Kvinnors trygghet är en fråga som angår alla
Vi bor i ett av världens mest jämställda länder, ändå känner sig tre av fyra kvinnor otrygga när det är mörkt – och yngre kvinnor är räddast av alla, enligt amelias nya Sifo-undersökning. Men varför har det blivit så här? Vad kan vi göra åt det? Och vems ansvar är det att vända trenden? Vi bad tre experter att ge sin syn på saken.
Skriv på amelias namninsamling för ett tryggare samhälle för kvinnor. Skriv på du också!
Du hör steg bakom dig, går raskt vidare och försöker se oberörd ut – men egentligen är du på helspänn. Eftersom du inte kan gå ifrån den mörka gestalten bakom dig utan att börja springa, saktar du in och hoppas att han snart ska passera. Men han fortsätter att gå efter dig, och svänger vänster på samma ställe som du. Paniken stiger. Känner du igen dig?
Ja, antagligen. Vi har alla skyndat oss hem med andan i halsen. Eller struntat i att gå ut och jogga av rädsla för att bli överfallna.
amelias Sifo-undersökning, som bygger på svar från 1 000 kvinnor i åldrarna 25–50 år, visar att tre av fyra kvinnor känner sig otrygga när de är ute i mörkret. Var tionde kvinna går inte ut ensam när det är mörkt. Och många av de yngre kvinnorna (25–30 år) är rädda för att utsättas för våldtäkt. Bara var femte kvinna känner sig alltid trygg.
– Det här är oroväckande statistik. Ingen kvinna i Sverige ska behöva känna sig rädd, otrygg eller obekväm när hon går ut, säger advokaten och amelia-profilen Elisabeth Massi Fritz.
– Kvinnor är rädda för att bli överfallna och utsatta för sexualbrott. Men många unga som jag möter känner också stor otrygghet på grund av sexuella ofredanden, och inför att bli kallade för slampa eller hora i skolan, eller när de är ute på kvällarna.
Vad tycker du att vi ska göra åt det?
– Vi behöver högprioritera alla sexualbrott, för det är de område där de flesta kvinnor känner sig rädda och otrygga. Det gäller särskilt överfall, men det kan även handla om sexualbrott och våld från en närstående, säger Elisabeth Massi Fritz.
– Vi behöver förändra lagstiftningen, införa strängare straff för alla våldsbrott, men också ha andra attityder och värderingar inom rättsväsendet. Ett proffsigt bemötande när en kvinna gör en polisanmälan innebär att hon blir tagen på allvar, samt att hennes ärende handläggs snabbt. Finns det bevis ska det leda till åtal och prövning i domstol.
Genusforskaren Birgitta Andersson, som har tittat på kvinnors upplevelser av otrygghet i offentliga rum, säger att brottsutsattheten skiljer sig mellan den som utsätts för sexualbrott och den som utsätts för misshandel.
– Det är skuldbelagt att bli våldtagen, och en otrolig kränkning om man jämför med att någon lappar till dig. Dessutom blir den våldtagna ofta ifrågasatt. Ingen säger till den som blivit slagen i bankomatkön: ”Fast du hade ju kort kjol, och så har du haft många sexuella relationer”, säger hon.
Vi kvinnor får också i viss mån lära oss att vi ska känna oss otrygga.
– Vi är duktiga på att tala om för flickor att de inte ska gå hem ensamma sent en kväll, inte dricka för mycket alkohol och inte ha utmanande kläder, vilket innebär att kvinnan får ett eget ansvar för sin säkerhet och trygghet. Om en kvinna blir våldtagen, så är den vanligaste reaktionen inte ”vad gjorde han där en sen kväll”, utan ”vad gjorde hon där själv en sen kväll”. Det är ett strukturellt problem som vi gör om till ett individuellt ansvar, säger Birgitta Andersson.
Vad tycker du om det?
– Det är förfärligt. Indirekt säger samhället att ”vi kan inte garantera kvinnors säkerhet, så de borde hålla sig hemma”. Istället för att säga att männen borde hålla sig hemma.
Även Anita Heber, docent och forskare i kriminologi vid Stockholms universitet, ser det absurda i att lära kvinnor bete sig på rätt sätt.
– Om man ser till risken, är det inte säkert att försiktighetsåtgärderna påverkar särskilt mycket. Dessutom innebär det på något sätt att lägga ansvaret på de potentiella offren, säger hon.
Så vad ska vi göra åt det här? Jo, prata mer med pojkar, unga killar och män om synen på våld, skillnaden mellan samtyckessex och våldtäkt, och liknande frågor.
– Att vi inte gör det är ett svek även mot killarna för de behöver också få insikt och verktyg. Dessutom är det inte så roligt för en man som går bakom en kvinna att se henne byta sida, och förstå att man upplevs som en potentiell våldtäktsman. För de allra flesta män är schysta. Det här är en fråga för hela samhället, säger Birgitta Andersson.
En vanlig invändning när de här frågorna diskuteras, är att otrygghet ”bara är en känsla”, ingen reell utsatthet. Och statistiskt sett utsätts män för flest brott, och offret för okända gärningsmän är dessutom ofta en yngre man. När kvinnor utsätts för övergrepp sker det ofta inomhus, kanske hemma, och de är mer eller mindre bekanta med gärningsmannen.
En annan aspekt är att det år 2015 skedde två uppmärksammade mord på unga kvinnor utomhus – Lisa Holm i Skövde och Ida Johansson i Upplands Väsby – vilket säkert spädde på kvinnors känsla av otrygghet. Därmed inte sagt att otrygghet som ”bara känns” är irrelevant. Nej, det är en fråga vi måste ta på allvar. För hur vi känner påverkar hur samhället ser ut och hur vi lever.
– Det är ett problem när det påverkar och inskränker kvinnors beteende, och därmed också deras möjligheter, säger Anita Heber.
Så vad kan vi göra? Patrullerande poliser både förebygger brott och ökar tryggheten. Ett annat sätt att jobba med frågan kan vara att skapa trygga platser med god belysning och folk i rörelse. Men på sikt är det förstås våra attityder som är nyckeln till förändring.
– Den viktigaste frågan är att vi måste få med pojkar och män i det här arbetet, säger Birgitta Andersson.
Om man känner sig otrygg, finns det något man kan göra? Ja, säger kommunpolisen Fredrik Wallén på Norrmalm i Stockholm.
– Var mentalt förberedd. Rent statistiskt kommer du troligen aldrig att behöva försvara dig mot ett våldsamt övergrepp, men tänk ändå igenom hur du skulle agera om det hände. Hur larmar du polisen? Hur försvarar du dig fysiskt? Genom att förbereda dig mentalt ökar du din känsla av lugn och trygghet, samtidigt som du ökar dina chanser att försvara dig om det skulle hända något.
Av: Linda Newnham
