Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa amelia i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Malin Wollin: "Vi bor i ett pryttelinferno"

Pryttlar, prylar, saker, grejer. Alla har en gömma en pryttlar hemma. Små platsstycken som ingen vågar slänga. De kanske hör till någon jättedyr apparat och därmed är SVINVIKTIG.

Vi skulle tapetsera en vägg hemma. En tråkig vägg. För så här är det hos oss:

Det finns ungefär åttio väggar i vårt hus och de flesta är klädda i vitmålad glasfiberväv från byggåret 1966. Det är snyggt om man med snyggt menar fult. Det är vitt om man med vitt menar ”runkbåsfläckigt”.

Så flyttade vi ett skåp vid matplatsen och väggen blev rysligt blottad i all sin glasfibervitfläckighet. 

En fondtapet ska vi ha! Ja! Hurra! ropade alla (jag och Joachim).

Vi letade och letade och bildgooglade och scrollade upp och ner och fram och tillbaka. Och så slutade det med att vi tog den enda som vi kunde enas om, så som man gör i ett jämställt förhållande. 

Det tog en timme och så var väggen klar. Åh så fin den var!

Och så såg vi oss omkring. 

Åh så fint det inte var på alla platser som inte var en nytapetserad vägg. Så deprimerande. 

Prylar, saker, pappar och pryttlar. 

Har ni mycket pryttlar? Ibland tror jag att Satan finns. Satan finns och hans livsgärning är att skicka pryttlar till mig.

Vet du inte vad pryttlar är? Låt mig förklara. 

Tallrikar är tallrikar och de ska vara i köksskåpet. Papper är papper och det ska vara i pärmen (yeah right, men vi kan väl låtsas för sakens skull). Leksaker är leksaker och ska vara i barnens lådor (hahahaha yeah RIGHT, men ändå). Allt detta är egentligen mycket enkelt om man vill. Var sak har sin plats. 

Men pryttlar, de har ingen plats. De samlar man på sig i prydnadsskålar på köksbänken, ovanpå pianot, på tv-skåpet eller klassikern: på hallbyrån. 

Ingen vet vad de olika pryttlarna är eller vad de hör till men vi kan INTE kasta dem för tänk om det där svarta plaststycket hör till någon jättedyr apparat och kanske fungerar inte den jättedyra apparaten förutan plastprytteln. Inte för att vi har saknat den där jättedyra apparaten eftersom plastprytteln har legat i en urdiskad glasslåda i tre år, men ändå, den kan ju vara SVINVIKTIG. 

Så den får ligga kvar i skålen ett år till. Den ligger där i all sin pryttlighet tillsammans med uttjänta småbatterier, kulor till något spel, en klädnypa, ett borttappat spelkort som inte är så borttappat ­eftersom det ligger i en prylskål men de resterande femtioen spelkorten ligger inte där så då blir ­spader knekt kvar. 

”Joachim, nu rensar du den här pryttelskålen” ­säger jag lite senare på kvällen. 

Det var drottningen av alla pryttelskålar. En fyrtio centimeters keramikskål fylld till brädden med pryttlar samt viktiga papper. Det var ett pryttelinferno. Två timmar satt han där med knappnålar och trisslotter utan vinst. Till slut gick han och la sig. 

Jag synade skålen. I botten låg en svart plast­mojäng till en jättedyr apparat.