätta mig och plockar åt mig en påse satsumas. Men sedan åker jag dit ändå och köper en påse lakrits som jag trycker i mig vid skrivbordet.

14.45: Längtar efter en dusch

Får anstränga mig för att hålla ryggen och nacken rak. Annars börjar det värka både i axlar och ländrygg. Längtar till kvällen och en dusch.

16.30: Min kollega skrattar åt mig

Hon tycker att jag ser fånig ut, att det ser ut som om jag sitter med en reflexväst. Och det är ju sant. Har stannat på min plats nästan hela dagen för att undvika blickar, frågor. Har i alla fall hittat en skön hållning, så det gör inte så ont längre.

17.30: Matkassen är så tung idag

Har aldrig varit så lycklig över att hitta sittplats både på tunnelbanan och bussen.

18.00: Hemma

Men västen är kvar på. Är inte lika hungrig som jag brukar vara trots att jag väntar en stund med middagen. Äter också lite mindre än vanligt. Jag har alltid trott att jag har ganska bra hållning när jag sitter ner, men med västen på känner jag direkt att jag glider fram lite på stolen och därmed sjunker ihop i ländryggen. Men det är också väldigt lätt att känna hur jag borde sitta – med aktiverade coremuskler och rak rygg.

20.45: Det bränner i rumpan

Har tänkt mig övningar med egen kroppsvikt, som armhävningar, knäböj, utfallssteg och burpees. Idag kommer jag inte ens ner när jag gör min första armhävning, än mindre upp. Det blir några få med knäna i. Knäböjen bränner i rumpan och utfallen får låren att darra. En burpee med hopp är inte att tänka på. Ändå var det länge sedan jag blev så svettig efter ett hemmaträningspass.

21.20: Äntligen är det över

Det har gått drygt 14 timmar. Jag knäpper andäktigt upp spännena och kränger av mig min (o)vän för dagen. Jag tänker att den kan vara smart under en powerwalk, att den kanske är grym vid styrketräning. Om den har påverkat min aptit och mitt matintag under dagen är svårt att säga, vad jag framförallt tänker är att det inte är lätt att lägga på sig såpass mycket vikt och ändå försöka röra sig och göra som vanligt – det är tungt. Vad jag främst tar med mig från mitt totalt ovetenskapliga test är att jag blivit mer medveten om min hållning framför datorn, tack vare västen.

 

Foto: Istock, privat

 

Häng på amelias dans- och yogahelg med Let’s dance-vinnarna Kristin och Calle!

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Höstens roligaste helg! Den 30 november till den 1 december åker amelia till The Steam Hotel i Västerås tillsammans med Let's dance-vinnarna Kristin Kaspersen och Calle Sterner. Haka på och utmana dig själv i både dans och yoga! Läs mer och boka här.