Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Lisa, 35, lider av hetsätning: "Jag vill bli fri från detta monster"

Vi fick ett brev från en läsare. Hon ville berätta om sitt problem. Att hon hetsäter. Något hon skäms över att prata om. Men som vi vet att hon inte är ensam om. Det här är hennes historia:

"Ikväll utövar jag en strategi på min ätstörning för att hålla den borta från mig. Min strategi är att ha en aktivitet efter middagen så att middagen inte blir det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Aktiviteten är att byta däck på bakhjulet till min racercykel, så att jag kan använda den imorgon.

Jag lever med hetsätning (nix, det drabbar inte bara tonårstjejer). Hetsätning går ut på att äta stora mängder mat av olika slag under en kort tid i ett högt tempo När jag hetsäter får jag en rusande känsla i kroppen, en hatkärlek till det jag äter.

Tillfredställelsen är ögonblicklig men det ätstörda är suget efter mer. Efter middagen vill jag ha något sött, efter chokladbollen vill jag ha något salt, och så står jag och brer macka efter macka, eller hugger in på morgondagens matlåda.

När jag till sist lyckas stoppa mig, slutar det ofta med att jag tuggar i mig en morot. När jag sedan går för att sova med min uppspända mage, längtar jag efter nästa morgon då jag får gå på toa och en ny dag kan ta vid.

Jag började hetsäta i samband med att jag flyttade hemifrån för 17 år sedan. Jag har alltid tränat mycket och haft en smal kroppsform, jag får ofta komplimanger men fokuserar också mycket på min kroppsform och tycker om just den sortens komplimanger. Jag har många intressen, vilket både ger mig olika bekantskapskretsar och många valmöjligheter. Förutom dans och landsvägscykling har jag intressen som har med mat och ätande att göra: odla grönsaker, syra vitkål, laga mat, göra egna energikakor. Ibland kan "gör det själv"-andan gå till överdrift, och ibland kan det bli stressigt med allt som ska "hinnas med" - trots att allt är roligt! Och någonstans här så säger psyket ifrån, och på mig utlöser det hetsätning.

Mina intressen är i grunden bra grejer, delar av ett hålsosamt liv, men när det ska "hinnas med", blir det osunt. Jag vill inte hetsäta, jag vill bli fri från detta monster. Jag vill kunna njuta av det jag väljer, utan att känna skuld över det jag väljer bort. Jag vill ha lugna kvällar där middag är en del, men avkoppling och umgänge med vänner är en annan del.

En vanlig vecka kan jag hetsäta flera gånger, och jag märker direkt på monstret att det växer när jag känner hopplöshet och krymper när jag känner hopp om livet. Jag vill känna hopp! Och jag vet, att varje kväll jag har känt det hoppet, och undvikit hetsätning, har kroppen belönat mig med ännu mera hopp. På så vis har det blivit en god spiral, där monstret blir mindre och mindre för att en dag tystna helt.

Varför ska maten, som ger oss energi och näring, få orsaka så mycket sjukt för oss? Det finns nog med ondska i världen. Vi vill alla kunna njuta av trerätters, eller hämtpizza, pasta med tomatsås, eller vad som helst utan att det ska vara så stor grej! Vi påverkas säkert av samhällets sjuka  ideal, men samtidigt kanske vi också stänger in oss för ofta med olika självhjälpsböcker, istället för att helt enkelt prata med varandra. Lite som att man måste våga prata om sin lön med kollegorna. Vi är inte ensamma!

Jag skäms över min hetsätning, inte minst med tanke på att jag fyllt 35, men jag har ett par vänner jag har vågat berätta för, och jag tror att om vi vågar prata om det, så kan vi övervinna det där monstret som trycker ner oss. Så kavla upp ärmarna, brotta ner monstret, och vinka hej då till det, och hej till livet. Dina vänner kommer att tycka att du är världens modigaste."

_________________________________

Är du en av dem som lider i tystnad av det här? Här kan du söka hjälp och våga prata om det. 

Här kan du läsa mer om sjukdomen.