Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Malin Wollins bästa tips för en lyxigare vardag

Inga pengar, ingen energi, långt till våren... I mörka januari är det lätt att hamna i en svacka. Krönikören Malin Wollin vet hur du sätter guldkant på livet med nästan inga pengar alls. Inspireras, och se ljuset!

Jag är en budgetlover. Det har jag alltid varit. När jag gick i sjuan skulle alla ha Doc Martens men de kostade så många hundralappar så jag köpte kopior på Coops skoavdelning. De saknade gula sömmar och istället för att vara karaktäristiskt bulliga framtill var de sorgligt platta. Jag blev retad för de där skorna och använde dem därför bara en enda gång. 

Det var en dålig budgetinvestering.

Nu vet jag att göra rätt val. Det handlar om att fuska där det går och inte ta omvägar som gör att du kastar ett par skor för tvåhundra istället för att köpa de dyrare skorna och använda dem.

När vi köpte hus för snart åtta år sedan hette det att vi skulle vänta med renovering av kök och badrum. 

Istället blev det som det brukar bli när man flyttar in i ett slitet hus och har tittat varandra djupt i ögonen samtidigt som man lovat att man ska vänta tills man har råd: Man renoverar ändå.

Vi riktade in oss på ett minimum och klarade kök och två badrum under hundratusen.

Jag är budgetqueen. 

När jag hör om människor som har lagt trehundratusen på sitt kök tänker jag: De trehundratusen ska jag lägga på min pension som jag ska avnjuta i leopardbikini på en oupptäckt atoll. För de trehundratusen ska jag dansa med mina nakna rynktuttar i månens sken på en öde strand (för om man dansar med nakna rynktuttar blir den öde).”

"Köper tröjor för ingenting på Tradera"

Jag köper och säljer på Tradera. Blocket, Tradera och loppis, det är så ofantligt smart. Jag köper tröjor till Arvid för ingenting, jag säljer vidare barnens märkeskläder och kan lägga pengarna på nya vinterjackor. 

Det finns ett problem med Tradera dock och det är att besinna sig när man hittat ett praktexemplar. Det finns ju nämligen för det mesta bara en av varje. 

Jag hittade en manchesterjacka i retrotappning från Polarn O. Pyret som jag skulle klä min söta treåring i. Den var så fin! Jag bestämde mig för att inte gå över trehundra men när budtiden rann ut knattrade jag ursinnigt in nya siffror i budrutan. Jackan blev min för över femhundra kronor. 

Sånt händer aldrig på HM. En jacka kostar vad den kostar. Det slutar aldrig med att du i panik står och kastar hundralappar på expediten i kassan, TREHUNDRA, FYRAHUNDRA, FEMHUNDRA!

Så det kan vara klokt att bestämma ett maxbelopp och sedan hålla sig till det. De onda tankarna tar dock lätt över. ”Varför ska Agnes66 få min jacka?!”

Så mitt tips är att inte se en traderaauktion som en duell på liv och död.



Träningen och den fasta stjärten

När jag bodde i Stockholm för elva år sedan köpte jag ett  träningskort på Sats i Vasastan. Tolv månaders bindningstid och så nya  skor och kläder. Sedan gick jag på två pass (där jag såg Pernilla  Wahlgren och Peter Jöback) och sedan tröttnade jag. 

Femtusen kostade kalaset vilket för ett medelmåttigt mattesinne blir 2?500 kronor per pass. 

Aldrig mer. 



Om  jag någonsin börjar träna på gym igen så köper jag styckbiljetter tills  jag är djupt beroende av fettförbränning, då kanske jag vågar bli med  gymkort igen.

Men man måste ju röra på sig. Jag  vardagsmotionerar i trappor och när jag gör ärenden på stan, ingen kan  hinna ifatt mig. Jag sitter stilla hela dagarna så när jag kommer  utomhus måste jag röra mig FÖRSVINNANDE FORT. 

Jag cyklar också när  det är hämtning på dagis och fritids. Problemet är att skolan ligger  trehundra meter bort. Så då får man cykla JÄTTEFORT och spänna hela  stjärtmuskulaturen, rumpan får inte nudda sadeln. Jag har klockat den  där cykelturen och jag har gjort det på fyrtio sekunder från huset till  cykelstället utanför dagis. Det som är så bra med att inte vara  vältränad är att det krävs så försvinnande lite för att få upp flåset så  när jag kliver in på avdelningen ser jag ut att ha cyklat från Inre  Mongoliet. Slugt.

"Varje dag är värd att fira"

Jag vill inte vara helgfrälst. Jag vill inte känna ”thank GOD it’s Friday”. 

Varje dag ska vara rolig. Det får inte bli en fem dagar lång beige geggamoja för att sedan explodera i fredagshysteri där man ska ta igen för allt tråkigt som man har pinat sig igenom under veckan som gått. 

Vi äter getost på tisdagen och finpasta på onsdagen. 

Köper grönsaker och svamp på extrapris. Steker i smör och vitlök. 

När det är sista dagen före veckohandling brukar vi göra hittepå-tapas. Då steker man allt man hittar i kylen i smör och vitlök och lägger upp i små skålar. En gång hittade vi bara tre potatisar längst ner i kylen. Då delade jag dem i halvor, dränkte dem i olja och kryddor och lät dem stå länge i ugnen på 175 grader.



I vår matkällare ska det alltid finnas en flaska bubbel. Det finns väldigt dyra bubblor men det finns också väldigt goda och billiga bubblor. En flaska Ronar kostar 60 kronor och den plockas med fördel fram för att fira något när som helst av vilken anledning som helst.

Fira fåniga saker!

Jag vill fira att det är tvåhundra dagar kvar till midsommarafton. Jag vill fira att jag fick till benan så snyggt i morse. Jag minns så väl Emma Hambergs singel i stan som gick ut för att fira att hon hade fått mens. Det betydde ju att hon kunde få barn och så vinkade hon in en dyr drink.

Rensa och röj - känn ingen sörj

När jag handlar nya kläder inser jag ofta att det inte finns något i affärerna som jag vill ha, men ändå handlar jag eftersom man vill ha något nytt när man ska gå på finkalas. Dumt, eftersom det ofta finns fynd i garderoben. 

När jag ska i väg på galej står jag först och gråtskriker som arga tjejen på youtube (som fick ett underbart fit som pojkvännen spelade in), sedan lugnar jag ner mig.

Jag sträcker mina långa armar rakt in i garderobens kompakta myller och skrapar med mig hela innehållet ut på golvet. Sedan plockar jag med pincettgreppet upp två delar. Ibland (aldrig) funkar det, ibland (alltid) inte. 

Men om man istället gör som stylister på en plåtning gör: Lägg sju–åtta kjolar och toppar på golvet, som ett memory. Tillsätt diverse halsband och andra smycken. Plötsligt kan du få syn på kombinationer du inte visste fanns. Av din egen lort som du har hemma! 

Vem visste att den svarta kjolen från 2007 kunde vara så snygg tillsammans med oversizetoppen du tröttnat på?

Så börja med att rensa ut och organisera. Jag har Sveriges minsta garderob vilket gör att jag bara kan ha kläder som jag verkligen älskar. Om jag har för många kläder blir det ett stort klädberg och jag kan omöjligt se skogen för alla jeansen.