Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Tar barnen över våra liv?

Barnaktiviteter har blivit en livsstil för många mammor. Barnen dansar, sjunger, spelar fotboll och tränar konståkning. Och de skjutsas överallt. Kul eller föräldrafälla? 

Aktivitetsstressen – så ser den ut

 * 70 procent av barnen mellan 7 och 15 år idrottar minst en dag i veckan.

* I åldersgruppen 7 till 9 år har andelen som idrottar minst en dag i veckan ökat från 63 till 70 procent för pojkarna och från 54 till 59 procent för flickorna under en tioårsperiod.

* 48 procent av pojkarna och 41 procent av flickorna mellan 10 och 18 år idrottar flera dagar i veckan.

* 21 procent av flickorna och 16 procent av pojkarna mellan 10 och 18 år är på annan aktivitet som inte har med idrott att göra varje vecka.

* Bara 13 procent av pojkarna och 9 procent av flickorna mellan 10 och 18 år är helt lediga att göra vad de vill på sin fritid varje dag.

* Barn till ensamstående, i arbetarhushåll och i ekonomiskt utsatta hushåll idrottar i mindre omfattning än andra barn.

 Källa: SCB, Levnadsförhållanden rapport 116, Barns fritid och Levnadsförhållanden rapport 110, Barns villkor.

Foto: Tomas Bergman 0705925393

JA, barnen tar över våra liv, menar Annika Seger, 38 år, Umeå, ett barn med en aktivitet

"Jag tycker att det är viktigt att min tioåriga dotter får komma hem och göra sina läxor i lugn och ro utan att känna att hon måste ha tider att passa och stressa i väg till än det ena och än det andra.

 Hon bad själv om att få börja dansa när hon var sex år. Det har hon fortsatt med trots att hennes kompisar har hoppat av dansen. Det tycker jag är starkt gjort och det visar att det är själva aktiviteten som hon är intresserad av.

Nu måste vi skjutsa henne till dansen två kvällar i veckan och det tycker jag är alldeles tillräckligt. De dagarna stressar jag hem från jobbet och gör middag och sedan kör jag fem mil tur och retur till Luleå.

 Barn i dag skjutsas runt på alldeles för många aktiviteter. Jag kommer själv ihåg hur trött jag var efter skolan när jag var barn. I somras när det var uppehåll med dansen frågade jag min dotter om hon ville gå en fotbollsskola i grannbyn. Men hon ville inte, och då skulle det aldrig falla mig in att anmäla henne. Fast jag vet att det finns föräldrar som anmäler barnen först och frågar sedan. Aktiviteter är bra om det är något som barnen verkligen vill göra och det sker på deras egna villkor.

Jag tror inte att barnen blir mer socialt kompetenta för att de håller på med många olika saker. Det beror nog mer på vilken personlighet de har. En del kanske är med i en lagsport men förblir ändå inåtvända, medan andra är sociala på fritiden med kompisar.

Min dotter och hennes vänner träffas hemma hos varandra efter skolan. Vi bjuder också gärna hem andra familjer på middag på helgerna. Annars försöker vi göra saker tillsammans hela familjen när vi är lediga. Vi promenerar, fiskar och jobbar i trädgården. Eftersom vi bor på landet är det lätt för oss att ta oss ut i naturen.

Jag tror att människor i dag blir utbrända för att de gör för många saker. De ska både jobba heltid, ha ett perfekt skött hem, egna fritidsintressen och dessutom ska barnen ha en massa aktiviteter. Jag tycker att det är viktigt att föräldrarna orkar med sitt liv och får ha litet tid för sig själva. Annars töms de på energi.

Medan min dotter dansar försöker jag gå en promenad och motionera själv, men om jag skulle ha det så varje kväll skulle jag inte tycka att jag hade något liv. Jag tycker om att laga mat och värdesätter att vi så ofta det går kan ta god tid på oss att äta middag tillsammans. Min dotter gillar att vara med och laga mat, så det blir ett naturligt sätt för oss att umgås. Jag jobbar heltid och ofta hinner klockan bli närmare halv sex innan jag kommer hem från jobbet, och då behöver man de där timmarna på kvällen för att varva ner och göra saker hemma"

Foto: Tomas Bergman 0705925393

NEJ, barnen tar inte över våra liv, säger Ewa Olausson, 46 år, Umeå, fyra barn med 3–4 aktiviteter var

 "Vi har en tradition i vår familj att spela folkmusik och dansa folkdans, det var så jag och min man träffades en gång i tiden. Det har varit naturligt för oss att föra över det intresset till våra barn.

 Min äldsta dotter började inte på dagis förrän hon var fem år eftersom hon hade en yngre bror som var hemma, och då behövde hon få komma ut och träffa andra barn. Därför anmälde jag henne till en danskurs som treåring. Året därpå började hon med folkdans. Nu utbildar hon sig till folkdanspedagog och det tycker jag är fantastiskt roligt.

Själv leder jag kurser i folkdans varje onsdag som mina andra tre barn går på. En gång hade jag en elev som satt i ett hörn under hela lektionen. Jag sa till föräldrarna att det kanske var lika bra att hon slutade. Då berättade de att hon gjorde alla rörelser när hon kom hem. Det visar att aktiviteter kan ge något till barn på olika sätt.

Alla våra barn spelar också något instrument. För min man som själv är musiker är det bara roligt att ta dem till musiklektionerna och orkesterrepetitioner. Tre gånger i veckan möter han vår yngsta dotter direkt efter jobbet och tar henne till konståkningen.

Barnen har tre till fyra aktiviteter var och är upptagna alla dagar utom fredag och lördag. Min man har programmerat in alla träningstiderna i mobiltelefonen så att det piper när det är dags att hämta dem. Jag försöker vända bilåkandet till något positivt. Jag får tid för mig själv medan barnen tränar och passar på att storhandla. Och jag pratar mycket med barnen när jag skjutsar dem. I en stor familj blir det ett sätt att skapa kontakt med var och en.

Förutom dans och musik tycker vi att det är bra om barnen provar någon form av lagsport för att lära sig att samarbeta med andra. Vi har en son som är tokig i fotboll. Han drömmer nog om att bli fotbollsproffs. Jag blir som en riktig fotbollsmorsa och står och hejar på när jag ser honom spela. Sedan har vi barn som är mindre tävlingsinriktade, men det spelar ingen roll. Huvudsaken är att de har kul. Det är barnen själva som väljer vad de vill hålla på med. En del har börjat med sådant som jag och min man inte hade tänkt på som konståkning och ridning.

Det är underbart att se barn utvecklas och lära sig någonting. Det gör ingenting om de slutar sedan. Vi har till exempel en son som tröttnade på innebandy. Det viktiga är att de kommer ut och träffar andra barn samtidigt som de har roligt. Det ger dem en social kompetens som hjälper dem senare i livet.

Fredagskvällarna är däremot heliga. Då umgås vi bara med familjen.”